tisdag 26 januari 2010

Jag vill inte kvoteras eller se på mig själv som det svagare könet!

Än en gång har debatten om kvotering i styrelser och nämnder blåst upp och varje gång det är på tapeten blir man smått irriterad. Jag är en stark självständig kvinna och ser mig själv som jämlik mannen. Om jag vill komma någonstans eller nå ett mål så vill jag kämpa för det och anses ha kompetens för mitt uppdrag - rätt person på rätt plats!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen - Jag vill inte kvoteras eller se på mig själv som det svagare könet. Jag skulle själv tycka att det var förnedrande om jag kvoterades in i en styrelse bara för att jag är kvinna och män väljs in efter betydelse för företaget. Det strider mot sunt förnuft och man sätter inte företagets bästa i fokus.

Kvotering är ett märkligt resonemang för att få en ökad förståelse och lösningar på problem i samhället gällande jämställdhet.

Att kvotera är inte rätt väg att gå. Problematiken gällande jämställdhet är många gånger mer komplext än att det bara handlar om en grupp.Tillämpar man kvotering tar man till en enkel och kortsiktig lösning på problemet - det handlar då mer om att man vill snygga till statistiken.

Orsaken till att jämställdhet måste eftersträvas överallt i vårt samhälle är för att diskriminering i olika former fått fotfäste...

...men det handlar inte om att det är kvinnor som grupp är eller blir utsatta - det är människor oavsett kön som blir det.

För att lösa problemen med diskriminering och främja jämställdhet i stort måste vi ha ett individuellt synsätt på människor. Om man vill uppnå mångfald i ett företag kan man till exempel använda sig av uppsökande verksamhet och riktade informationsinsatser. http://www.centrumforrattvisa.se/statiskt/om

Argumenten till varför man ska kvotera är tunna och det handlar om att man i grund och botten inte använder sig av rätt verktyg. Jag tror inte att det finns någon som kan hävda att kvinnor saknar kompetens för att på ett positivt sätt kunna bidra aktivt i ett företag, en styrelse etc. Däremot så har större företag under lång tid varit dåliga på att prioritera mångfald. Man kanske har använt sig av en ganska smal rekryteringsbas när man ska tillsätta olika poster. Det är absolut ingen brist påbkvinnor som har tillräcklig kompetens och som skulle bidra till en positiv utveckling av näringslivet - det är bara det att man måste använda rätt sökverktyg och ändra förfaringssättet när man ska rekrytera – man måste leta på en bredare front.

Kvotering innebär INTE alltid kvalitet

Lika mycket som jag är emot kvotering tycker jag heller inte att man ska stirra sig blind på vilken utbildning man har. Jag tycker att man ska se på den totala kompetensen där utbildning är en av flera delar. Erfarenheter är minst lika viktiga, om inte viktigare. Kompetens är inte alltid = utbildning!

Bort med kvotering...

...det befäster en slags offerbild där en grupp är underordnad en annan. Bilden av problemet framhålls medan jag anser att bilden av lösningar borde komma i första hand och då inte bara när det gäller kvinnor som grupp utan alla människor som individer

Man kan inte bekämpa diskriminering genom att använda annan diskriminering…

måndag 25 januari 2010

Förbud mot "Kamphundar"- det är inte hundens fel. Det handlar om hundägaren.

I Sydsvenskan bl.a. den 21/1 skrivs det om ett Danskt lagförslag där man vill införa förbud mot sk. kamphundar. (...) Förbudet innebär att de fjorton hundraserna inte får importeras eller avlas. De ska också steriliseras. Det betyder att när exempelvis den siste danske pitbull-hunden dör av naturliga orsaker så är rasens saga all i Danmark. De hundar som finns i Danmark idag ska, enligt förslaget, även ha munkorg och hållas i koppel när de vistas utomhus. För att förslaget ska bli verklighet krävs att Folketinget säger ja. De första politikerreaktionerna är mycket positiva.(...)

Detta är bedrövligt och man kan inte låta bli att förundras över förslaget som helhet. Är man verkligen så naiv att man tror att det ska bli någon skillnad för att man förbjuder några enstaka hundraser? Jag är ingen hundexpert men däremot har jag lyssnat till många hundexperter som alla säger samma sak - Det är inte hundens fel. Det handlar om hundägaren.
***
Det spelar ingen roll vilken hundras du har om det är fel hundägare. Det finns många andra raser utöver de uppräknade som ingår i det danska lagförslaget som kan bli minst lika farliga. Alla hundraser härstammar från vargen och talar samma språk mer eller mindre och det går alltid att frammana ett negativt beteende med "rätt" lärare som ämnar att använda hunden som ett vapen.
***
Jag anser att det Danska lagförslaget med ett förbud mot vissa hundraser är fel väg att gå. Jag kan hålla med om vissa argument i debatten om de sk "kamphundarna" (som har pågått i många år) men att införa ett förbud mot vissa hundraser tror jag inte är lösningen på problemet.

