onsdag 27 oktober 2010

Hemlös, bostadslös - utsatt. Det är allas ansvar!

Efter att jag tidigare under flera år arbetat med hemlösa och de mest utsattas situation i Karlstads kommun, reagerar jag alltid när debatten om hemlöshet dyker upp med jämna mellanrum. Människor som lever i hemlöshet skiljer sig på många sätt från andra medborgargrupper men det som sällan lyfts är att det är en ”tyst” grupp. Man talar ofta om ett samhällsproblem som måste lösas.

Frågan är vad som egentligen händer efter den frågan ställts?

De hemlösas egen talan förs sällan fram. Det är också svårt att nå fram till dem om man inte har byggt upp ett förtroende och det finns en kontinuitet i arbetet med dem. Oftast finns det en intern samhörighet de hemlösa sinsemellan men om man bygger upp en ett bra arbete runt dem och fortlöpande har en dialog, lyssnar på dem, så sprider sig detta mellan dem och det är då lättare att få förtroende hos dem. Det krävs dock kompetens och fingertoppskänsla. Många av dessa utsatta människor har tappat allt förtroende för samhället. De tycker att de gång på gång har blivit svikna av samhället.

Många gånger med all rätt…

Att arbeta med hemlöshet är komplicerat och tidskrävande. Man måste räkna med att mycket tid går åt till att bygga upp ett förtroende. När jag arbetade ute på fältet mötte man heller inte samma personer hela tiden. Det tillkom nya eller vissa försvann av olika anledningar. Man fick många gånger börja om från början.

Det tog tid att komma intill dem och bli accepterad...

Det tog tid innan man kunde börja prata och det behövdes inte mycket för att förtroendet skulle raseras. Under denna period gjorde jag flertalet intervjuer med vissa av dem och fick ta del av deras historia. Jag startade också upp fokusgrupper eller som vi kallade det ”idémöten” med dem där de själva fick uttrycka sina idéer på hur deras liv skulle kunna förändras och hur vi i kommunen skulle kunna bidra till detta.

En dag i veckan byttes deras ”vanliga” utsatta levnadstid ut mot delaktighet, reflektivt lyssnande och gemenskap i något helt annat mot vad de var vana vid.

Jag förde protokoll vid varje möte och tog med det de sa. Jag sammanställde intervjuerna och fick en bild av deras bakgrund. Det som var unikt med detta arbete var att deras ord blev hörda på högsta nivå. Protokollet skickades vidare och lästes av nämnder, kommunfullmäktige, kommunstyrelsemedlemmar m.fl. Deras röster blev helt plötsligt hörda. De fick tillbaka lite av sin identitet. De fick för en gång skull vara delaktiga i vad som hände kring dem.

De blev synliga...

Att arbeta med utsatta människor - hemlöshet är oerhört viktigt i vårt samhälle. Vi måste ta tag i det. Vi får inte blunda. Jag anser att A och O i detta arbete är uppsökande verksamhet för att bygga upp ett förtroende, kartlägga situationen i varje kommun och börja bygga nätverk (socialtjänst, primärvård, polis, anhöriga, frivilliga organisationer etc.). Om målgruppen är delaktig från början är mycket vunnet. Det är då lättare att uppnå ett förändringsarbete som leder till att hemlösheten minskar.

http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19800620.HTM

Jag tror inte på lösningar med härbärgen och korttidsboenden måste vara ett första steg på en trappa som leder till något annat...

Det löser bara situationen kortsiktigt och möjliggör ett fortsatt destruktivt och ovärdigt leverne. Man måste arbeta på en individnivå, utifrån varje enskild människas förutsättningar. Man måste jobba mer med empowerment och evidensbaserade metoder som leder fram till en bättre levnadssituation med bl.a. egen försörjning, minskat missbruk. Man måste genom uppsökande verksamhet och kartläggning skaffa sig ökad kunskap om målgruppens behov av insatser. Genom att handleda och på andra sätt stödja den här gruppen människor skapas ett engagemang och man finner vägar som förbättrar deras situation.

Det är viktigt att den här gruppen av människor själva är med och formar insatser/aktiviteter runt dem i syfte om att stärka och främja istället för att osynliggöra och stjälpa...

