onsdagen den 29:e juni 2011

Äntligen har jag fått svaret på varför inte vissa bilar har fungerande blinkersanvändare!

Jag är abslolut inte den gnälliga typen utan jag försöker styra upp problem som kommer i min väg på bästa sätt eller så tänker jag att ibland får man helt enkelt bara köpa läget. Inte hetsa upp sig eller lägga ned en massa negativ energi på saker och ting som man många gånger inte kan påverka.

Tänk om man alltid kunde tänka så i trafiken...

En del av min inlägg kanske inte alla tycker om. En del kanske kan uppfatta mig som gnällig i vissa... Jag vet i alla fall ett inlägg där en person tyckte det. Det var när jag skrev inlägget "Stanna i kurvanförare och filegoister" för ett par år sedan. Då fick jag nämligen höra att det kunde uppfattas som lite smått gnälligt och kanske inte skulle vara till min fördel.

Nåväl, även om man inte publicerar allt man skriver blev detta i fråga iallafall publicerat under genren "Med glimten i ögat" förstås - där jag brukar samla lite humorinlägg. Dessutom kom det också en uppföljare till detta "frustrationsinlägg". Det blev en slags 10 i topplista i Kopparklint´s trafikvärld (gnällvärld:)

Varför jag nu kommer in på detta är för att jag läste en ganska rolig insändare som delvis kanske kan förklara varför vissa personer envisas med att inte använda sina blinkers (jag själv hör givetvis till dem som aldrig glömmer det själv - not:).  Det var en av de punkterna som fanns med på min lista.


Som det ofta blir är texten i insändaren hämtad från min "Vän av ordning" -  David Batra.

Publicerat i Alingsås Tidning 12 oktober år 2004

måndagen den 27:e juni 2011

Mitt internet i dag eller för alltid? Vad finns för info om dig genom Facebook, MSN...

Alltför ofta ser jag FB användare som inte har lagt in sekretess på sin sida/vissa funktioner. Deras logg och/eller foton syns. Man skriver vart man är/vart man är på väg/olika bilder läggs ut - utan sekretess.

Varför jag tar upp detta nu är för att det finns risker med det och att man kanske ska reflektera lite mer över det. I synnerhet nu i semestertider när många hem står tomma. Jag menar inte att man i ska leva i någon slags "bubbla" och inte lita på någon MEN man kanske bör ta sig en funderare på vad man delar med sig av till andra.


Tyvärr lever vi inte i en värld där alla människor är goda rätt igenom...

Vissa kan faktiskt på olika sätta dra nytta av dig eller någon i din närhet för egen vinnings skull eller där avsikten kanske alltid inte är så trevlig. På mer eller mindre fula/elaka sätt givetvis...


Fundera på följande när det gäller:


Bilder
Vad är det för bilder? Är de lika ok att lägga ut om 10, 20 år? Efter att du fått barn? Inför att du ska söka nytt jobb? Är det bilder som du exempelvis skulle visa din chef, din familj, dina barns kompisar/deras föräldrar?

Tänk flera steg framåt...


- En tumregel är att inte lägga ut några bilder som kanske ger en annan bild av dig än vad du själv egentligen vill ge...  

- Använd sekretessinställningarna eller kontoinställningarfacebook (ligger under fliken Konto) dvs. du avgör vilka av dina vänner som kan se dina bilder/album/andras bilder där du är taggad.





- Undvik utmanande bilder (glamourbilder, "utviksliknande"). Såvida du inte tycker det skulle vara ok att vara med i tidningar som exempelvis Slitz någon gång i livet. Nu var det kanske en extrem parallell men lite så måste man faktiskt tyvärr tänka i dag.

Sedan tycker jag att man alltid ska tänka sig för hur man sprider bilder på sig själv. Det kanske känns ok just då men känns det lika bra om några år? 

???...

Det kan mycket väl vara så att bilden/bilderna florerar på ställen som man inte har en aning om.

- Tänk på att vem som helst kan kan spara ned dina bilder på sitt skrivbord och göra i princip vad de vill med dem (photoshoppa, lägga ut på nytt etc).

Även om det inte är lagligt är det mycket svårt att komma åt vem som gjort vad och det ska mycket till innan polisen startar upp en utredning.

