lördag 16 maj 2009

Äldreomsorgens baksida

Från ett längre uppehåll än tidigare i bloggvärlden är man tillbaks igen. De senaste veckorna har varit fyllda med jobb, jobb och jobb och sedan kom våren också-härliga våren som varit så efterlängtad...

Det behövdes verkligen och den behövs för många, men det är inte alla som får uppleva den härliga vårkänslan som oftast följer med årstiden.

Jag har de senaste veckorna gjort många intressanta verksamhetsbesök. De besök som stuckit ut mer än andra den senaste tiden har varit på boenden för äldre och så har det varit för det mesta sedan jag började min resa genom välfärden....

Det är inte en gång som jag blivit berörd när jag lyssnat på personal som berättat om sin arbetstillvaro. Jag har många gånger fått höra intressanta och tänkvärda ord från personal:

"Man måste ställa sig själv frågan-Är detta den äldrevård som vi vill ha, när vi blir äldre?"

Jag har också sett på programmet "Uppdrag granskning" som gått de senaste veckorna och många gånger kanske man kan tro att dessa samhällsprogram speglar verkligheten lite överdrivet.

Jag kan säga utifrån egen erfarenhet och från alla de besök jag varit på det senaste året-det är inte överdrivet. Visst finns det äldreboenden som skiljer sig från andra, men genomgående så har det funnits en gemensam beröringspunkt och det är att tiden inte räcker till för personal.

Jag har sällan träffat så engagerad och viljestark personal som inom äldreomsorgen. Här har jag träffat kompetenta människor som brinner för sitt arbete och värnar om de äldre som de arbetar med. Jag har heller aldrig träffat så frustrerad och bekymrad personal där många berättat om hur de känner sig efter en avslutad arbetsdag. När de kommer hem från sitt arbete och känner en maktlöshet och otillräcklighet över sitt arbete.

"Nästan varje dag när jag kommer hem från jobbet tänker jag att jag inte gjort något roligt för de äldre idag heller - Han eller hon har inte fått komma ut i friska luften denna veckan heller"

Jag har åtskilliga gånger suttit och lyssnat på personal som berättat om hur deras vardagliga arbete ser ut och det har många gånger knutit sig i magen på mig. De arbetar med människor som byggt upp vårt land, arbetat för den välfärd vi har och när de själva blivit gamla behandlas de inte på långa vägar med den respekt som de förtjänar.

Jag slås alltid av den genuina omvårdnastanke som personal har för de äldre de ska ta hand om, men som de inte tillåts utöva pga. resursbrister...

"Jag önskar att jag kunde få sitta ned och få prata med dem en stund, bara 5 minuter-låta dem vara del av en social samvaro för ett ögonblick, men det hinner vi aldrig med"

Alla människor har ett behov av att vara del av en gemenskap, få prata, berätta om gamla minnen, dela med sig av sin livshistoria. Vi människor har ett behov av att få en värdefull tillvaro där vi kan få känna oss betydelsefulla och bekräftade. Vi behöver få komma ut i friska luften, få uppleva de olika årstiderna, se blommor slå ut på våren, känna solen skina i våra ansikten. Vi behöver alla mänsklig närhet och vi behöver omtanke på samma sätt som vi ger omtanke till andra.

"Våren är ingen årstid som är underbar för våra äldre-vi får lägga dem runt klockan sex på kvällen för att hinna med alla och allt annat som ska göras innan vi lämnar en tom avdelning utan personal klockan nio. En del vill inte lägga sig när kvällsolen fortfarande skiner genom fönstren och då får vi nästan lura dem för att de ska lägga sig"

När vi är friska och har ork klarar vi oftast av att tillgodose alla dessa behov själva, tillsammans med familj, vänner, arbetskollegor och med andra som vi möter i olika sammanhang. Detta är för de flesta självklara saker.

Många gånger tror jag att vi tar det för givet att så ska det vara-det är bara så det är, MEN så är det inte för alla. I synnerhet inte när man blir gammal, sjuk eller inte har ork eller kapacitet att själv tillgodose de egna behoven som anses som självklara för de flesta av oss. Då måste man lita på att andra ska hjälpa till och många äldre, anhöriga har den tilliten. Det är bara det att den tilliten missbrukas i dag...

Samhället misslyckas katastrofalt med att ta hand om och värna om våra äldre som inte klarar av att leva ett normalt liv själva. Personal försöker sitt bästa med de resurser de har och det är beundransvärt vilket oerhört arbete de utför med tanke på de små medel som ges.

Jag har sällan känt ett så starkt behov av att lyfta en fråga som den med att höja kvalitén och ge våra äldre en respektfull och givande tillvaro deras sista levnadsår. Att personal ska få känna en arbetsglädje och känna sig tillräckliga i sina arbeten.

Nej, detta är inte den äldrevård jag vill ha när jag blir gammal. Det är inte en äldrevård jag någonsin velat haft, men jag har inte förstått eller vetat tidigare hur verkligheten ser ut för många äldre och personal som arbetar med dem ser ut. Jag har kanske blundat...

Jag har fått upp ögonen och jag vet att många fler kommer att få det-jag hoppas bara inte att vissa väljer att iblunda eller skjuter det från sig.

Här har alla ett gemensamt ansvar att ta tag i och rätta till en oerhört viktig fråga som alltid kommer vara aktuell- En dag kommer vi alla att hamna där...

Vivian...

Vivian...