Kommunerna får inte blunda för detta samhällsproblem. Det finns hemlösa och bostadslösa överallt i mindre och större utsträckning. Det är ett faktum. Frågan är hur vi förtroendevalda väljer att arbeta för att synliggöra problematiken.

Hur vi låter deras röster få bli hörda?

Här är det precis som med det polisiära arbetet och brottsstatistik. Ju fler som arbetar ute med uppsökande verksamhet - ju fler ”stenar” lyfter man på och desto mer synliggörs. Om man inte lyfter på stenar - inte synliggör, inte skapar delaktighet, bygger nätverk, blir det i slutändan enorma kostnader för kommunerna. Då går människor runt, runt, runt i systemet. Det blir ineffektivt och man bygger upp en känsla av hopplöshet både hos personal som arbetar med det och hos de som är utsatta. Här finns det mycket att arbeta med och jag är helt övertygad om att alla kan komma tillbaks in i samhället. Få tillbaks sin identitet. Jag har sett att det fungerar!

Jag bär fortfarande med mig deras berättelser i mina tankar. Det som många kanske inte inser är att många av dem som lever i hemlöshet har varit som vilken annan av oss...

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_goteborg?title=krafttag_mot_fattigdom&videoid=1100653
http://kentpersson.wordpress.com/2010/10/25/bekampandet-av-fattigdom-och-hemlosheten-maste-okas/

tisdag 26 oktober 2010

Systerskap på riktigt

Jag har många gånger berört ämnet och jag kommer förmodligen fortsätta göra det många gånger om. Jag är inte feminist - jag är humanist. Jag står inte för kvotering - jag tror på kompetens.

Jag står för jämställdhet i vårt samhälle...

Jag tror på att kvinnor måste ta för sig mer. Våga sticka ut hakan och säga: ”Jag är duktig, jag är kompetent” utan att känna sig dumma. Det är så typiskt ”svenskt” att inte våga säga dessa saker och att verkligen våga ta för sig.

Vill man komma någon vart måste man lära sig detta...

Något som är tragiskt när man diskuterar att kvinnor måste ta för sig mer är att en del kvinnor många gånger lägger energi på fel saker istället för att lägga den på att marknadsföra sig själva. Visa att man är lämpad på ett bra sätt.

I många sammanhang diskuteras det att vi kvinnor måste hjälpa varandra mer i arbetslivet. Vi måste hjälpa varandra för att nå fram till ett mål.

Ändå ser man gång på gång ett elakt spel som vissa kvinnor bedriver gentemot varandra. Vissa kvinnor tål inte att en annan kvinna når framgång. Vissa älskar att hitta fel hos andra kvinnor som ser bra ut. Andra hittar fel istället för att inse att personen i fråga faktiskt kanske är duktig på riktigt.

Tanken som sällan faller dem in är det kanske faktiskt är så att personen i fråga är duktigare än en själv...

Det finns alltid de som är duktigare än en själv. Det finns alltid människor man kan lära av och man kan alltid utvecklas framåt som person. Det är något jag alltid bär med mig.

Är det något jag propagerar för är det fair play…

Jag vill kämpa för att vi kvinnor vågar ta för oss mer och på rätt sätt. Att energin läggs på rätt ställe. Om man då kommer till arbetsliv, politik etc. tror inte jag att det finns någon som kan hävda att kvinnor saknar kompetens för att på ett positivt sätt kunna bidra aktivt i ett företag, en styrelse, politiken etc. Däremot har större företag, politiken under lång tid tillbaks varit dåliga på att prioritera mångfald.

Man har använt sig av en ganska smal rekryteringsbas när man ska tillsätta olika poster.

Det är absolut ingen brist på kvinnor som har tillräcklig kompetens och som skulle bidra till en positiv utveckling av näringslivet - det är bara det att man måste använda rätt sökverktyg och ändra förfaringssättet när man ska rekrytera – man måste leta på en bredare front.


Under tiden ska vi kvinnor sträcka på oss, marknadsföra oss själva och andra duktiga personer.

Både män och kvinnor...

torsdag 21 oktober 2010

Underbart med maktskiftet i Karlstad!

Det är så glädjande att det äntligen blivit ett maktkifte i Karlstad. Jag är helt övertygad om att detta blir superbra och att Alliansen tillsammans med Miljöpartiet kommer att få ett mycket gott samarbete!