- Har du bilder ute på bara dig själv eller är det också på andra (familj, barn) etc? Ha som regel att alltid fråga vad de tycker om det?

I synnerhet barn...

- Är du taggad på andras bilder? Man kan alltid ta bort taggen från bilden själv. Om du tycker att något kort som någon annan lagt ut på dig inte är ok, fråga snällt om de kan tänka sig att ta bort det...

Statusuppdatering
I princip använder jag min status på FB till att "pinga" ett nytt blogginlägg, länka till någon artikel eller lägga in ett ordspråk, citat. Det är väldigt sällan som jag skriver något annat och det kan man givetvis ha åsikter om. 

- Man skulle kunna kartlägga en persons liv om man vill genom att använda statusuppdateringarna på FB. Se vilket umgänge en person har. När de är borta från sin bostad. När man kan få möjlighet att träffa dem. Vem annans FB-sida man kan använda sig av för att komma åt vederbörandes logg, bilder etc.

...OCH man kan se när det förmodligen passar bäst att göra inbrott hemma hos dem.


-Ställ dig själv frågan - är det verkligen nödvändigt att skriva på facebook när du ska åka bort på semester eller dylikt och man därigenom kan räkna ut att det förmodligen inte är någon hemma i bostaden?


- Ta det säkra före det osäkra -  justera säkerhetsinställningarna på din logg (samma princip som under bilder). Du behöver inte göra så drastiska saker som att ta bort personer för att du är orolig för att de ska se din sida. Du kan faktiskt blockera att enskilda personer får åtkomst till olika delarna. Du kan också göra en speciell grupp som jag själv exempelvis gjort: Nära vänner. Resterande vänner har begränsad åtkomst. Vänners vänner har ingen alls etc.

Logg
- Hur mycket vill du att andra ska veta om dig? Man skulle kunna säga att en logg är som ett slags register över vad man gör, har gjort (statusuppdateringar). Vad man själv och andra tycker om olika saker. Vilken musik/filmsmak man har. Vilka åsikter man har genom att man går med i olika grupper. Vem man blir vän med. Vem man har förhållande med, om det är bra eller dåligt- Nästan som en dagbok.

- Hur mycket tid lägger du ned på FB eller nätet generellt? Finns det loggar under arbetstid? Tänk på att många arbetsplatser mer och mer kollar upp sina anställda. Om de är ute på nätet under arbetstiden; spelar, chattar, kommenterar andra etc.

Time is money...

Det kan bli en tråkig historia om du inte har gjort upp med din chef att det är ok att surfa på arbetstid eller att du faktiskt håller dig till rasterna. Sedan har jag känsla av att det kommer bli tuffare restriktioner på arbetsplatser i och med smartphones även om jag tror att det inte behövs eftersom de flesta använder det med sunt förnuft.
  
Är det ok att ringa, sms:a på arbetstid i bland kan jag också tycka att det är ok att gå in lite snabbt och chatta istället. Allt handlar om tidsåtgång och syfte.

Avslutningsvis hoppas jag att de flesta tänker sig för innan man läger ut information om sig själv/andra. Ha sunt förnuft, logiskt tänkande - gärna ett par steg framåt också! Har man barn/unga i sitt hem kanske man få gå in i bland och ha det åt dem dock. Jag förstår att man som barn kanske vill tala om för alla att man ska åka utomlands med familjen men det kan sluta illa om fel person snappar upp det. Tyvärr.

Gå gärna in på denna sida och läs mer!

onsdagen den 22:e juni 2011

I bland behöver man bara muntras upp-vad kan vara bättre än klipp ur Solsidan?

Alex (Felix Herngren), Anna (Mia Skäringer), Mickan (Josephine Bornebusch), Fredde (Johan Rheborg) och...Ove "Tjenare kompis" Sundberg (Henrik Dorsin)

Om du frågar mig är Solsidan den bästa svenska serien (mitt humorfack) genom tiderna. Varför är den då så omåttligt populär hos så många av oss? Förmodligen för att vi känner igen oss i den. Vi har någon i vår omgivning som påminner om en eller flera av karaktärerna i serien. Vi känner igen oss i handlingen även om det mer eller kanske mindre ofta dras till sin spets. Det som också gör serien så fantastisk rolig är nog också att den lever ut vissa saker som vi egentligen skulle vilja göra ibland MEN som vi genom sunt förnuft väljer att inte göra (förhoppningsvis i alla fall:)

Jag bara älskar serien och hela familjen sitter som klistrad framför tv:n när den visas. "Kungen” är givetvis Alex barndomskamrat Fredde (superegoisten) som lyckas med de mest dråpliga sakerna.

