Alla känner apan...

Ju mer offentlig man blir desto mer pratar människor om en. Desto mer spekulerar människor om en. Desto fler har åsikter om en. Desto oftare blir man föremål för elaka tungor...

I mina senaste arbeten har jag varit en mer eller mindre offentlig person i olika sammanhang. När jag arbetade i Karlstads kommun med alkohol- och drogförebyggandefrågor och arbete mot rasism såväl som trygghetsfrågor i kommunen, blev det ofta som jag förekom i media och uttalade mig kring dessa saker. Det var en av mina arbetsuppgifter.

Eftersom jag också föreläst i dessa ämnen under många år har jag träffat otaliga människor. Många har kontaktat mig, ställt frågor och diskuterat kring de olika ämnena. Därför blir man lite förvånad när man får höra att vissa människor försöker förstöra för en genom att komma med dumma påståenden som inte ens ligger i närheten av sanningen.

Det är inte första gången det kommer till min kännedom att andra människor har en åsikt om mig eller tror sig veta saker om mig som inte ens jag själv vet om. Så här fungerar det dock och jag är helt övertygad om att jag inte fått hört sista meningen om mig själv från andra.

Jag vet att man inte ska ta åt sig men det frånkommer inte att man blir besviken och ledsen när vissa saker kommer till ens kännedom.
De som läst min blogg har förmodligen också läst om mitt engagemang i bl.a trygghetsfrågor och osynliga barn. Det finns säkerligen de personer som genom mitt ständiga engagemang i dessa frågor funderat på min egen bakgrund. Hur jag på ett sådant engagerat sätt kan skriva om exempelvis osynliga barn.

Det är ingen hemlighet att jag växt upp och sett baksidor som barn eller ungdomar ska slippa se.

Detta har gjort att jag brinner för frågor som rör barn som växer upp under otrygga omständigheter. Detta gör att jag alltid engagerat mig i frågor som är destruktiva för barn och ungdomar. Trygghetsfrågor. Jag kommer aldrig släppa det.

Här talar jag om förebyggande arbete mot alkohol, droger, våld, rasism. Sådant som ibland kan attrahera vilsna och otrygga barn/ungdomar som söker efter en samhörighet i jakten på en inre trygghet.
De grupperingar och gäng som bygger på radikala åsikter med inslag av rasism, främlingsfientlighet och våld är en viktig fråga som vi alla måste ta ansvar för och arbeta mot. Jag har under många år arbetat med dessa frågor och sett utvecklingen från sent åttiotal till i dag, vilket är skrämmande och det är ett stort hot mot vårt samhälle. Det är särskilt viktigt att vi i dag bemöter dessa åsikter med sakliga argument och där vi använder oss av experter på området. I synnerhet när vi i dag har ett främlingfientligt parti i vår riksdag.

Trollen spricker i ljuset...
Man kan inte stoppa huvudet i sanden och hoppas att sådant här försvinner. En stor man sa en gång: "Det som skrämmer mig är inte ett fåtals brutalitet, utan den stora massans tystnad."