MASKROSBARN AV MIN TID

onsdag 30 december 2009

Osynliga barn förblir osynliga

Barnombudsmannen Fredrik Malmberg och Harald Gegner, enhetschef inom socialtjänsten Skåne skriver i SVD i förrgår om att Sverige satsar ett tiotal miljarder på den sociala barnavården varje år och trots detta får många barn som är i behov av samhällets stöd inte hjälp.

(…) Barn som har haft en svår uppväxt präglad av omsorgssvikt, våld och missbruk i hemmet eller psykiskt sjuka föräldrar ställer ofta två frågor: varför var det så många vuxna som inte såg min situation? Och varför tog det så lång tid innan jag fick hjälp? (…)

Det är alltför många barn som växer upp med missbruk och/eller psykisk sjukdom runt sig som inte får den hjälp de behöver, utan rasar genom samhälles olika skyddsnät. Oavsett vilka faktorer som spelar in när de faller igenom bidrar de till att barnen/ungdomarna blir ”osynliga” och inte får en trygg uppväxt.

I en debattartikel som jag skrev tillsammans med Göran Harnesk BRIS, berättar han bl.a. om att de har många kontakter med barn som berättar att de har försökt att berätta om sin situation för vuxna i sin närhet, men som inte blivit trodda.

Konsekvenserna av att barn inte får det stöd de behöver eller lever som osynliga, är många. Skulle mörkertalet på hur många som trillar igenom-, hur många som hamnar utanför-, hur många som blir skadade både psykiskt och fysiskt genom hela sitt liv, synliggöras – skulle vi alla reagera. Om vi verkligen fick se vad alla dessa barn fått gå igenom i sina liv - vilka situationer som hade kunnat förebyggas om de fått ett grundtrygghetspaket medskickat från början - skulle samhället förmodligen agera i större utsträckning.

Alla som arbetar med barn och unga har en skyldighet att samverka i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa. Men för att kunna samverka och agera måste man också som personal kunna tyda signaler och tecken som finns hos barnet. Att exempelvis växa upp med en förälder som har missbruk eller psykisk sjukdom kan innebära flera riskfaktorer till att barnet bygger upp ett normbrytande beteende.

”Varför tog det så lång tid innan jag fick hjälp?” - en ständigt återkommande fråga…

SVD:(…) Två färska kartläggningar visar på allvarliga brister i styrningen av den sociala barnavården som delvis kan ge svar på dessa frågor.(…)

Dessa två undersökningar bekräftar något som tråkigt nog varit känt länge och som gjort att många barn och ungdomar hamnat mellan stolarna och inte fått rätt hjälp. De visar resultat på att det mellan kommungränser finns stora skillnader mellan handläggare och kring hur anmälningar till socialtjänsten hanteras.

Det är inte bara över kommungränserna det spretar utan också inom kommunerna...

Under de år jag arbetat inom socialtjänsten arbetade jag med att ta fram och implementera just rutinplaner och policydokument kring hur och när man som tjänsteman ska anmäla till socialtjänsten om man misstänker att ett barn eller en ungdom far illa. När jag utbildade medarbetare inom skola, fritid och socialtjänst vet jag vilka diskussioner som kom upp bland medarbetare själva. Det var och är inte enkla frågor och det tydde på en spretighet mellan myndigheter, förvaltningar, avdelningar och enheter.

Flera upplevde man att man trevade utan riktiga verktyg och att det saknades uppföljning och återkoppling mellan olika aktörer...

Ett återkommande ämne var att man tvekade på att göra en anmälan eftersom man tyckte att det var en så stor apparat att dra igång. Att barnet/den unge skulle behöva ”hamna i rullarna”. Det fanns helt enkelt en osäkerhet om det verkligen var nödvändigt, trots att man har en skyldighet vid misstanke. Det som också kom upp till diskussion var att man kanske inte alla gånger hade en helhetsbild av familjen.

Mycket handlar om normbrytande beteende…

Varje enskild tjänstemans egna värderingar och erfarenhet spelar uppenbarligen en stor roll när de ska göra en bedömning. Det kan handla om att barnet inte har det avvikande beteende som enskilde tjänstemannen betecknar som normbrytande. Det kan handla om en osäkerhet inför hur man ska hantera det. Det kan handla om att personal i skolan inte är utrustade med rätt verktyg för att kunna agera på bästa sätt. Det kan handla om att det inte finns en samverkan uppbyggd mellan olika aktörer som finns runt barnet. Det kan handla om att man egentligen inte vill se problemen för att det gör för ont eller är obekvämt.
***
”Om du trodde att du skulle tvingas flytta från den du älskade mest i hela världen – skulle du då berätta?”