Sedan kommer man då till karaktären Ove som jag bara avskyr. Jag blir verkligen frustrerad när han är med. Som en av mina väninnor sa:

"Jag orkar inte se på serien något mer pga. av den där idioten. Kan inte han råka ut för en olycka eller något?"

Jag fick faktiskt höra av någon för ett tag sedan att de faktiskt hade skrivit in i manuset att hans karaktär av en olyckshändelse skulle dö. Först blev jag glad, men ganska snabbt insåg jag att den käre Ove fakriskt bidrar till att serien blir just så bra som den är!

Han är ju faktiskt lite av en "Cable guy" som en del av oss kanske har eller har haft i sin bekantskapskrets...


Alex har en mardröm om Ove...

Alex ute i korridoren på förlossningen när en av barnmorskorna försöker vara vänligt mot honom...

 Läs mer om Sveriges humorserie här eller här!

tisdagen den 21:e juni 2011

Mitt första anförande som ordförande i vård- och omsorgsnämnden kring budget...

Igår höll jag som ordförande i vård- och omsorgsnämnden ett anförande i kommunfullmäktige kring den strategiska planen och budgeten 2012-2014. Jag tänker inte trötta er med en massa text om vad jag sa. Bifogar istället en länk med hela sändningen så att de som vill får titta på det. 

Pratade med en journalist under en av pauserna som sa att det är svårt att få läsare kring kommuners budgetdiskussioner. 


"Bara man skriver ordet budget så tröttar man ut läsarna"...


Lite så är det kanske, men det är trots allt förtroendevaldas verklighet. Jag kan i alla fall säga att det var både intressant och spännande och det har det varit hela denna process. Det var ju faktiskt mitt första budgetsammanträdet som kommunfullmäktigeledamot.. 

Sedan förstår jag om det kanske inte är det mest sexiga ämnet man skriver om...


Nåväl, här kommer länken till webbsändningen från Karlstad.se om någon är intresserad. Mitt anförande kommer ganska exakt i mitten av sändningen (om du drar markören till efter strecket i mitten)....

måndagen den 20:e juni 2011

Alla människor bär på sin livsberättelse - alla vill vi bli bekräftade...

...men hur möter vi varandra i verkligheten? Vad vet vi om varandra egentligen? Man ska aldrig ta en annan människa för given...

I torsdags fick jag än en gång möjlighet att få vara med i en "empowerment"-grupp för äldre.

Efteråt satt jag och den kvinnliga forskare (från KAU) som håller i gruppen och diskuterade en stund utanför vårdboendet vi varit på. Vi kom att diskutera om hur vi människor i våra olika roller möter andra människor. Hur man lätt kategoriserar dem. Stoppar in dem i ett fack utifrån sina egna värderingar. Ibland går det så långt att vi faktiskt tar ifrån dem (ofta de som är mest utsatta i vårt samhälle) deras identitet.

Vi pratade om hur ofta det lätt blir fel. Utan att man egentligen inte menar något illa med det. Det blir fel för att man helt enkelt utgår från sina egna värderingar och erfarenheter och dessa kanske inte alls stämmer överens med de som den andra människan vi möter har.

Bara att möta en annan människa utan att BEmöta den är något att fundera på...

De flesta av oss vill bli bekräftade på något sätt. Bli sedda för den vi är. Vi vill dela med oss av våra tankar och funderingar. Vi vill bli lyssnade på. Jag tror att vi många gånger bedrar vi oss själva när vi tror att vi känner en annan människa. När vi tror att vi vet hur denne tänker. När vi tror att vi vet vad som är bäst för denne. När vi tror att vi vet bättre än denne.

Jag har faktiskt den senaste tiden ägnat mycket funderingar kring just detta när jag på olika sätt i olika sammanhang mött människor. I mitt arbete. I mitt förtroendeuppdrag. Tillsammans med medarbetare. Tillsammans med äldre. Tillsammans med människor som har någon form av funktionsnedsättning etc.

