MASKROSBARN AV MIN TID

lördag 27 februari 2010

OBS! Viktig information till alla som bidrar till att göra det osynliga synligt...

Jag måste faktiskt säga att jag känner mig oerhört ödmjuk inför det faktum att över 5 600 människor visat sitt stöd för barn/ungdomar till missbrukande och/eller psykiskt sjuka föräldrar. Detta visar att det är en fråga som måste lyftas på flera olika nivåer. Det handlar om att samhället måste se det osynliga. Det är inte lätt att växa upp i förhållanden där psykisk sjukdom förekommer. Det är inte lätt att växa upp där missbruk förekommer. Det är inte att vara förälder till sin egen mamma, pappa eller båda. Det sätter sina spår för resten av livet.

När man som barn växer upp under dessa omständigheter berövas man barndomen. Detta följer med in i vuxenlivet och yttrar sig på olika sätt. Jag har läst tankarna och funderingarna som människor skrivit på facebookgruppen och det visar tydligt vilka skador och ärr man får. Det kan vara att man redan som ung börjar på olika sätt bedöva den smärta som man känner i sin maktlöshet att inte kunna göra något. Att inte kunna berätta för någon. Att inte kunna påverka sin egen livssituation utan att sårar den man älskar.

Det kan vara att man själv inte har styrkan att stå emot. Att man själv gör fel val för att det är det enda man vet. Att man fortsätter leva efter det mönster man fått lära sig. Att man själv i vuxen ålder inte har styrkan att stå emot andra människor som fortsätter såra och göra illa.

Det är hemskt och gripande att se det osynliga, men det är också det enda sättet för att vi alla ska bli bättre på att hjälpa barn och unga som växer upp under sådana omständigheter. Vi måste lära oss se fast de inte berättar. Vi måste lära oss tyda tecknen. Vi måste reagera och agera.

Denna grupp som jag skapade för drygt ett år sedan har bidragit till att jag blivit inspirerad att lyfta denna fråga ytterligare en nivå. Det är inte bara att samhället måste lära sig att se det osynliga, vi måste hjälpa barn och ungdomar att se vart det finns stöd och hjälp att få. Jag vill att det ska vara enkelt för barn och ungdomar att söka hjälp. Jag vill att när de väl funnit hjälpen, att de då verkligen får den. Det ska hamna hos rätt avdelning, rätt enhet och rätt person.

Jag gick tidigt ut med en förfrågan till medlemmar i min facebookgrupp som gällde vart man i deras hemkommun som man som barn/ungdom kunde vända sig om man ville få hjälp. Det var flera som skickade in information om vad det fanns för ställen inom kommun men också inom landsting och ideella organisationer. Det har också kontinuerligt kommit in tips på vart man som vuxen kan vända sig.

Min grupp har blivit och är en slags informationsbank men den fungerar också som ett forum där man kan dela med sig av sina tankar och funderingar som man bär på. Genom andra medlemmar kan få feedback och stöd på det man skriver, men det man främst får är ett kvitto på att man inte är ensam.

Jag vill låta alla underbara medlemmar veta att jag är oerhört tacksam för att ni gjort denna grupp levande och värdefull. Jag vill tacka för den inspiration som ni gett mig att arbeta vidare med denna oerhört viktiga fråga. Jag har tagit emot signalerna och jag arbetar med att utveckla ”informationsbanken” vidare för att hjälpa barn och ungdomar.

Att se det osynliga handlar om så mycket. Det finns så mycket smärta som man måste gå in och se för att förstå. Jag kommer nu framåt publicera en slags trilogi av korta berättelser och dessa tillägnar jag alla de som engagerar sig i dessa frågor, men främst alla de barn och ungdomar som växer upp under otrygga omständigheter.

Tack till alla er som bidrar till att göra det osynliga synligt

måndag 22 februari 2010

Jag har besökt Gränspolisen-en sak som jag reagerade starkt över är problematiken kring människohandel

Jag håller på att sammanställa mina reflektioner från de besök jag gjorde hos den Värmländska Gränspolisen förra veckan. Det var mycket intressant att få lära sig hur brett de arbetar och hur komplext det faktiskt är.

http://www.nyhetskanalen.se/1.1032610/2009/06/04/migrationsverket_kor_over_granspolisen
http://svt.se/2.33831/1.1651058/brister_i_sakerheten_hotar_flygplatsen?lid=puff_1651058&lpos=bild

http://www.nwt.se/torsby/article568542.ece


Det känns som om de skulle kunna vara det dubbla antalet som arbetar på Gränspolisen och i synnerhet när det är ett prioriterat område från regeringens sida, se regleringsbrev.