För att dra en parallell... Vissa kör som idioter med Ferrari - FÖRBJUD Ferraris. Vissa kör som idioter med Corvettes - FÖRBJUD dem också! MEN... låt dem för all del köpa Aston Martin eller Porsche. Med andra ord - hundägare som inte längre får ha exempelvis en Amstaff att boosta sitt lilla ego med, köper givetvis då en Rottweiller eller en Schäfer.

Det löser inga problem - det handlar bara om en icke genomtänkt paniklösning...

Hur har man tänkt det långsiktigt? Ska man förbjuda hundraser efter hand det händer något? Hur har man tänkt hantera blandraser?

I flera europeiska länder har debatten lett till lagar som förbjuder vissa hundraser. I vårt grannland Norge är en handfull raser förbjudna. I Spanien måste den som vill äga vissa hundraser ha "körkort" och får inte vara kriminellt belastad.

Jag anser att de som vill ha en hund som ett vapen inte ska ha möjlighet att ha det och att man försvårar för dem att införskaffa sig ett.

De som missbrukar sitt hundägarskap ska omedelbart bli fråntagen sin hund. Djurskyddslagen bör stärkas upp ytterligare - den efterlevs inte och kontrollen är alldeles för slapp. Det bör finnas tydliga riktlinjer/parametrar som man går efter när man ska frånta hunden från sin ägare vid misstanke om att hunden far illa. I grund och botten handlar det om att skydda djuren. Djur som finns i dessa miljöer har det ofta inte bra.

Högre straff och böter om man misskött sin hund/husdjur - det ska svida att behandla ett djur illa.

Är man drogpåverkad/har dokumenterat missbruk, vistas i olämpliga/otrygga miljöer med sin hund eller visar hunden upp tendenser på aggressivitet är det skäl nog att ingripa/starta en utredning.

Med hänvisning till detta lockar den Spanska lagstiftningen men jag anser nog att ett sk. körkort för att skaffa en hund ska gälla för fler än bara vissa raser. Det går att få i princip vilken ras som helst aggressiv. Dessutom måste djurskyddslagen stärkas upp ytterligare.

Fakta:


De 14 hundraserna som ska förbjudas, enligt det danska förslaget:


• Pitbull terrier • Fila brasileiro • Dogo argentino • Amerikansk staffordshire terrier • Tosa inu • Boerboel • Kangal • Centralasiatisk ovtcharka • Kaukasisk ovtcharka • Sydrysk ovtcharka • Tornjak • Sarplaninac • Staffordshire bull terrier • Amerikansk bulldog

(Hela lagförslaget i Danmark är inte klart utan kommer att läggas fram i mars.)

Tidigare ställningstagande av Sveriges Regering i frågan

"Den sedan tidigare gjorda svenska hundansvarsutredningen beskriver kamphundar enligt följande: Hund oavsett ras som tränats eller tränas med syfte att den ska bli framgångsrik i slagsmål med andra hundar. En kamphund är även en hund som tillhör någon av de raser som historiskt använts som kamphundar. Exempel på sådana raser är bullterrier, amerikansk staffordshire terrier, tosa inu, amerikansk pitbullterrier och staffordshire bullterrier.

Regeringen har inte varit passiv i frågan om att komma tillrätta med problemet med farliga hundar, utan lagen om tillsyn över hundar och katter trädde i kraft den 1 januari 2008 efter att en proposition (2006/07:126) lämnats till riksdagen den 20 maj 2007. Den innebär bland annat att polisen kan besluta om att omhänderta en hund när bedömningen görs att ägaren inte har tillräcklig tillsyn. Det blev i och med ändringarna möjligt för polisen att gripa in tidigare och mer kraftfullt. Det går även att förbjuda en person att ha hund, och om denne bryter mot förbudet riskerar personen böter. Regeringen ansåg dock inte att det borde införas ett förbud mot kamphundar och inte heller ett så kallat hundkörkort för att få äga eller hantera vissa typer av hundar. Det går enligt regeringen inte att hänföra farliga hundar till någon särskild hundras, och det är därför bättre med ett regelverk som gör det möjligt att komma tillrätta med enskilda hundägare eller hundar som riskerar att skada omgivningen. Riksdagen instämde i detta ställningstagande i betänkande 2007/08:MJU5 och därefter har ingen officiell omprövning skett i ärendet."