Jag anser att man måste skapa kedja utan svaga länkar. Man måste inte bara fortbilda handläggare, kvalitetssäkra inom socialtjänsten så att de arbetar efter samma nationella riktlinjer. Man måste utbilda all personal som arbetar med barn och ungdomar så att man får samma synsätt och plattform att utgå från. Medarbetare i flera led inom myndigheter, landstings- och förvaltningar ska ha kunskap om vad ett normbrytande beteende är, lära sig se helheten av en familj.

Spretande riktlinjer och godtycklighet bland tjänstemän ska inte får avgöra om ett barn ska få stöd…

Individuella värderingar, erfarenheter och godtycke ska inte avgöra om en utredning ska påbörjas. Det ska finnas tydliga riktlinjer med parametrar som avgör om och när det ska göras en anmälan till socialtjänsten och när det ska startas en utredning eller sättas in tidiga insatser.

SVD: (…) Det är tjänstemännens tolkningsutrymme och ”magkänsla” snarare än innehållet i anmälan till socialtjänsten som avgör om en utredning inleds och om barnet får stöd. Det är inte acceptabelt att barn som behöver samhällets stöd är utlämnade till ett system med sådana brister i rättssäkerheten.(…)

Jag hoppas att Socialstyrelsens nyligen inledda arbete kring uppföljning av insatser i socialtjänsten kommer ge resultat av att man tar fram tydliga nationella riktlinjer-med mindre tolkningsutrymme -tydliga parametrar och instrument för uppföljning och kartläggning. Att man ser hela kedjan från MVC, BVC, förskola/skola etc.

Det handlar inte bara om att kvalitetssäkra socialtjänsten utan det handlar om att kvalitetssäkra hela kedjan med aktörer som möter och arbetar med barn och unga.


måndag 28 december 2009

Om vad jag skriver och hur jag skriver det

Vissa ämnen jag skriver om, har jag förstått genom kommentarer jag fått, berör starkt. Det jag skriver om är ämnen som jag själv mer eller mindre blir berörd eller som jag blivit påverkad av. Det är tankar och funderingar kring saker och ting som händer eller som har hänt i mitt liv. Det kan vara kring ämnen som påverkar mig i mitt arbete eller privat. Det kan vara saker jag läser om i tidningar eller fått berättat för mig. Det kan vara saker som gör mig förbannad, glad eller ledsen etc. Det kan vara saker som kommer direkt från mitt hjärta.

Jag förstår om vissa texter/inlägg som jag skrivit uppfattas som starka. De är starka för mig med...
***
"Det är inte för det ögonblick då du är drabbad som du bedriver mod utan för den långa klättringen uppåt, tillbaka till sinnesro, tillit och trygghet"
Anne Morrow Lindhberg. f. 1906

Jag tror att när det gäller vissa känsliga saker, är det svårt att skriva om dem om man inte har tillräcklig insikt och kunskap. Har man egen erfarenhet är det kanske lättare att genom ord och mening förmedla en känsla eller andemening till läsaren.

Det är inte helt enkelt att skriva om känsliga ämnen. Det är en fin balansgång mellan det man lämnar ut om sig själv och det som man indirekt också lämnar ut om andra människor, ibland om sina närstående. Beslutet är lätt att ta när det gäller en själv men det är inte lika lätt att ta om besluten innefattar andra. Vissa inlägg eller kommentarer kanske man inte kan eller ska publicera-det handlar om att man kanske måste ta ett kliv tillbaks och tänka efter innan...

...Jag försöker alltid tänka på detta.