Nu får vi möjlighet att verkligen utveckla vår politik samtidigt som den fortsatta förnyelsen kommer att bli än tydligare. Självklart kommer detta innebära mycket hårt arbete men också nya möjligheter. Vårt parti kommer kunna fortsätta med det arbete vi redan påbörjat där en stor del varit att förnya vår politik inom välfärdsektorn. Vi måste väcka mer nyfikenhet och förtroende inte bara hos unga utan också hos välfärdens medarbetare! Detta är också en av de största prioriteringarna partiet har centralt - att fortsätta utveckla och förnya politiken inom välfärden.

Detta kommer också att märkas ute i kommunerna...

Vi har arbetat med ett utifrån- och in perspektiv dvs. lyssnat strukturerat på medarbetare inom barnomsorg, socialtjänst, frivillig organisationer, sjukvård, äldreomsorg m.fl. Vi har de senaste två åren träffat över 5400 medarbetare som arbetat inom välfärden, lyssnat på deras berättelser.

Våra företrädare har tagit med sig deras budskap , tankar, funderingar, ideér tillbaks in till politiken...

Denna "resa" som vi påbörjat har varit oerhört lärorik och det har visat hur viktigt det är att förtroendevalda är en länk mellan verkligheten och politiken. Nu framåt handlar det om att förvalta det vi fått till oss så att dessa berättelser inte blir "hyllvärmare" men också att fortsätta utveckla/förnya politiken genom att kontinuerligt göra många många fler verksamhetsbesök. Fortsätta lyssna. Fortsätta bygga in in det vi får med oss in i vår politik!

Resan kommer nu att fortsätta - fler som arbetar ute i verkligheten kommer att besökas...

Jag tror att de flesta kan hålla med om att Karlstad är en underbar stad och att mycket fungerar bra inom kommunen MEN det kan bli bättre. Allt som fungerar bra kan bli bättre - nu har vi den chansen och det är verkligen jättespännande samtidigt som det är en stor utmaning!

En tryggare vardag...

...En viktig del av tryggheten handlar om att slippa rädslan för att utsättas för brott. Den kraftiga satsningen på rättsväsendet som skett sedan 2006 har gjort att fler brott blir utredda och fler fall går till domstol.

I Alliansens budgetproposition som presenterades den
12 oktober satsas på kortare utredningstider i fall där barn och ungdomar är brottsoffer, och även krav på snabbare handläggning av ungdomars brottslighet hos domstolarna.


Vi vill även se skärpta konsekvenser vid återfall i brott, och satsningar kommer att ske på en effektiv och modern polis som ska finnas tillgänglig i hela landet.

tisdag 19 oktober 2010

Man ska vara försiktig med att dra förhastade slutsatser gällande brottstatistik...

Man får vara noga med hur man analyserar saker och ting. I somras publicerade Värmlands Folkblad en artikel som hette "Värmlands brottsbälte". På sista polisstyrelsesammansträdet kom detta upp till diskussion eftersom det kommit in synpunkter till polismyndigheten/polisstyrelsen kring artikeln.