söndag 17 januari 2010

Hur man säger och gör vad på förståeligt sätt

I mitt arbete och för den delen privat möter jag många människor precis som alla förmodligen gör mer eller mindre:-) Eftersom en stor del av mitt nuvarande arbete handlar om kommunikation, lägger jag ofta märke till hur människor kommunicerar till varandra och/eller hur man för ut ett budskap. Jag tycker det är intressant att se på kroppsspråket, hur de säger saker, vad de säger och vad de egentligen är de vill säga.

Inom exempelvis politiken är kommunikation det absolut viktigaste verktyget som finns och hos politiker är det viktigt hur man använder det och att man använder det på rätt sätt.

Jag är fascinerad av hur vi människor kommunicerar med varandra. Jag brukar också ställa mig själv frågan om hur andra uppfattar mig när jag kommunicerar. Det finns alltid saker man kan utveckla och göra bättre. För att se det tror jag att man själv måste vara lyhörd och mottaglig för förändringar.

Man kan alltid ändra på sig själv för att få olika effekter hos andra människor man kommunicerar med. Man måste bara ställa sig frågan vad man vill uppnå...

En del kanske uttrycker sig på ett sätt så att effekten inte riktigt blir som de tänkt sig eller så får man inte den respons som man önskat från början. Jag tror nog att alla varit med om det själva någon gång-både som mottagare eller sändare...

...det som sagts uppfattas som otrevligt eller plumpt fast det egentligen inte är meningen...

...man uppnår kanske inte det mål man tänkt sig från början...

...man hamnar ofta i små konflikter/diskussioner som inte leder fram till något konstruktivt..

...man tappar mottagarens intresse under tiden man samtalar - man blir avbruten eller fokus hamnar på annat håll...

Det är intressant att se på vad exakt det är hos denna person eller hos en själv som gör att det blir som det blir.

Jag skrev tidigare att jag de senaste åren arbetat med kommunikation...

Begreppet är intressant för vad får mottagaren egentligen för bild när man säger det? Kommunikation innefattar en mängd olika begrepp och man finner ordet inom flera olika områden. När det gäller exempelvis media kommunicerar man via olika kanaler/redskap såsom TV, radio, tidningar etc. för att påverka, förmedla känslor hos människor, företag. Förutom detta finns det idag ytterligare kanaler som vi kan använda oss av för att nå ut med ett budskap - sociala medier har exempelvis utvecklats blixtkvickt de senaste åren.

När vi människor kommunicerar med varandra ”öga mot öga” använder vi oss själva som kanal. De redskap vi använder är; vårt tal, vår hörsel och vårt kroppsspråk. Allt utifrån vad vi vill förmedla eller ta emot och med vilken känsla vi gör det på. När man arbetar med kommunikation oavsett om man vill få ut en nyhet i en tidning, lära sig kommunicera bättre, föra in en ny arbetsmodell i ett företag etc. är det flera olika faktorer som spelar in hur bra man lyckas.

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv, när hon tror att hon kan hjälpa andra…

Søren Kierkegaard (1813-1855)

Det finns som sagt flera olika faktorer som spelar in om man vill lyckas med ”det goda samtalet” eller nå ut med ett budskap och det finns en uppsjö med metoder på hur man ska lyckas på bästa sätt. Genom åren har jag haft förmånen att få lära mig flera olika metoder/förhållningsätt inom olika områden och i de flesta av dem kommer man in på ämnet med att kommunicera.

När det gäller att kommunicera ”vardagligt” brukar jag ta russinen ur kakan från ett par metoder (MI - Motiverande Intervjuteknik, Lösningsfokuserat arbete) som jag tidigare arbetat med. Detta tillsammans med lite egna erfarenheter har jag punktat upp några tumregler som jag själv försöker tänka på så ofta som möjligt och det är också dessa som jag alltid trycker på när jag håller utbildningar i ämnet.

Se vart den andre personen/verksamheten (mottagaren) befinner sig för att sedan anpassa samtalet, budskapet efter det. Försök alltid ta ett kliv tillbaks och tänka efter innan.