De citat/berättelser jag använder mig av i en del av mina blogginlägg är författade av mig själv. Jag försöker skapa en känsla hos läsaren genom mina egna kunskaper och givetvis genom mina egna erfarenheter och upplevelser.
***
"Gör det du kan, med det du har, där du är"
Theodore Roosevelt (1858-1919)

söndag 27 december 2009

Denna jul stod ris a´ la maltan på spel hemma hos oss

Eftertanke efter en underbart lugn och harmonisk jul. Inför julen samlade jag barnen och min man vid köksbordet och ställde en fråga till barnen om vad som var bäst med julen och vad som var jobbigast. De svarade enhälligt på båda frågorna. Jobbigast var att det kändes stressigt när mamma skulle få klart all mat. När vi kom till frågan vad som var bäst, då svarade de att det var maten:-)

Jag satt och funderade ett slag på hur vi då skulle lösa detta på ett bra sätt och kom fram till att vi får börja med att se över matlistan. Var och en fick räkna upp vad de tyckte skulle finnas på julbordet:

Spenatsoppa med ägghalvor
Julskinka
Mammas hemlagade köttbullar
Prinskorv
Revbensspjäll
Janssons frestelse
Rödkål
Rödbetssallad
Lax
Kokt potatis
Bruna bönor

Äggstanning med champinjonstuvning
Sill
Ägghalvor med skagenröra
Olika sorter hemlagade chokladpraliner
Knäck
Ingefärakola
Ris a´la Malta (gjord på riktig tomtegröt och hallonsås med riktiga hallon i:-)
Brylépudding med vispgrädde...

...och det blev en hel del på listan - med vissa krav förstås. Efter detta var klart, förde jag samman det de sagt var det bästa resp. det jobbigaste med julen.

För att försöka få en bra lösning på denna ekvation föreslog jag att vi alla skulle se över listan och bara ta med det som var absolut viktigast för alla på julbordet. Alla fick säga sin sak när vi gick igenom listan. Ibland blev det oenigt eftersom alla inte tyckte allt var lika viktigt. För att lösa detta lilla problem föreslog min man att vi skulle tillämpa omröstning i demokratins namn (sedan kan jag väl ha åsikter om hur denna omröstning gick till:-)

Det slutade med att 2 rätter stod på spel...

Tro det eller ej men Ris a´la malta och Revbensspjäll var de som skulle få stryka på foten. Inte så smart om du frågar mig. Det förstnämnda är en av de få saker som jag verkligen vill ha på mitt julbord. För att kompromissa med de andra att detta skulle få vara kvar erbjöd jag att Revbenspjällen också skulle få vara kvar. Detta gjorde jag också för att tillfredställa min surmulne dotter som inte alls tyckte detta system var rättvist. Hon tyckte nämligen att det var totalt orättvist att hennes favorit skulle försvinna.

Efter många diskussioner om viktigaste maten på julbordet kom vi fram till...ja, exakt samma lista.

Vi insåg alla problemet - det var bara att börja klura på vad som skulle få min stress att minimeras på något annat sätt eftersom alla kompromisslöst skulle ha med allt.

Min man kom med förslaget att var och en skulle göra varsin rätt och att vi kanske inte behövde ha mammas hemlagade köttbullar. Båda barnen tittade på honom som om han vore en utomjording. "Neej, det förstår du väl att vi måste ha mammas hemlagade köttbullar-annars är det ingen jul och då kan allt kvitta!" de två syskona som nästan aldrig är överens var totalt enade i denna fråga och förstod inte hur han ens kunde föreslå en sådan sak:-)

Det fick alltså bli en uppdelning av uppgifterna. Det var bara ett problem. Det var ingen som kunde mina recept på vardera rätt och det skulle ju smaka som "mammas mat". Vi alla insåg problemet snabbt. Det fick helt enkelt bli som alltid ändå. Mamma lagar maten och gör godiset.

Så här i efterhand kan jag ändå se att det blev en skillnad - alla hjälpte till mer och fick en insikt om att även om maten inte skulle påverkas så kunde de själva påverka att det blev mindre stress genom att hjälpa till mer. Alla tog mer ansvar för "sina" favoriter.

Jag själv kan också se att mycket av den mat som jag tidigare år ställt fram på bordet är min egen bild av vad som ska finnas på det. Jag kunde se på den lista som blev att det saknades 5 rätter som jag tidigare annars dukat upp. Effekten av det hela blev alltså mindre mat att laga = mindre stress. Mer delaktighet och mer insikt på hur man själv kan påverka saker och ting...

