Könsstympning - ett livslångt lidande...Del 2

 OBS!

 Jag vill betona att innehållet i detta inlägg kan upplevas som obehagligt eftersom det berör ett skrämmande ämne.

Detta är del 2 (del 1 finner du här)

 

Del 2 

Den gamla damen bände isär flickans ben ytterligare. Bad hennes mamma att sätta sig ännu längre ut på klippan så att flickans framstjärt mer eller mindre hängde i luften. Det som hände därefter blev olidligt för den lilla flickan. Hon skrek så mycket hennes kropp klarade av. Tårarna rullade oavbrutet nedför hennes kinder. Det var en obegriplig smärta som uppstod när den gamla kvinnan skar i flickans underliv med det gamla rostiga rakbladet. Kvinnan var arg och skällde för att flickan var bångstyrig och högljudd. Hennes mammas grepp över den lilla munnen hårdnade ytterligare.

Den lilla flickkroppen kämpade för sitt liv. Hon förstod inte varför det som hände hände. Den trygga famnen hon tidigare funnit hos sin mamma var borta. 

Hennes rop på hjälp var förgäves... 

Den gamla kvinnan gav sig inte förrän hon hade skurit bort flickans klitoris tillsammans med de inre blygdläpparna och delar av de yttre. Sanden hade blivit mättad av allt blod som flickan förlorade. Efter en stund verkade kvinnan vara klar med sitt skärande. Hon tog då fram en kvist som haft med sig. Från den bröt hon av två halvdecimeter långa taggar som var lika tjocka som en tändsticka. Därefter började hon sy ihop det som var kvar mellan flickans ben. Hon använde samma slitna synål som hon använt på hundratals andra flickor genom åren som gått. Slutligen tog hon de båda taggarna och höll upp dem framför sig. Hon tittade på mamman och sa att eftersom flickan varit så besvärlig skulle hon bara använda en av dem. Hon kastade bort den andra. Taggen stack hon sedan in i flickan och sydde ihop det som var kvar att sy runt om. Ju mindre hål som sparades desto svårare skulle det bli för flickan att kissa. Ju svårare skulle det bli för henne när hon förvandlades till en ung kvinna. När menstruationen kom i gång. 

Äntligen var det över. Den gamla kvinnan hade utfört sitt uppdrag. Hon packade ihop sina saker och lämnade mamman och flickan kvar. Klippan de satt på var täckt med flickans blod. Kläderna de hade på sig var täckta med blod. Hennes mamma reste sig upp med flickan i famnen. Det fruktansvärda hade äntligen tagit slut.

Nu skulle dock en annan resa börja för flickan...

Ett liv fyllt av smärta. Ett liv där delar av hennes kvinnlighet berövats. Ett liv som skulle hindra henne från att njuta av kärlekens innersta sötma. Ett liv präglat av att hon i tidig ålder blev utsatt för ett fruktansvärt övergrepp.

Innan den fortsatta resan ens kunde påbörjas var den lilla skrala flickan tvungen att överleva. Hon blev snabbt sjuk. Hon var svag av allt blod som runnit ut från hennes kropp. Såret blev snabbt infekterat. Den lilla glada flickan blev timme för timme allt svagare. Hennes liv började sakta tyna bort.

Precis som det hade gjort för hennes andra syster som i ung ålder blivit utsatt för samma sak...

Trots det hade hennes mamma gjort det hon gjort mot henne. Trots det var familjens heder viktigare än deras barns liv. Trots vetskapen om att andra barn inte överlevt valde hon detta mot sin livfulla och glada dotter. Den sistfödda. Den enda hon hade kvar.

Flickan somnade i hennes famn. Precis som hon så många gånger tidigare gjort. Flickan andning blev tyngre och tyngre. Hennes lilla kropp ryckte till. Hon tittade upp mot sin mamma en sista gång. Därefter föll hennes ögonlock. Hon drog ett sista andetag. Flickan somnade in för en sista gång.

I sin mammas trygga famn.

Skrivet av Marléne Lund Kopparklint

I över 3000 år har familjer i Afrika och andra länder runtom i världen på allvar trott att en icke omskuren dotter är något orent. Att det som existerar mellan en flickas ben är orent. Därför måste det avlägsnas och därefter förslutas.Som ett bevis på oskuld och renhet. Sedan när dottern blivit kvinna och ska giftas bort i ung ålder, tar maken ett rakblad eller kniv, under bröllopsnatten och skär upp henne. Innan han tvingar sig på sin nyblivna unga fru eller barnet som jag skulle uttrycka det. En flicka som inte är omskuren kan inte gifta sig. Hon blir betraktad som en hora och förskjuts från sin by.

De olika typerna av könsstympning och hur de utseendemässigt skiljer sig från en icke omskuren kvinnas anatomi.

Man vill inte tro att detta är sant eller att det förekommer i dag men det gör det. Trots att denna tradition inte finns skriven någonstans i Koranen.

På grund av denna ohygglighet blir barn/unga flickor svårt sjuka både mentalt och fysiskt för resten av sina liv. Om de överhuvudtaget överlever. Många förblöder eller dör snabbt efteråt av infektionen som uppstår till följd av det fruktansvärda som de blivit utsatta för.

130 miljoner flickor världen över är drabbade. Invandring för denna vidriga tradition vidare. Inte bara i Afrika eller Asien utan även till Europa och USA.

Toppmodellen Waris Dirie var den första kvinna som offentligt talade om könsstympning och lyckades uppmärksamma det fruktansvärda som under många många år pågått. Efter hon offentliggjorde sin berättelse under en intervju till en modetidning uppmärksammade FN detta. Kofi Annan utnämnde Waris till FN:s ambassadör för att bekämpa denna tortyr. Hon offentliggjorde sin berättelse så sent som 1997. Det är verkligen något att fundera på. Det är också därför det är viktigt att lyfta frågan så mycket som möjligt. Även om det gör ont och kanske är lite obekvämt.

Två miljoner flickor/kvinnor könsstympas varje år runt om i världen - 6 000 ingrepp om dagen. Hur många som dör till följd av ingreppet vet man inte...

Än en gång vill jag ha skygglapparna på. Inte se det vidriga. Inte höra talas om det. MEN jag kan bara inte. Jag måste ständigt bli påmind om att det faktiskt förekommer i alltför stor utsträcknings som det i verkligheten gör. 

Jag blev inspirerad av av skriva berättelsen i början efter jag sett filmen: En blomma i Afrikas öken. Det var en scen i filmen som berörde mig oerhört mycket. Jag vill med berättelsen jag skrivit dela med mig av den frustration jag känner inför detta. Den känsla av maktlöshet som jag får när jag tänker på det. Jag vet att det jag skrivit är grovt. Bedrövligt. Fruktansvärt. Men det är sanningen. Det är den vi måste uppmärksamma tillsammans. Det är den vi ännu mer kraftfull måste kämpa mot. Det här ska inte förekomma. Därför måste vi påminnas. Därför måste det göra ont att se och höra om det. Att tänka på det. Det är nämligen då man kommer i håg det och förhoppningsvis samlar energi att kämpa mot det på olika sätt.

Filmen baseras på boken med samma namn. Den är skriven av förebilden Waris Dirie.

Fakta om hur vi i Sverige ser på könsstympning. WHO:s definition på könsstympning.

Var 15e sekund förvandlas en liten flickas liv till en mardröm. Var med och stoppa kvinnlig könsstympning i Gambia