Jag har exempelvis tänkt på alla de äldre människor som jag haft förmånen att få träffa i mitt förtroendeuppdrag. Som jag alldeles för korta stunder fått lyssna på. Fått tagit del av deras berättelser. Det har faktiskt flera gånger slagit mig att varje av dessa människor som jag mött, faktiskt bär på en alldeles unik livshistoria. De vet mer om livet än vad jag vet. De har varit med om så mycket fantastiskt och tänkvärt i sina liv och när jag tänker på det känner jag en enorm respekt.

Samtidigt kan jag också känna en viss sorgsenhet...

Det är när jag tänker på att vissa av dessa fantastiska berättelser faktiskt bara faller bort. När de inte ges möjlighet att delas med till andra. När det inte finns någon i vissa människors närhet som faktiskt stannat upp och verkligen lyssnat. När det inte funnits någon som tagit sig tid.

Jag tror att vi alltför sällan stannar upp - bekräftar och ser andra människor. Lyssnar och läser av dem på rätt sätt. Verkligen tar till oss eller åtminstone har i åtanke att varje enskild individ har andra värderingar, kunskaper och erfarenheter än vad vi själva har.

En del du möter kanske bär på en mycket större kunskapsrikedom än vad du faktiskt själv har...

Jag kan tycka att det är lite synd eller till och med att det är en förlust många gånger. För om vi skulle stanna upp/reflektera oftare, tror jag eller rättare sagt vet jag, att vi skulle ha nytta av det. I våra arbeten, privat och inte minst inom politiken.

Innan vi agerar. Innan vi kanske springer iväg för fort. Innan vi dömer andra.

Alla bär på en livsberättelse. Du bär på en - jag också... Alla bär på olika erfarenheter, värderingar, kunskaper. Jag har det - du också... Alla borde stanna upp oftare och reflektera över detta. Du borde göra det mer - jag också...

"Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv, när hon tror att hon kan hjälpa andra…"
Sören Kierkegaard,

Dansk filosof

söndagen den 19:e juni 2011

Sex & samlevnad - sedan lite jordgubbssnack!

Denna helg har varit helt underbar och fylld med humor och jag hoppas på mer för än är den inte slut. Jag har två incidenter att bjuda på-som jag lätt kan placera i humorfacket.

Barn är verkligen underbara och kommer ibland med sådana där klockrena kommentarerna som bara får en att bryta ihop av skratt.

I går var det ena tillfället och det utspelade sig tillsammans med mina juveler hemma vid köksbordet. Jag hade rensat ur min ryggsäck som blivit alltför tung efter allt material jag alltid samlar på mig efter alla intressanta verksamhetsbesök och möten man haft den sista tiden. En av sakerna som låg på bordet var utdelningsmaterialet som jag fått av RFSL ungdom i Karlstad: Säkrare-sex-kampanjen Colour of love -som för övrigt är ett helt klockrent och informativt material.

Härligt nyfikna som båda mina barn är börjar de givetvis bläddra i foldrar och kika på allt som ligger på bordet. Min son tar då upp detta material och går igenom vad som finns däri. Jag måste säga att det var inte riktigt det samtalsämnet jag var beredd på en lördagmorgon men det blev verkligen det mest roliga och givande denna veckan i alla fall. I slutet av detta samtal plockar min son upp det medföljande visitkortet som låg i etuiet. Han tittar en kort stund på det sedan drar han slutsatsen som faktiskt är ganska logisk men ack så humoristiskt.

"Men du, Mamma - det här måste vara ett riktigt porrigt företag det va - som delar ut sånt här?"
Dags för lite jordgubbssnack:)
Apropå rapporterna om att jordgubbarna kommer att bli rekordbilliga i midsommar pga. att värmen vänt upp och ned på säsongen kan jag leda in samtalet på århundradets märkligaste jordgubbe...Här kan man tala om upp och ner...

Det andra som kan placeras i humorfacket hände i fredags när jag pratade med min väninna i telefonen. Mitt under samtalet börjar hon prata om en konstig jordgubbe som hon under tiden vi pratat, hittat på en av hennes plantor. Hon försöker beskriva för mig vad det är som är så konstigt med den men jag blev inte riktigt klok på det. Efter en stund messar hon en bild till mig - då förstår jag. Bilden visade en mycket märklig liten omogen sak som absolut missuppfattat hela grejen med att se ut som en jordgubbe!
Vad denna stackare varit med om i processen har jag ingen aning om. Genmanipulering som gått snett möjligen?