  • Bekräfta den du möter – men tänk på att bekräftelse inte är samma sak som smicker. Att bekräfta en annan person skapar positiv energi och en känsla av välbehag. Om en person känner sig bekräftad skapar det med all sannolikhet trygghet och förtroende…
  • Ställ öppna frågor för att utveckla samtalet. Lyssna, läs på för att lära dig…
  • Lyssna reflektivt för att visa att hört och tagit till dig vad den andre fört fram. Använd samma ord eller andra ord med samma mening i samtalet eller budskapet.
  • Ge ytterligare ett kvitto på att du fått med dig det som du hört eller det ni gemensamt kommit fram till genom att summera vad som sagts under samtalet. På ett sådant sätt visar du faktiskt att du hört vad som berättats för dig och du får förmodligen också ett kvitto på att du fått med dig rätt. Det är annars lätt att vi tolkar utifrån våra egna värderingar och det kanske inte alltid stämmer med vad en andre ville föra fram…
  • Se din egen roll i konflikter eller när andra människor har en dålig stämning gentemot dig. Har vi själva lagt en bra grund till samtal, samarbete eller med att föra fram ett budskap, hamnar vi sällan i konflikter.
  • Tänk på att vårt kroppsspråk spelar en stor roll. Det är inte bara vårt tal vi använder när vi ska kommunicera med andra människor för att göra oss förstådda. Olika människor har olika kroppsspråk; kulturellt, personligt. Med hänvisning till detta så är också kroppsspråket det språk som är lättast att misstolka.

Jag försöker ständigt förändra mitt tankesätt - se två sidor av samma mynt och jag försöker vända allt negativt till något positivt, även om det ibland kan vara svårt.

Jag tror att det viktigaste när man kommunicerar med andra är att man verkligen ser den/de man kommunicerar med och att man själv är tillgänglig. Med jämna mellanrum ska man se på sig själv och vara självkritisk för att i ett nästa steg våga pröva nya vägar.

”Det finns inget ont som inte har något gott med sig”

lördag 16 januari 2010

Man kan alltid lita på gamla Bettan eller i detta fall Ior…

Idag tog jag för en gång skull en ”slappar” dag. Jag låg på soffan och hade helt glömt bort att min bil skulle hämtas för att ställas in i ett garage över vintern för att genomgå vissa "prestandaoperationer". Jag blev efter ett telefonsamtal snabbt varse om detta och fick lite smått panik när de sa att de var på väg.

Det var bara att snabbt få på sig ytterkläder (inte de mest praktiska kläderna jag stressad lyckades få tag på med tanke på väderlaget) och springa ut på gården för att få bort snön som täckte bilen och eftersom jag inte kör min lilla pärla på vintern var det en hel del.

Efter jag äntligen fått bort all snö och själv såg ut som ett ”snömonster” gick det att komma in i bilen och vrida på nyckeln. Inte ens ett klick. Det fanns inte tillstymmelse till att den ville vakna. Den var helt död fast batteriet suttit på laddning (uppenbarligen inte tillräckligt länge:-)

Eftersom det bara var jag och sonen hemma fick jag ju givetvis ringa till min bättre vetande hälft för att få råd om hur jag skulle göra: ”Starta upp gamla Ior (vi har döpt den till det med tanke på dess egenskaper) och använd startkablarna” blev budskapet. Jaha, ja ja, det kunde jag väl ha tänkt ut självJ

Jag kan ju säga att jag vid det här laget inte var på det bästa humöret och det var tur att det bara var hundarna i närheten som fick höra mina ramsor J.

10 min från att de skulle komma var det bara att hoppa upp i vår gamla Landrover och försöka få igång den som också stått still hela vintern. Problemet var bara att den också var täckt av minst lika mycket snö som föregående bil och i min ilskna värld vägde motorhuven MINST ett ton med all ”underbar” snö som låg som ett tjock täcke över reservdäcket som sitter fast på huven. Tur att man tränar regelbundet...

Efter jag fått bort all snö på ytterligare en bil hoppar jag in och vrider på nyckeln. Glödtända i minst 30 sek… blunda, vänta och be för att den ska starta.

Överlycklig hör jag hur den sakta men säkert kommer igång. Ingen blev gladare än jag och än en gång fick jag ångest över alla de gånger jag svurit över denna gamla klenod när jag tyckt den varit obekväm, bullrig mm. Han fick iallafall en snabb klapp på instrumentbrädan och lite uppmuntrande ord för att visa min ånger innan jag hoppade ur med startkablarna i högsta hugg mot nästa lilla ”projekt”.