Resultatet av julstöket detta år blev mycket lugnt och harmoniskt och när jag frågade barnen i efterhand om de haft det bra så svarade de att det varit lugnt, skönt, mysigt och inte stressigt. Bra betyg och jag kan bara säga att jag instämmer!

måndag 21 december 2009

Det finns inget som får mig så illa berörd som detta ämne: Barnpornografi

Jag satte mig för att läsa Svensk Polis som jag fick i brevlådan förra veckan. I den fanns ett reportage om barnpornografi. I reportaget får man läsa om en kvinna som arbetar på Rikskriminalens barnpornografigrupp och hon granskar och utreder övergreppsmaterial. Det som brukar kallas barnpornografi. Hämtat från reportaget:
"Det värsta är blicken. När barnet tittar in i kameran och ser så utlämnat, så fullständigt hjälplöst ut. Men ljudet är hemskt också. När de gråter eller skriker. Och när samma anonyma barn återkommer år efter år utan att vi kunnat stoppa övergreppen"
Det finns inget som får mig så illa berörd som detta ämne. Det är vidrigt och jag mår fysiskt illa när jag läser om det. Ändå läser jag det. Jag måste för att ständigt bli påmind om att det förekommer i så stor utsträcknings som det gör. Egentligen vill jag glömma. Jag vill inte se. Vill inte höra – men man kommer inte undan. Jag tror inte man ska det heller, för ju fler som blir påminda, desto fler kommer väcka opinion och kämpa för att det inte ska finnas. Fler kommer bidra till att motverka detta sjuka fenomen.
Barnpornografi är ett milt ord för vad det egentligen står för, men det tydliggör vad det handlar om och när ordet barn finns med som annars står för något vackert och oskyldigt då reagerar man. Sedan kan jag finna flera andra ord och meningar som kan kopplas till det.
  • Livslånga kränkningar
  • Vedervärdigt
  • Sjukt
  • Märkt för livet
  • Kemisk kastrering
  • Oskyldiga små barn misshandlas
  • Stort mörkertal
  • Tam lagstiftning
  • Låga straff
Idag sprids barnpornografi i huvudsak via Internet och man uppskattar att det idag finns över en miljon bilder som florerar. Det är övergrepp vi talar om och så länge dessa bilder finns på nätet pågår kränkningarna och övergreppen på alla dessa barn som finns med. Dessa bilder/filmer kommer förmodligen att finnas kvar för all framtid. Förutom det sexuella övergrepp och psykiska påfrestning som barnet utsatts för så är det också en kränkning av barnets integritet
Internet är i många avseenden bra men det är också förödande i många avseenden. I detta avseende bereder det möjligheten för dessa sjuka människor att anonymt sitta hemma och få tillgång till barnporr. Filmer och bilder sprids och byts genom hemliga nätverk, krypterade nätverk som är uppbyggt på sådant sätt att man som medlem får tillgång till dem om man också delar med sig av detsamma.
Så sent som år 1999 så blev det olagligt i Sverige att inneha barnpornografiska bilder – det var givetvis inte tillräcklig utan behövdes stärkas upp på flera olika områden. År 2005 tillsattes en utredning för att se över lagstiftningen i syfte om att stärka barnets ställning och möjliggöra en mer effektiv bekämpning av barnpornografi. Jag kan tycka att det är trögt i vårt system när det först ska ta 5 år för att inse detta men också lika lång tid till för att de nya lagarna och reglerna ska träda i kraft. Över 10 år…
De pedofiler som sitter med i dessa nätverk. De som köper dessa bilder. De som sitter i hemliga chattrum - de är vidriga och ska sättas fast. Här ska polis och andra myndigheter samarbeta över gränserna och jag önskar att det fanns obegränsade resurser till detta. Det finns dock en grupp till som är än mer vidrig. Det är de avskum till människor som tjänar pengar på det. De som utnyttjar stackars små barn. De som märker dem för livet för att tjäna smutsiga pengar på deras livslånga olycka.
Även om jag mådde riktigt dåligt när jag läste ett stycke i reportaget väljer jag att här avslutningsvis att citera det. Man matas med ordet barnpornografi ständigt i media men många gånger sveper det förbi som bara ett ord. Man blir mättad av eländet och det blir en normaliseringsprocess utan att man egentligen inser det. När jag läste vad reportern skrev om de bilder hon fått se när hon intervjuat kvinnan som arbetade med dessa frågor så etsade sig hennes ord sig fast i mig. Jag blev illa berörd. Förbannad. Ledsen.
(...) det är andra bilder som jag kommer att komma ihåg. Länge. Som den sovande (hoppas jag) treåriga flicka som har en stor penis framför sitt spermanedkladdade ansikte. Eller spädbarnet med vidöppna ögon vars lilla mun knappt kan gapa över det gigantiska brunröda ollonet. Eller femåringen som bundits och hängts upp och ned med särade ben. eller den flickan med det toviga och smutsiga håret som knäböjer framför en öppen gylf.(...)"