Det som Gränspolisen arbetar med är sällan enkla ärenden utan otroligt resurskrävande och med den nuvarande migrationssituationen finns det mycket att göra. Jag tror verkligen att detta är frågor som måste lyftas upp ännu mer än vad det görs idag. En aspekt som ofta glöms bort är att det inte humanitärt eller är etiskt riktigt att människor ska leva i ovisshet i åratal om man ska stanna eller avvisas. Med de system vi har idag så är det inte ovanligt att det blir så. Det går att justera. Det finns alltför många luckor i systemen som gör att det hela tiden blir moment 22.

Enligt regeringen ska detta vara ett prioriterat område men ute i verkligheten verkar det inte vara så.

Med tanke på hur stort detta område är att arbeta och verka inom samt med den komplexitet som det ofta är hade jag förväntat mig en större enhet inom polisen. Det är omöjligt för poliser i yttre tjänst att hålla sig a ´jour med denna lagstiftning samt att det är så tidskrävande. Det krävs en specialiserad avdelning för det.

Polisen uppskattar att cirka 20000 personer tar sig illegalt till Sverige varje år. En enskild person som vill ta sig från mellanöstern till Sverige kan få betala mellan sju- och femton tusen dollar till människosmugglarna.

Jag har under dessa två dagar lärt mig massor och något som jag tänkt på är att när man vanligtvis diskuterar migrationspolitik är inte Polisen det första man tänker på men de har i allra högsta grad med det att göra.

När jag varit ute och besökt de olika verksamheterna inom Polismyndigheten i Värmland blir jag alltid varmt välkomnad.

Under besöken som jag gör i egenskap av polisstyrelseledamot lär jag mig alltid otroligt mycket, men jag måste faktiskt säga att efter jag varit med Gränspolisen ett par dagar och lyssnat på hur deras arbete fungerar känner jag att jag fått en helt annan insikt om vad det egentligen är de gör. Min bild har utvecklats. Jag ser också en mer tydlig koppling och närhet mellan Polisens arbete och migrationspolitiken och här finns det mycket att göra.

Jag ställde mig frågan många gånger hur system som ska vara "vattentäta" inte är det utan de istället möjliggör systematiskt missbruk. Det är inte så att det bara "droppat ut lite" utan under tidigare regeringar har det bildats sjöar under många år som man valt att ignorera.


Någonting som jag verkligen reagerade starkt över är problematiken med människohandel.


http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/pod/?action=pod_show&id=100&module_instance=10


Jag ska verkligen ta mig tid och samla ihop all information jag tagit till mig och skriva om mina reflektioner gällande detta. Det är definitivt något som måste lyftas på högsta nivå och i synnerhet när det handlar om barn som systematiskt utnyttjas av hänsynslösa människor som i flera led tjänar ofantliga summor med pengar. Här kan man verkligen tala om osynliga barn.


"I Sverige har de flesta fall av människohandel med barn för sexuella ändamål rört flickor i åldern 16-17 år. De flesta av offren kommer från sydöstra Europa och de utnyttjas av människohandlarna för stölder, tiggeri och prostitution. Faktorer som fattigdom, social utsatthet, låg utbildningsnivå och begränsade valmöjligheter gör att barnen hamnar i en utsatt position som människohandlarna utnyttjar. I en del fall förses barnen med nya identiteter och förs ut ur landet under täckmantel av familjeliknande situationer, vilket försvårar polisens kartläggning av brottsligheten.
" Hämtat från polisens hemsida

Jag blev grymt imponerad över det arbete som utförs hos Gränspolisen trots de knappa resurserna som de faktiskt har. När jag satt där och lyssnade på medarbetarna imponerades jag över vilken enorm kompetens de har och som de är tvungna att ha för att klara av sitt arbete. Det var ett sant nöje att få ta del av deras kunskaper och jag ser fram mot uppföljningen längre fram.