I artikeln hade man hämtat statistik på hur brottsligheten ser ut runtom i länet och man nämnde Kristinehamn som den kommun det är störst risk att drabbas av brott i. Det är lite sorgligt att man dels skriver på detta sätt men också tolkar statistiken på ett sådant förenklat sätt som man ändå gjorde i artikeln.
-
Siffrorna stämmer givetvis men det innebär inte att det begås fler brott i Kristinehamn än på någon annan ort i Värmland.
-
Man kan se siffrorna på olika sätt...
-
Som ledamot i polisstyrelsen tycker jag det är viktigt att få in och synpunkter och reflektioner från kommuner/kommuninvånare, medarbetare etc. Det är också viktigt att man i sitt förtroendeuppdrag aktivt söker information för att kunna reflektera över vad som förs fram till en. Ibland kanske man själv måste söka reda på fakta för att kunna svara på ett bra sätt och ibland kanske man måste ge andra vinklingar på en fråga.
-
Ju fler poliser vi har och ju bättre arbete de gör desto högre blir givetvis brottstatistiken. Det beror delvis på att ju fler "stenar" polisen lyfter på desto fler brott uppdagas. En del i detta är också att ju mer synlig och tillgänglig polis vi har desto närmare relation får man till kommuninvånare. Det blir lättare att ta kontakt med polisen, bygga upp relationer och förtroende, vilket i sin tur leder till ökad anmälningsfrekvens.
-
Jag vet att polisen i Kristinehamn är duktiga i sitt polisarbete. De har dessutom väl fungerande ungdomsinriktade poliser som gör ett fantastiskt bra arbete.
-
Det är därför viktigt att fundera på vad som ligger bakom statistik när man ser det och inte drar förhastade slutsatser. Jag ser mycket gott polisarbete bakom hög statistik, men jag kan också se utvecklingsbehov.
-
Med ökade resurser kommer statistiken naturligt att gå upp...
-
Det är inte så att man enkelt kan säga att det begås mer brott i Kristinehamn än på Hammarö och det därmed är lugnast att bo där. Jag tycker det är lite för enkelspårigt att använda dessa siffror som ett argument till att det missbrukas mer eller begås fler brott i Kristinehamn och det i sig är ett misslyckande för kommunen.
-
Vår regering har under den senaste mandatperioden sett till att vi har fler synliga och mer tillgängliga poliser än någonsin tidigare och självklart ger det effekt och det gör att statistiken höjs eftersom man utreder, tar tag i och anmäler fler brott i och med det.
-
Som sagt, man kan givetvis välja hur man vill tolka statistik och bemöta den när den presenteras men jag kan med gott samvete säga att min bedömning är att Kristinehamn är en trygg och säker kommun att bo i!

måndag 18 oktober 2010

Vissa dagar önskar man att man inte klev upp ur sängen överhuvudtaget...

Jag brukar vara positiv för det mesta men ibland går det bara inte. I dag har det varit en "sådan där" dag i dag. En sådan där dag som man överhuvudtaget inte skulle klivit upp ur sängen.

Det började med att jag öppnade ytterdörren i morse på väg till jobbet. Jag insåg snabbt att det var full storm ute. Dörren blåste upp och höll på att slå sönder rutan bakom dörren. Jag insåg snabbt att det kunde kvittat att göra sig i ordning i håret och att jag satt på mig fel ytterkläder så att jag höll på att frysa ihjäl.

Sedan är det jag och blåst. Jag tycker bara inte om när det blåser kraftigt. Jag vet inte varför det är så men jag har aldrig gjort det. Jag blir på dåligt humör. (Givetvis finns det vissa undantag men de är få...endera 30 grader varmt ute eller ute till sjöss när man åker båt:-)


I övrigt kan det kvitta...

Nu var det ju inte blåsten som var det värsta, men det var ändå med den när jag klev utanför dörren hemma som allt började. Efter en kort stund insåg jag att det var en "sådan där" dag i dag...

När man insett faktum att det är en sådan där jagskulleinteklivituppursängen-dag vet man bara att allt möjligt elände kommer att hända...

Det kunde ha kvittat att lagt ned tid på håret. Det kunde ha kvittat att det blåst ned miljontals löv från de enorma ekar vi har på tomten. Det kunde ha kvittat att dessa löv täckte över oanade "överraskningar" som låg under dem (we have dogs, om någon undgått det:-). Det kunde kvittat att jag givetvis trampade rakt i "överaskningen" på väg till bilen. Det kunde ha kvittat att jag inte märkte det förrän jag var långt ute på 62:an med vajerräcke innan jag märkte det. Det kunde ha kvittat att jag tvingades sitta i stanken i flera kilometer innan jag kunde stanna bilen, gå ut och försöka skrapa bort det jag hade under foten.

Det kunde ha kvittat att jag höll på att blåsa bort under tiden...

Då kan man undra varför vissa dagar blir så här? Jag vet att många med mig gör det också. Jag vet också att de flesta råkar ut för det med jämna mellanrum.

Det är tydligen bara så det ska vara...

Det är bara så att dessa dagar går klacken på skon av. Dessa dagar möter man filegoister, stanna-i-kurvanförare och bilar som "inte" har blinkers mer än vanligt. Dessa dagar tror man att man ställt ned kaffeglaset säkert på skrivbordet och att det inte ska ramla över alla viktiga papper man har liggandes.