FAKTA/ Lagändring
Regeringen har fattat beslut om ändringar i lagen om barnpornografibrott.
  • Den som aktivt skaffar sig tillgång till barnpornografiska bilder ska kunna dömas för barnpornografibrott utan att det behöver visas att han eller hon i lagens mening innehaft bilderna. Det gäller till exempel när någon betalar för att få titta på bilder på internet.
  • De omständigheter som ska kunna leda till att ett brott bedöms som grovt ska bli tydligare.
  • Det blir lättare att i Sverige döma personer som har begått barnpornografibrott utomlands. Preskriptionstiden för brottet förlängs i vissa fall och räknas från den dag det avbildade barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år.
  • Skyddet stärks för fullt pubertets-utvecklade barn: Domstolarna ska kunna döma för barnpornografibrott även när barnets ålder inte framgår av bilden.
  • De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 2010 respektive den 1 januari 2011 – i de delar som kräver grundlagsändringar.
FAKTA/ Barnpornografibrottet
All form av befattning med barnpornografiska bilder är förbjuden, till exempel att ta pornografiska bilder, överlåta, ladda ner eller förmedla kontakter mellan köpare och säljare. Att enbart titta på bilder på nätet är dock lagligt. Maxstraffet för grovt barnpornografibrott är sex års fängelse, men fängelsestraff är ovanliga.

I reportaget kan man läsa om att det på internet finns bilder på uppskattningsvis 50 000 olika barn som utsätt för övergrepp. Av dem har poliser världen över identifierat 1000 barn - varav ungefär 100 är svenska.

Stoppa barnpornografin!
Sänd ett mail med ditt tips – direkt till Rikskriminalpolisen i Sverige, som även förmedlar anmälan och tips till respektive land, samt till Interpol.
När?Var? Hur? Vem? Vilka? Varifrån?
childabuse@rkp.police.se
ECPAT Sverige är en ideell förening som arbetar med att förebygga och stoppa alla former av barnsexhandel: barnpornografi, trafficking och barnsexturism.
Hand i Hand - Mot sexuella övergrepp på barn och ungdomar

torsdag 10 december 2009

Dopningshärvan i Karlstad bl.a.

Än en gång har polisen och andra myndigheter gjort ett nationellt stort tillslag mot otillåtna dopingpreparat. Jag tycker det är positivt att man gjort det. Samhället ska arbeta för att stoppa tillgången på narkotika och dopningspreparat. När jag varit på mina gym har även jag misstänkt att vissa personer dopat sig. De har växt onormalt snabbt och efter en period rasat i vikt. Detta är ett problem som är mer utbrett än vad man egentligen kan ana.

http://mobil.svt.se/2.34007/1.1807227/fem_gripna_i_razzia_mot_dopning?lid=senasteNytt_364133&lpos=rubrik_1807227
http://www.nyhetsportalen.se/r5534053.html
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article6265216.ab
http://www.nwt.se/karlstad/article628131.ece

Jag tycker det är sorgligt för att denna gång verkar det vara personer inblandade som jag hade hoppats inte skulle vara det - mitt gym har pekats ut som en av aktörerna i Karlstad. Jag vill dock inte gå händelserna i förväg utan inväntar eventuella erkännanden eller domar.

Förhoppningsvis, när det gäller de involverade i hela denna dopningshärva, får de ett uppvaknande. Jag hoppas innerligt att de inser att det inte är värt det. Att de nu när de hamnat i denna situation passar på att tänka ett steg längre - att detta är fel väg att gå och att de uppriktigt ångrar sig. Alla människor kan ångra sig/ändra sig och välja rätt väg fortsättningsvis. Det handlar bara om vilja och insikt.

Det känns så onödigt och på något vis så funderar jag på vad det är som driver dem. Är det idealet och girigheten i samhället? Är det för att det i samhället blivit så fokuserat på det yttre hos män och kvinnor? Att man vill ha snabba resultat, inte har tålamodet att vänta.