I stället för alla små kärnor som finns normalt sett på gubbarna har just denna bestämt sig för att i stället leverera små blad....

Fakta om jordgubben:
* Jordgubben är inget bär utan en så kallad falsk frukt, skenfrukt, som består av en uppsvälld köttig blombotten.
* Det tar en månad från blomma till färdig röd jordgubbe.
* Cirka 15 miljoner kilo jordgubbar skördas i Sverige per år hos runt 600 odlingsföretag, vilket motsvarar cirka 3-4 liter svenska jordgubbar per person och år.
* Flest och störst odlingar finns i Skåne, Blekinge, Kalmar och Halland.
* Priset till midsommar spås hamna kring 40 kronor per liter.
* Den svenska jordgubben är extra söt tack vare våra låga nattemperaturer. Sockret förbrukas därför inte som under de varma nätterna i södra Europa.

Källa: Bärfrämjandet och Nationalencyklopedin

Jag ser fram emot att få se denna jordgubbe i verkligheten!

lördagen den 18:e juni 2011

"Läkare anmäls efter överdoser" - att läkemedel skrivs ut till unga för att de ska bli lyckligare är inget nytt fenomen-tyvärr

Med tanke på denna veckas skriverier i Värmländsk media kring att det skrivits ut narkotikaklassade läkemedel till unga, blir jag både ledsen och upprörd.
 

http://www.nwt.se/inkommande/article922378.ece
http://www.nwt.se/karlstad/article922351.ece
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_varmland?title=lakare_anmals_efter_overdoser&videoid=1690900

Känslorna hos mig väcks inte av detta enskilda ärende. Detta är egentligen bara ett exempel på någonting som är vanligare än vad vi kan tro. Vi har idag barn och unga från 10 år och uppåt som behandlas med antidepressiva preparat för att de ska bli lyckligare. Det har aldrig tidigare skrivits ut så många recept till unga kvinnor på antidepressiva och smärtstillande medel som i dag. Många av dessa är beroendeframkallande. Värmland har under en längre period legat högt över rikssnittet när det gäller detta.

Enligt en rapport som presenterades förra året (utifrån ett projekt som bekostats av Socialstyrelsen och som drivs av RFHL – Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsmissbruk, KSAN Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor och Fsum Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar) var det under år 2009 ca 40 000 barn och unga i ålder 10 – 29 år som använde SSRI – preparat och till största delen handlar det om tjejer (10 åringar!?). Enligt RFHL ökade utskrivningen av lugnande, -sömngivande, - smärtstillande och antidepressiva medel till unga kvinnor med 70 % mellan åren 2000 – 2008.

Minst 250 000 människor i Sverige är läkemedelsberoende...

Att unga mår sämre i Värmland är ingen nyhet. Detta såg man redan tydligt i rapporten Värmlänningars liv och hälsa 2008 (Landstinget i Värmland). I den kan man läsa om att den psykiska ohälsan bland unga har ökat något och att unga kvinnor uppvisar en betydligt högre grad av psykosomatiska besvär än unga män.

Det är fruktansvärt att vi har så många unga som mår så dåligt att de måste medicinera eller använda droger för att må bättre. Det som är ännu mer skrämmande är att detta möjliggörs på ett relativt enkelt sätt genom att läkare skriver ut dessa läkemedel. Vi ser allvarligt på detta samhällsproblem och det måste till kraftinsatser för att få bukt med grundproblematiken utan lättillgängliga läkemedel och droger.

Självklart funderar jag på varför det ser ut som det gör...

Hur mycket spelar samhället en roll med sina ideal som ska uppnås så snabbt som möjligt? När man ser att man inte klarar av att hålla takten - är det då det brister? Låter man det gå ut över sina barn då så att man inte klarar av att skicka med dem det grundtrygghetspaket som de behöver? Hur lever man själv som vuxen förebild - vad skickar man för signaler till sina barn? Är det tidens melodi att ta genvägar - ger man upp för lätt?

Barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör…

Detta är några av frågeställningarna vi måste ta på allvar för att motverka detta samhällsproblem. Det spelar ingen roll vilket preparat man stoppar i sin kropp utan det stora problemet är ATT man gör det för att man ska må bättre.