Dessa dagar bara glider saker ur händerna på en...


Det slutar helt enkelt inte förrän man kommit hem igen och krupit ned i soffan. Eller för den delen under täcket för att man helt enkelt ger upp eller för att man fått fruktansvärd huvudvärk som grädde på moset:-)

Jag har haft en jagskullealdrigklivituppursängen-dag i dag och nu hoppas jag att det dröjer innan nästa kommer. Den enda trösten är att när man berättar för andra i sin närhet hur man haft det. Då vet man att man får full förståelse. Alla har haft det och vet precis vad man pratar om.
Det är då helt legitimt att bara slänga sig i soffan. Dra filten över huvudet innan man berättar om eländesdagen. Det är då allt börjar kännas bättre när en lyssnande famn nickar instämmande och lyssnar på hur bedrövligt det varit. Med allt från blåsten. Till hundbajset. Till det utspillda kaffet. Till favvoskorna som klacken gick av på etc.

Det är då man till slut bara kan ligga och låta det rinna av sig. Mysa med sin kärlek och inse att det äntligen är över. Det är då man kan trösta sig med att det sällan kommer två sådana här dagar i rad.


Förhoppningsvis...

lördag 16 oktober 2010

Internetdroger blir allt vanligare – föräldrar VAKNA!

Ungdomar diskuterar droger i olika internetforum - hur man använder dem, vilka kombinationer som fungerar bäst, var man kan beställa och annat som kan vara bra att veta för förstagångsanvändare och för de som är mer eller mindre rutinerade.

Det är våra barn som ständigt vistas i denna miljö och vi är naiva om vi tror att de aldrig kommer i kontakt med det på något vis.

Det finns en uppsjö av information om droger på nätet och vart man kan köpa dem på ett enkelt sätt. Många av de droger man hittar på nätet är inte olagliga ännu och det i sig är en djungel.


Tullen stoppar dagligen försändelser med droger och skickar dem vidare till laboratorier där de testas. Oftast visar det sig att lagen halkar efter och de konstateras vara lagliga vilket innebär att tullen måste låta paketen gå vidare till mottagaren. Lyckas man göra ett preparat olagligt ändrar man bara en del i den kemiska uppbyggnaden så att den återigen blir laglig och därefter ut på marknaden med den. När ett preparat är på väg att bli olagligt brukar de olika internetsajterna rea ut preparaten för att sedan ta in det nya lagliga. De är helt öppna med att berätta om orsaken till att de dumpar priserna.


Det finns ingen direkt statistik på att droganvändandet ökat drastiskt i Sverige MEN det finns mer droger i omlopp i dag.

Enligt polisen handlar det främst om rökbar narkotika. Det rör sig om substanser som oftast förekommer i olika växtblandningar avsedda för att rökas och som har en cannabisliknande effekt. Det är vanligast bland gymnasieelever (16-19 år).

Något som dock har förändrats de senaste 10 åren är attityden gentemot narkotika, den har blivit mer liberal. Många resonerar som sådant att det är mycket farligare att dricka alkohol än att använda droger. De luktar inte, ruset lägger sig efter några timmar och de blir inte bakfulla. Dessutom är det lättillgängligt och billigt.

Problemet med de internetdroger som finns är att med dem vet man inte vad det är man stoppar i sin kropp. I flera fall har personer som tagit dem fått allvarliga neurologiska skador, men för livet och de har de senaste 5 åren skördat många dödsoffer.

Polisen arbetar ständigt med detta enorma problem men det känns som ett Sisyfos arbete. Varje gång man får ett preparat klassat som en drog så börjar det om från början. Det känns tragiskt att behöva säga att detta är ett krig som samhället aldrig kommer att vinna.

För polisen och andra aktörer slukar det enorma resurser som ständigt måste tillsättas för att man överhuvudet ska kunna lyfta problematiken till ytan och begränsa det någorlunda. Det viktigaste med polisens och andra rättsinstanser arbete är som sagt att det kommer upp till ytan. Det är då som vi andra i samhället kan skapa debatt och bilda opinion mot det. Föräldrar kan aktivt informera sina barn om riskerna med droger generellt men i synnerhet de lättillgängliga internetdrogerna som lanseras som i princip helt ofarliga.