Jag tror att det är tidens melodi. Bli rik nu genom snabba klipp. Bli smal nu genom mer eller mindre olagliga, farliga preparat som man egentligen inte har en aning om vad det ger för skada på kroppen. Operera dig. Få en snygg vältränad kropp utan att vänta de åren det tar naturligt. Tryck i dig de lättillgängliga preparat som finns på den outtömliga marknaden. Det är otålighet och en form av krav på direkt tillfredställelse på det mesta nu för tiden. Jag tycker det är tragiskt.

Det finns så mycket kosttillskott och lagliga preparat som hjälper till idag - det finns egentligen ingen anledning att ta genvägar. Jag har under en stor del av mitt liv alltid tränat och jag har valt att göra det rent. Det är ett val man har.

Enligt FHI:s rapport har minst 10 000 dopat sig det senaste året och det är främst män i åldern 18 – 34 år. Användningen bland kvinnor tycks vara låg, men jag tror att det främst beror på vad som anses som dopning . Kvinnor håller sig ifrån hormoner eftersom de vet att de får biverkningar (maskulinisering). Det handlar också om att man har olika mål. Män har målet att bli grova medan kvinnorna vill bli mer slimmade. Jag tror att kvinnor har minst lika mycket tendenser att ta genvägar att nå målet som män. Här tror jag dock att det handlar om att man använder läkemedel eller narkotiska preparat - det finns ett större mörkertal. Se exemplet med Carolina Gynning.

I och med att jag arbetat som Processledare i alkohol och drogfrågor under många år så vet jag att det är utbrett med användande av dopning och andra droger. MEN som jag alltid säger när jag föreläser om ämnet: ”Fokusera inte på VAD det är för preparat som man använder. Fokusera på ATT det används och VARFÖR”.

Jag skulle vilja lyfta upp det ett snäpp och sätta fokus på att det egentligen inte spelar för roll vilket preparat man stoppar i sin kropp utan det stora problemet är ATT man gör det. Att man tillför ett preparat för att man i en falsk verklighet tror att man ska må bättre...

Att man ska bli piggare
Att man ska bli lugnare
Att man ska ha mer roligt
Att man får en snyggare kropp etc.


Det blir ett kortsiktigt tänk där det psykiska och fysiska tar skada och inte ligger i balans med varandra. Man väljer att ta genvägar för att nå dit man egentligen kan nå naturligt - bara man har de rätta verktygen och ger det den tiden det behöver. Att man lyssnar på signalerna, bromsar i tid. Att man söker hjälp om man märker att man vill kliva över tröskeln – vill ta en genväg för att man inte mäktar med att vänta. http://www.dopingjouren.nu/page.asp?page=definitionerhttp://www.drogportalen.se/Vard-och-behandling/

Jag kommer mycket väl ihåg vad flera förskolelärare sagt när jag varit ute på verksamhetsbesök - Att föräldrar idag är för stressade. Det är för höga ideal i samhället som de snabbt vill uppnå. De ska göra karriär. Skaffa ny bil. Resa ett par gånger om året. De ska köpa hus. Skaffa stor plattbildstv - ha hög materiell status. Samma saker som tidigare generationer kämpat en hel livstid för att få ska man skaffa sig helst inom loppet av 5 år! På vägen dit så blir det på bekostnad av dig själv och dina barn. Man sätter det materiella - statusen framför kvalitetstiden med sina barn och sig själv.

Det är det som jag menar med att det är tidens melodi – att det blivit naturligt att ta genvägar som kostar mer eller mindre och i vissa fall sätter spår för resten av livet. Som jag skrivit i tidigare inlägg:
(...)Har man en stor summa pengar som man bestämmer sig för att köpa något värdefullt för så kan man alltid ersätta de pengarna. Med dagen är det annorlunda för den kommer aldrig åter igen. Den tiden kan man aldrig spara ihop till igen och ersätta som med pengarna man spenderat (...)

måndag 7 december 2009

Fighter Extreme 2009 var helt ok!

Så, då har man varit iväg på Fighter Extreme galan där vi bjöds på många bra matcher i Shootfighting, Thaiboxning, MMA och Submission Wrestling. Mellan matcherna var det uppvisning i bl.a Krav Maga (Israeliskt självförsvars- och närstridssystem) vilket var riktigt intressant att se.