STORT TACK
till chefen och medarbetarna som arbetar inom Gränspolisen i Värmland!

lördag 20 februari 2010

Resultatet i provvalet klart för Kommun (Karlstad) och Landsting (centrala valkretsen)

Under gårdagen fick jag många gratulationer till resultatet i provvalet för den centrala valkretsen i Landstinget Värmland samt provvalet för Kommunfullmäktige Karlstad.

Det glädjer mig att det gick så bra och i synnerhet när jag är nytt namn på listorna. Jag var också den enda nya som lyckades ta mig in bland de 15 första namnen på fullmäktigelistan.

Nu är det givetvis inte listorna fastställda ännu, men hittills är jag oerhört glad och känner mig ödmjuk inför det visade förtroendet jag fått!

***
Resultatet av provvalet till kommunfullmäktige i Karlstad

Nisser, Per-Samuel
Nisser-Larsson, Margareta
Knape, Anders
Holm, Christian
Nilsson, Göran
Resare, Magnus
Berghel, Daniel
Dahlby, Ulf
Hidén, Bo
Elgh, Monica
Torvaldsdotter Dehring, Helene
Alvers, Harald
Ohlsson, Maria
Ordell, Gunnar
Lund Kopparklint, Marléne
Österdahl, Lars
Hall, Malin
Högberg, Anna
Johansson, Jurga
Lendrup, Leif
Nilsson, Anna
Ström, Madelene
Klang, Ingvar
Johansson, Anna
Lindeby, Sanna
Åkerström, Disa
Axinger, Rickard
Frödin, Göran
Greek, Kenneth
Lindefeldt, Daniel
Lund Kopparklint, Fredrik
Nordlund, Anette
Greek, Anneli
Gustavsson, Gun
Jansson, Fredrik
Larsson, Per
Alvinius, Aida
Einarsson, Nils-Erik
Larsson, Johanna
Bergin, Björn
Branzell, Johan
Hulth, Christer
Jarnemo, Mats
Jönsson, Kerstin
Lundström, Christina "Stina"
Ramström, Lars
Östervee, Erik
Anders Holmberg
Johansson, Fredrik
Lundström, Karl Erik "Kalle"
Magnusson, Nina
Nilsson, Bertil
Svensson, Anna-Karin
Öijen, Brittkarin
Gustafsson, Mikaela
Jornert, Gunilla
Lindell, Michael
Stenström Andersson, Lena
Werngren Lövgren, Jeanette
Collin, Ola
Persson, Anna-Lena
Stenberg, Anders


Resultatet av provvalet till landstingsfullmäktige, centrala valkretsen.

Segersten Larsson, Catarina
Nilsson, Göran
Klang, Ingvar
Andersson, Karin
Österdahl, Lars
Lund Kopparklint, Marléne
Hall, Malin
Högberg, Anna
Johansson, Anna
Ljungsten, Anders
Larsson, Per
Alvinius, Aida
Werngren Lövgren Jeanette
Ericsson, Lars
Morin, Hans
Jarnemo, Mats
Björkehed, Thorsten
Lindberg, Annie
Jönsson, Kerstin
Gustafsson, Anita
Lundström, Christina "Stina"
Lundström, Karl Erik "Kalle"
Persson, Anna-Lena
Sjödin, Christer

tisdag 16 februari 2010

Hemma hos mig just nu, är allt annat än normalt!

Ibland undrar man vad man gett sig in på när man dels har 6 hundar (som är ett kapitel för sig) eller när 1 av dessa 6 hundar är en hane och resten är tikar...

Jag kan förklara varför jag har så många hundar och det är inte för att jag har en kennel utan det är helt enkelt för att vi har ett väldigt stort hjärta i vår familj:-) En del av våra juveler är sådana vi tagit hand om för att de inte haft det så enkelt i livet och då tyckte vi att de givetvis skulle få komma hem till oss.

Idag har dock mitt tålamod satts på prov rejält när jag upptäckt att familjens lilla söta lilla valp Algot, blivit vuxen på riktigt.

Så här i efterhand kan man undra varför jag inte tänkte på detta när han som den sötaste lille spjuver i kullen erövrade våra hjärtan. Det kunde jag väl ha räknat ut att det skulle bli precis så som varit dessa 2 senaste dagar då den ena av våra tikar, Greta, är i slutet av sin löpperiod.