Det är här det stora arbetet måste läggas. Samhället vinner aldrig detta krig är jag rädd. Det är hos föräldrarna vi måste lägga mer tyngd. Det är vi politiker som måste bilda opinion. Det är vi föräldrar som måste skapa dialogen med våra barn. Det är vi som måste förändra attityden och stärka självkänslan hos barn och ungdomar så att det inte är lika lätt för dem att vända sig till alternativet droger. ***

Jag lider med de föräldrar som förlorat sina barn på grund av droger. Det finns nog ingen som kan beskriva den känsla av sorg som uppstår och den frustration man känner när droger tagit ens barn ifrån en.


Frågan man förmodligen ställer sig ständigt är varför?

Hjälp polisen och/eller tullen med tips!


Ring 11414


Stor sorg...

Mina tankar går direkt till de anhöriga som får mottaga det tragiska beskedet om att en svensk soldat stupat i Afghanistan. Det gör ont i mitt hjärta.

Ett dödsbesked är något som man önskar att ingen någonsin ska behöva vara med om.

Även om det inträffade är oerhört tragiskt och man i det ögonblick man läser om det tänker: "måste vi vara där.", "ta hem våra styrkor", vet jag att det arbete som tjänstgörande kvinnor och män utför i Afghanistan och på andra platser i världen, är oerhört viktigt.

Det är en uppoffring och stora risker som de utsätter sig för i syfte att hjälpa andra människor. Det som hänt rör upp många känslor inombords och har man eller har haft en anhörig som varit på utlandstjänst, då vet man vilka känslor det rör upp inombords. Jag känner med alla de som i och med denna tragiska händelse förmodligen blir mer oroliga för sina anhöriga. Det kommer så nära.

I min värld är alla som som bestämmer sig för att tjänstgöra i utlandstyrkan värda att se upp till - de är hjältar. De värnar om andra människors säkerhet. De skyddar människor som inte har förmågan eller kan skydda sig själva eller sin familj. Som i många fall lever under ständiga hot.

Våra svenska styrkor med andra är där för att skydda landets befolkning. De ska se till att barnen bereds möjlighet att gå i skolan - att män, kvinnor och barn får tillgång till sjukvård. De ska se till att de mänskliga rättigheterna efterlevs och skyddas.

Det är svårt en tid som denna, att sätta sig in i och förstå varför vi måste skicka svenska styrkor till länder där de utsätts för sådana stora risker. Men de insatser som görs bidrar till att upprätthålla fred och säkerhet även i Europa och Sverige.

söndag 10 oktober 2010

Hur vet du att ditt barn kommer hem tryggt i natt?

Nyss hemkommen från stan, efter jag hämtat min dotter som varit ute med en kompis, kan jag inte låta bli att skriva ett kort inlägg...

Jag är så glad över att min älskade dotter ringer till mig och vill bli hämtad. Jag är så stolt över att hon alltid varit så skötsam. Det som dock gör ont i mig är när jag ser alla dessa andra unga flickor, långt yngre än min egen dotter, ragla runt på stan, sitta på någon parkbänk, på trottoaren etc. alldeles för fulla och ensamma.

Jag tycker det är så synd att se detta och det tråkigaste av allt är att det inte alls är ovanligt. Det är inte en eller ett par stycken. Det är långt många fler. Man ser dem överallt och många av dem har inte åldern inne att dricka alkohol överhuvudtaget. Vad händer med alla dessa när kvällen lider mot sitt slut och natten tar vid. Vem tar hand om dem? Vem hjälper dem hem tryggt?

Vart är deras föräldrar...

Jag har också varit ung. Jag har också supit mig dyngrak och raglat runt. Suttit på en parkbänk själv. Inte haft koll på läget överhuvudtaget. Just därför vet jag att det betyder mycket med att ha någon som bryr sig. Någon som sätter gränser. Någon som ser till att man kommer hem tryggt. Någon som ser till att man inte dricker något alls när man inte ska göra det.

Alla har inte någon som bryr sig om dem. Alla blir inte omhändertagna. Alla kommer inte hem.

Inte tryggt iallafall. Inte av omtanke.

Vi kommer alltid att hämta våra barn vart de än är. Vi kommer alltid göra vårt bästa med att se till att de kommer hem tryggt.