***
Jag måste faktiskt säga att visst är det speciellt att se det live från ringside mot att se det på tv! Jag blev än mer inspirerad att driva kampsportsfrågan framåt och jag måste faktiskt erkänna att lite sugen blir man på att börja med något igen:-)

***
Det var en del riktigt bra matcher och den som bl.a imponerade mest var faktiskt tjejmatchen i Thaiboxning mellan Maria Olsson från Södermalms Shaolin Top TeamSweden vs. Linn Wennergren från Fighter Muay ThaiSweden - vilken kämparanda och glöd och det är riktigt kul att se att tjejer också kan!


Därefter kom givetvis min favoritgren - MMA! Bl.a. vann Victor Cheng mot Sebastian Baron och där Christoffer Svensson (tillhörande team BTB gym i Karlstad) gick upp mot Dominik Tschense och vann! ***

Nu får man som vanligt hålla tillgodo med UFC samt följa The Ultimate fighter tills det blir dags för The Zone FC show "EVOLUTION" den 27 mars 2010.

***

Med hänvisning till mitt tidigare inlägg ang. Kampsporter/MMA och alla dessa debatter som pågått kring ämnet det senaste, kan jag med glädje säga att det var högt säkerhetstänk och domaren skötte sig exemplariskt!

fredag 4 december 2009

Jag har blivit kallad både blodtörstig och sjuk!

Det finns några ämnen som alltid väcker uppmärksamhet när man tar upp det och där det alltid kommer fram tyckare. Ett sådant ämne är kampsport.

Debatten har varit het som vanligt, men det är inget nytt att det uppkommer debatter kring ämnet med jämna mellanrum. Jag bloggade om det för en tid sedan och JA, jag tycker om MMA om någon nu missat det:-) och jag tycker att alla kampsporter ska vara tillåtna i Sverige av olika anledningar (se vidare i tidigare inlägg).

Jag ser med spänning fram mot helgens Fighter Extreme gala nu i helgen. Det går av stapeln på Svenska mässan i Göteborg och det är samband med Fitnessfestivalen & Luciapokalen - fullspäckat med sevärdheter!

När jag berättade för en god vän att jag skulle dit och se på det, skakade han bara på huvudet och undrade varför jag var så blodtörstig:-) En annan orkade inte diskutera med mig och sa bara att det är sjukt att man vill se på sådant. Tja, smaken är som baken. Jag till exempel reagerar precis på samma sätt när människor talar om för mig att de ska gå på circus:-)

Nåväl, jag tror iallafall att det kommer bli bra matcher och det ska bli riktigt riktigt kul att få se dem live från närmaste håll som går att få tag på:-)

torsdag 3 december 2009

Del 2: Stanna i kurvanförare och filegoister - plats nr 6-10

Med risk för att än en gång uppfattas som gnällig när tar upp ämnet om märkligt beteende i trafíken. Jag vet att detta är ett mycket känsligt ämne - men kan jag inte låta bli att ta upp det gång på gång...:-)

...och jag vet att jag ska ett steg tillbaks och tänka efter innan, men det finns dock vissa saker som kan få mig frustrerad och förundrad. Det är vissa fenomen i trafiken och jag har skrivit om det tidigare där jag gjorde en lista över vad som gör mig förundrad och smått irriterad:-). Nu har jag fyllt på med punkterna 6-8 på denna lista.

6. 10-metersavståndarna - de som stannar ungefär mellan 5-10 meter ifrån trafikljusen när de väntar på att det ska bli grönt.
Varför stannar en del människor flera meter bakom stopplinjen när de står och väntar framför rött trafikljus. Eller när de skapar en megalucka till framförliggande bil så att de som ligger längst bak riskerar att inte komma in i sidofilen och det blir stopp i trafiken.

7. Bara-jag-hinner-över-föraren - De som väntar in i det längsta på att köra/svänga när de fått grönt ljus och gör så att endast en eller två bilar hinner köra efter.
Detta fenomen slår aldrig fel vid rusningstrafik... Varför tror de att andra har all tid i världen och exempelvis inte vill skynda hem efter en lång dag på jobbet?

8. Vart-är-bilarna?-trafikljusen -Varför slår inte vissa trafikljus om automatiskt när man kommer mitt i natten/tidigt på morgonen och det inte finns en enda bil i sikte?
Är de automatiskt inställda på att göra människor irriterade månne? (Det måste förmodligen handla om slingor som inte fungerar som de ska eller som slutar fungera när just jag kommer:-)

Bara en sådan där reflektion som jag fick på väg till gymet förut i kväll:-)

Vivian...

Vivian...