Å andra sidan tror jag till och med att vi tänkte på det, men vi valde att bortse från detta för att förälskelsen i Algot var total:-)

Igår trodde vi att han bara saknat oss extremt mycket när vi kom hem efter jobbet men sedan insåg vi snabbt att detta handlade om något mycket mer allvarligt - i alla fall i Algots värld.

Han lider verkligen. Han gnäller, kvider, ropar på hjälp och han har antagit ett mycket märkligt beteende. För att inte prata på hans "kroppsspråk"/gångstil:-) Allt är upp och ned i vår lilla flock just nu. Alla de andra tikarna som inte löper har fullt sjå med att tala för herr Algot att det inte är ok för honom att pyssla med diverse ofredanden på deras huvud, rygg, you name it. Efter de talat om detta för honom på ett milt sagt tydligt sätt, ja då är det dags för oss andra i familjen att lyssna på hans lidande. Han söker då förståelse och tröst samtidigt som han inte kan tygla sitt kroppsspråk eller läten utan det blir bara för mycket för honom.

Han förstår verkligen inte varför han inte får komma in till Greta när hon dessutom vill samma sak som han vill (kan tilläggas att Greta är alldeles för gammal att pyssla med sådana aktiviteter överhuvudtaget). Han försöker på alla sätt och vis att bryta sig igenom den grind som håller dem isär och han visar konstant sitt missnöje för alla oss andra.

Detta är som sagt en ny upplevelse och jag kan ju säga att vara hemma hos mig just nu är allt annat än normalt.

Dagens önskelista:
1. Öronproppar
2. Ett ljudisolerat rum
3. En restresa

onsdag 10 februari 2010

Sexköp i Svenska kläder

De senaste dagarna har det debatterats flitigt kring de soldater som slapp undan straff efter de köpt sex i Tyskland. Försvarsmaktens högkvarter har efter att bordellbesöken avslöjades, utrett om man kan straffa soldaterna. De har kommit fram till att det kan man inte göra.

SVD skriver följande: "De kan inte åtalas eftersom sexköp inte är olagligt i Tyskland. Och eftersom de inte var i tjänst så kan de inte dömas till disciplinåtgärder som uppsägning, varning eller löneavdrag, säger Gunnar Jonason, en av juristerna som utrett ärendet."

I en annan tidning skrivs det följande yttrande från regementschefen: Anders Löfberg, som är regementschef, säger att de uppenbarligen inte har varit tillräckligt tydliga med att informera soldaterna om att sexköp inte är tillåtet.
– Vi har utgått från att alla svenskar vet att detta inte är okej. Jag tycker att det är oerhört tråkigt, säger han.

Det kanske behövs lite mer strukturerat värdegrundsarbete som är återkommande under hela utbildningstiden och att det fortsätter med jämna mellanrum den tid de tjänstgör.

Till Sveriges radio (läs och lyssna här) säger Gunnar Jonason, jurist vid högkvarterets juridiska stab: "De var civilklädda, de var inte identifierade som svenska soldater. Enligt vår bedömning gick det inte att säga att de hade gjort något i tjänsten. Då var det inte möjligt att gå till uppsägning eller avsked, eller att lägga på dem några av våra disciplinära åtgärder.

Lagligt har de fått rätt och är frikända, men de är inte frikända hos en del av Sveriges befolkning och då ur ett värdegrundsperspektiv.

Det verkar finnas två läger i denna fråga. Det ena menar att var det lagligt där och då de inte var i tjänst är det inget att tjafsa om. Medan det andra lägret tycker att de borde straffas hårdare och få reprimander för det de gjort.

I Aftonbladet skrivs det följande yttrande från överste Anders Löfberg, chef över regementet: "De svenska soldaterna var på övning i Tyskland. Där söp de sig fulla, gick på bordell och köpte sex. – Jag blev så förbannad när jag hörde det här."

Visst får man bli förbannad och upprörd, men någonstans måste man se på att det finns två sidor på ett mynt.