Jag kommer aldrig sluta tycka att det är tragiskt att se alla dessa ungdomar-barn dra runt på stan en sen lördagkväll. Jag bara önskar att fler såg dem.

Att deras föräldrar såg dem...

Det är inte rätt. Det finns alltid andra alternativ. Det finns ett föräldraansvar.

onsdag 6 oktober 2010

Någon som känner igen härskarteknikerna i olika sammanhang?

Snabbrepetition...

Tänkte än en gång ta upp ämnet eftersom det givetvis behöver lyftas mer än en gång men också för att man ständigt blir påmind om det när det dyker upp i olika sammanhang.

Jag tänkte på det senast i går när jag tittade på eftersnacket som SVT direktsände strax efter vår statsminister hållit det för övrigt klockrena
öppningstalet i riksdagen.

Efter den officiella ceremonin samlade
K-G Bergström politiker och ledarskribenter för ett samtal om regeringsförklaringen och det parlamentariska läget. En av dem var givetvis Mona Sahlin som jag anser är expert på att använda sig av olika härskartekniker för att trycka ned andra som hon möter i debatt. Hon var inte sen med att även vid detta tillfälle göra detta. Hon använde sig av förlöjligandetekniken alt. komplimangsmetoden när hon gav Carl Bildt svar på tal...

http://svtplay.se/v/2179424/svt_forum/k-g_bergstrom_med_gaster_om_regeringsforklaringen?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,2179424/sb,k108202,1,f,-1


En del människor kanske inte ens är medvetna om att de använder sig av olika former av härskartekniker utan bara gör det utan att ha någon direkt mening i det. Sedan har vi de som använder sig av det och vet precis vad de håller på med...
De flesta kan bli chefer men det är få som är ledare...

Man brukar tala om 5 härskartekniker...
Dessa myntades ursprungligen av den norska socialpsykologproffessorn Berit Ås i mitten av sjuttiotalet.

  • Osynliggörande
  • Förlöjligande
  • Undanhållande av information
  • Dubbelbestraffning
  • Påförande av skuld och skam
En annan kvinna som också skrivit mycket om ämnet är retorikkonsulten Elaine Bergqvist, som i sin bok "Härskarteknik - den fula vägen till makt" visar på 7 härskartekniker (boken är till för den som vill lära sig hantera härskartekniker utan att betraktas som ett offer eller angripare. Också för för den misstänker att den kan vara en omedveten härskare.) Rekommenderas varmt!
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185865036
Elaines sju olika härskartekniker:
Projiceringsmetoden. Du klagar på något men får själv skulden för det du påtalar. Den som använder denna metod tror sig ofta vara allvetande, lida av ett Messiaskomplex.

Komplimangsmetoden. En vänlig härskarteknik som inleds med en komplimang. Syftet är att få dig att göra något utöver det förväntade, men kvar blir en olustkänsla trots komplimangen.

Stereotypmodellen. Du blir bestraffad eller negativt särbehandlad när du gör något utöver det som förväntas.

Självförvållad härskarteknik. Du ger ett osäkert intryck med ditt tonläge och kroppsspråk. Du förminskar dig själv och det du säger, "härskaren" får därmed ett överläge.

Uteslutningsmetoden. Du blir inte sedd när du borde bli sedd, i ett samtal eller i en debatt, eller när till exempel ditt tal på bröllopet "glöms bort".

Hierarkimetoden. Innebär att man använder ett överläge eller ett underläge för att tysta någon. Det kan vara chefen som förtrycker sina anställda, men faktiskt också tvärtom.

Tidsmetoden. Många använder tid för att tysta ned andra: "Jag är äldre än vad du är" eller "Jag har varit med längre i det här gänget än vad du har varit".

Hämtat från: http://www.dn.se/insidan/fula-knep-for-att-fa-makt-1.527730


5 motstrategier och de 5 bekräftelsetekniker:
Som en grupp doktorander (nätverket ENSU) vid Stockholms universitet tagit fram
Tag plats
Ifrågasättande
Korten på bordet
Bryta mönstret
Intellektualisera
::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::
Synliggörande
Respekterande
Informera
Dubbel belöning
Bekräfta rimliga normer

Vivian...

Vivian...