Nåväl, för att göra en lång historia kort lyckades jag i alla fall få igång min lilla pärla som jag lovat "bilkillarna" innan de kom och allt med hjälp av gamle pålitlige Ior! Min ”slappar” dag fick ett abrupt slut och ersattes med, snö, oljiga händer, blöta kläder, startkablar som givetvis var för korta, ilska, frustration och vissa telefonsamtal.

Min son tyckte i alla fall att jag såg ganska rolig ut, i min frustration stående uppe på Ior och sopade bort snö, eftersom han kom ut med mobiltelefonen i högsta hugg och tog kort på mig. Positivt tänkande - Härligt!

fredag 1 januari 2010

Fuck the police, ACAB och dylikt - hur tänker man då?

Detta är ett ämne som man tänker efter innan man skriver om. Vilka konsekvenser har det? Kan man bli hotad för det? Dessa tankar är bedrövligt att man ska behöva ha men jag vet att många med mig tänker precis likadant.

ACAB - All cops are bastards, Fuck the police, 1 % etc. Här gör man som anhängare av dessa koncept ett tydligt ställningstagande som visar att man inte vill vara en del av samhället men man vill ha samhällets sk. respekt. De kräver respekt genom fruktan, rädsla. Man tar avstånd från lagar och regler och förespråkar ett mer eller mindre laglöst land, en undre värld där starkast vinner. De har sina egna lagar vad beträffar vad de själva anser att de har rätt att göra och inte göra.

Man stöttar inte bara kriminalitet utan man säger samtidigt att man står utanför samhället...

Jag tycker det finns en dubbelmoral i detta eftersom samma personer gärna "plockar russinen ur kakan" och utnyttjar systemen i samhället, som de enligt sina egna normer vill stå utanför. Såsom sjukvård, barnomsorg, socialförsäkringar, pensionssystem, kort sagt allting som vi betalar skatt för.
***
Det finns också en motsägelse när de själva hamnar i underläge i den undre världen - då passar det att ringa polisen.

Jag brukar dra ett exempel när jag diskuterar detta ämne för att man själv ska fundera på vart man står och hur långt det verkligen gått med allt detta elände. Det är alltid enkelt att säga att man är emot all organiserad brottslighet men när det väl kommer nära på olika sätt är det kanske inte så enkelt.

Två exempel som man kan fundera på...

Exempel 1
Du är inblandad i en enklare trafikolycka där ingen personskada förekommer. När du klivit ur bilen för att se hur det gått med den andre bilförföraren möter du en person som är påtagligt påverkad av alkohol. Personen menar att det inte var så farliga skador på din bil och att du ska förbise hela händelsen och att ni ska göra upp i godo. Vad gör du?

Exempel 2
Du är inblandad i samma olycka och när du denna gång möter den påverkade bilföraren ser du att han har en väst på sig som tydligt visar tillhörighet av 1 % gängen. Personen resonerar som i det första exemplet och vill att du ska förbise händelsen och göra upp i godo. Vad gör du?

Det är förmodligen enkelt att svara på en direkt fråga i dessa två exempel - att man givetvis kontaktar polisen. Får man dock en stund på sig att fundera lite kring frågan i det andra exemplet, kanske svaret fortfarade blir detsamma MEN från ord till handling finns en tvekan...

Denna osäkerhet tycker jag är bedrövligt att den ska behöva finnas samtidigt som människan idag faktiskt känner sig utsatt och hotad av den grovt organiserade brottsligheten som idag fått fotfäste i vårt samhälle. Det är förståeligt med tanke på allt vi hela tiden blir matade med från media och med den information som sprids från mun till mun. Vi vet att det är ett stort hot och det skrämmer oss, men det innebär inte att vi ska acceptera det.

Det är inte den lilla skarans ondska som är problemet. Det är den stora massans likgiltighet och tystnad...

För mig är dessa symboler, koncept förkastliga. Jag vill leva i och bidra till en demokratisk rättstat och ett välfärdsamhälle. Där det finns lagar och regler som är till för att följas av alla. Jag tycker att alla som stöttar grov organiserad brottslighet ska tänka sig för. Konsekvenserna, vad de förknippas med och vad det ger för budskap till andra i samhället.

Även om det är i en större kriminell organisation man är delaktig i eller att man är anhängare/ medlem eller
fan till en grupp skickar det signaler till samhället och medborgare om en själv. Jag hoppas innerligt att dessa personer tänker mer än en gång på vilken bild det ger av dem. Vilka konsekvenser det kan ha för dem själva och deras nära och kära...

Vivian...

Vivian...