I denna heta debatt kan jag inte låta bli att undra hur dessa soldater mår idag och det handlar inte om att jag försvarar deras handlingar. De befann sig inte i Tyskland som semesterfirare utan som ambassadörer för Sverige även om de inte var i tjänst det aktuella tillfället. De hade Tysklands blickar på sig. De får själva tycka vad de vill om prostitution, men det finns ingen som är inte är medveten om vår lagstiftning och därmed Sveriges hållning nationellt i frågan. Att köpa sex är inte betraktat som något att vara stolt över här hemma ur olika perspektiv. Dessutom har de förmodligen anhöriga som inte är så imponerade över deras aktioner - jag skulle inte vara det om det hade varit min son, bror eller pojkvän för den delen, som gjort något dylikt.

Detta kommer följa dem länge i olika sammanhang och frågan är om det inte är straff nog - eller?

måndag 8 februari 2010

Tankar i tid av sorg

När jag läste nyheterna i helgen möttes jag av det tragiska beskedet att svenskar stupat i Afghanistan. Mina tankar gick direkt till de anhöriga som får mottaga det tragiska beskedet om det inträffade. Det gjorde ont i mitt hjärta. Ett dödsbesked är något som man önskar att ingen någonsin ska behöva vara med om.

Även om det inträffade är oerhört tragiskt och man i det ögonblick man läser om det tänker: "Måste vi vara där.", "Ta hem våra styrkor", så vet jag att det arbete som tjänstgörande kvinnor och män utför i Afghanistan och på andra platser i världen, är oerhört viktigt.

Jag vet vilken uppoffring och vilka stora risker som de utsätter sig för i syfte att hjälpa andra människor. Det som hänt rör upp många känslor inombords och har man eller har haft en anhörig som varit på utlandstjänst då vet man vilka känslor det rör upp inombords. Jag känner med alla de som i och med denna tragiska händelse förmodligen blir mer oroliga för sina anhöriga. Det kommer så nära.

I min värld är alla som som bestämmer sig för att tjänstgöra i utlandstyrkan, värda att se upp till. Jag tycker det lyfts upp alldeles för lite vilket enormt arbete de lägger ner på att skydda andra människor. Männiksor som inte har förmågan eller kan skydda sig själva eller sin familj-i de flesta fall lever de under ständigt hot.

Våra svenska styrkor med andra är där för att skydda landets befolkning. De ska se till att barnen bereds möjlighet att gå i skolan - att män, kvinnor och barn får tillgång till sjukvård. De ska se till att de mänskliga rättigheterna efterlevs och skyddas.

Det kanske är svårt, en tid som denna, att sätta sig in i och förstå varför vi måste skicka svenska styrkor till länder där de utsätts för sådana stora risker. Men de insatser som görs bidrar till att upprätthålla fred och säkerhet även i Europa och Sverige.

http://www.tv4play.se/nyheter/nyhetskanalen?videoId=1.1495430

söndag 7 februari 2010

"Fett" omoraliskt att uppmuntra barnbarn att sälja guldsmycken som gått i arv

I ena reklamspoten som SMS Guld AB har får man höra om en kvinna som ger sitt barnbarn ett halssmycke i guld som som gått i arv i generationer. I slutet på spoten får man höra barnbarnets kommentar om att det är "fett" bra och man invaggas i att denne kontaktar SMS Guld för att sälja det. I andra spoten ska det likna ett besök hos tandläkaren där man borrar ut en plomb ur tänderna.

Det är väl en sak att upplysa om möjligheten att sälja smycken man har liggandes i byrålådan, men jag tycker det är omoraliskt att uppmuntra människor att gå till tandläkaren för att borra ut guldplomber så att man kan skicka in det till SMS Guld för en summa pengar jämfört med vad man utsätter för eller lägger ut för att få ut plomben. Jag tycker heller inte att det är rätt att man uppmuntrar människor att sälja ärvda smycken som de förmodligen fått i tron om att det ska gå vidare inom släkten och inte till smsguld.

Det är inte själva affärsidén som företaget står för som jag vänder mig mot, däremot så tycker jag att det sätt de marknadsför sig på i vissa av sina reklamspotar är oetiskt.

torsdag 4 februari 2010

Som politiskt förtroendvald förvaltar och förmedlar man

Jag har skrivit om det förut och det tål att lyftas upprepade gånger...

Jag har den senaste månaden varit ute och träffat härliga företrädare och medarbetare inom välfärden. Efter ett av verksamhetsbesöken kom vi in på att diskutera engagemang inom politiken - vad man egentligen åtar sig när man antar ett förtroendeuppdrag och hur man förvaltar det.

Det är viktigt att man som förtroendevald är medveten om att man sitter där för att förvalta skattebetalarnas pengar på ett så bra sätt som möjligt. Att man på ett aktivt sätt speglar vad väljarna tycker.

Är förtroendevalda inom politiken där för sin egen skull eller för väljarens skull? Tjänar de dig som väljare, din region, dina intressen? Som förtroendevald ska man ha lojalitet för partiet och väljarna framför ens egna personliga behov. Man kanske inte gillar alla beslut som tas eller diskussioner som förs, men det innebär inte att man får underminera för sitt eget parti eller väljarna på olika sätt. Långsiktigt förtroende bygger på att man är ärlig - att man fullföljer de förpliktelser som uppdraget innebär på ett bra sätt som speglar väljarna. Det innebär att man ständigt måste vara ute och lyssna på dem.

Som förtroendevald måste man vara beredd på att väljare och media agerar precis som konsumenter och kritiskt granskar sina och andras val. Man måste också vara medveten om nya generationer med nytt tänkande - som är källkritiska, har tillgång till internet, ny teknik – en möjlighet att googla den man vill rösta på.

Man ska kunna kräva resultat och engagemang av sina politiker...

Som förtroendevald anser jag att man ständigt ska ha ett aktivt utifrån- och in tänk - man ska ta reda på vad medarbetare inom det område man har uppdrag i har för synpunkter - man har ett ansvar att införskaffa sig kunskapen om vad väljare/medborgare tycker och man ska ta med det in tillbaks till politiken. Detta innebär att man aktivt måste finnas tillgänglig och fullfölja sina uppdrag.

Man ska också ställa sig frågan om man kanske sitter på för många stolar samtidigt - i synnerhet om tiden och engagemanget inte räcker till. Man måste våga lämna stafettpinnen vidare. Det kan faktiskt vara så att man gjort sitt och någon annan bör ta vid för att utveckla vidare. Det duger inte att sitta av tiden som politiker, kassera in sina arvoden och låta åren gå. Man måste ständigt kritiskt granska vad skattepengarna används till och att de används på ett så effektivt sätt som möjligt.

De flesta politikerna gör ett bra arbete. Man tar sina uppdrag på stort allvar och det är ett ofantligt arbete som läggs ned. Jag tycker dock att vi som är förtroendevalda/har förtroendeuppdrag ska "kvalitetssäkras" så långt som det är möjligt. Återkommande värdegrundsarbete, tydlig information om vad det verkligen innebär att få ett förtroendeuppdrag INNAN man tackar ja eller kandiderar tror jag skulle vara en bra början.

Någonstans under resans gång glömmer vissa av att man är där för att representera sina väljare - inte sig själv och sina egna behov...

Det viktigaste kontrollorganet är väljarna och här är det viktigt att uppmuntra till att de aktivt börjar ställa krav. När väljarna börjar ställa krav på de förtroendevalda-det är då som vi kommer se den stora kvalitetshöjningen inom politiken.


Som jag sagt tidigare så tycker jag absolut att man som väljare ska agera precis som när man exempelvis ska köpa sig en ny Ipod - man går in på Pricerunner.se eller dylikt och jämför priser - ser på omdömen innan man slår till.

Man kan jämföra sitt val av politiker som med att handla på en nätauktion. I beskrivningen av varan är det många gånger fagra löften och ett förskönande. Finns det bilder med, ser man inte nagg och skador. Kanske handlar man ändå och hoppas på ett bra köp. Man kanske också tar med i beräkning att man kan bli blåst. Skulle man däremot bemöda sig med att titta på säljarens omdömen eller diskutera med andra köpare så kanske man skulle ändra sin uppfattning och inte genomföra köpet. Därmed inte känna sig lurad och besviken.

Alla väljare borde fortlöpande göra en grundlig bakgrundskontroll och uppföljning på de personer som de ska rösta- eller har röstat på. Precis på samma sätt som om de skulle köpa sig något värdefullt som ska hålla i flera år. För nog ska man kunna säga att vår framtid och tillvaro är värdefull.

För att travestera en känd politiker: Fråga inte vad du kan göra för din politiker - fråga och se på vad din politiker kan prestera för dig.

Vivian...

Vivian...