Istället för att medicinera bort problemen måste samhället i större utsträckning arbeta med risk- och skyddsfaktorer. Sådana som förebygger att barn och unga lever under otrygga omständigheter - blir olyckliga i sina liv. Vi måste stärka deras självkänsla från början så att det inte behövs ”genvägar” i livet för att de ska må bättre.

Jag tycker inte det är acceptabelt att vi har barn - unga människor från 10 år och uppåt som behandlas med läkemedel för att de ska bli lyckligare. Dessa rapporter och händelser ska vara en väckarklocka för oss alla. Jag känner ett starkt engagemang att arbeta för att motverka detta. Rapporterna visar på dystra resultat som måste vändas och det är något som jag tar på fullaste allvar.

fredagen den 17:e juni 2011

En av alliansens partiledare avgår - Maud Olofsson höll presskonferens i dag

Vid lunch i dag meddelades att Centerns partiledare Maud Olofsson avgår. Enligt Expressen twittrade också Fredrick Federley (C) (så klart) om detta under dagen. Maud kallade till presskonferens i dag kl.14.15. Se hela presskonferensen här.

Avgångsryktena fanns dock redan innan valet. Beslutet var inte direkt oväntat.


"Jag har i dag skickat ett brev till valberedningen och berättat att jag inte tänker ställa upp för omval vidstämman i Åre. Och det här är ett beslut som jag själv har fattat tillsammans med min man Rolf ska jag väl säga. Redan efter valet 2010 så kände jag rätt tydligt att det var min sista valrörelse..."

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna?title=maud_olofsson_uppges_avga&videoid=1700116

Spekulationerna om vem som ska ta över som centerledare har givetvis redan startat...

torsdagen den 16:e juni 2011

Graffitikulturen - vad vet vi egentligen...del 2

I tidigare inlägg skrev jag lite kortfattat om beteenden inom graffitikulturen, sedan vet jag att det finns mycket mer bakgrundsinfo och fakta som kan tilläggas men där skulle jag ändå råda den som är ytterligare intresserad att söka på ämnet via nätet där det finns mycket att hämta.

Med bakgrund till det tidigare inlägget vill jag fortsätta lyfta ämnet...

Lagliga klotterväggar, fria ytor för väggkonst, noll tolerans? - Graffiti, klotter, väggkonst?

Diskussionerna kring graffiti är vida kända i de flesta kommuner runtom i landet. Det är ett samhällsproblem som kostar oss ofantliga summor årligen samtidigt som det är olagligt. Graffitikulturen (klotter) har funnits världen över i flera årtionden och något som aldrig har förändrats i den är skadegörelsen som den för med sig. Det har snarare förvärrats. 

Det finns vissa som särskiljer klotter från graffiti och menar att de tar avstånd från klotter men inte graffiti – man förkastar det där olagliga (när man målar på husväggar, tåg, berg - ja, överallt där det går och helst på så svåra ställen som möjligt för att den ska få sitta kvar synligt så länge som möjligt), skadegörelsen men man ser konsten i motiven som målas fram. .

Då är dock frågan, kan man göra skillnad?  

Om du frågar mig, nej. Det är precis det olagliga/skadegörelsen som denna subkultur går ut på. Sedan kan man diskutera det i andra begrepp som att man exempelvis stödjer exempelvis väggkonst (som man i vissa kommuner valt att benämna det istället för graffiti) MEN att man inte stödjer det olagliga klottret. Jag kan dock se att detta blir motsägelsefullt eftersom det är just alla ovanstående ingredienser som HELA graffitikulturen går ut på.

Som alltid finns det olika infallsvinklar - det beror givetvis på vad man diskuterar - kulturen eller de rena ”bild” - motiven (konsten är i betraktarens ögon). Lagen ser dock likadan ut för alla.

När vi talar om graffitikulturen är det faktiskt inte så att det är små delar av den som är olaglig. Det är en kultur där det olagliga är naturligt och väletablerat för de som anamat det.

Så hur ska man då kunna uppmuntra till lagliga väggar utan att uppmuntra till det olagliga?

Det är ingen hemlighet vad jag tycker i denna fråga MEN det som är viktigt är att kommuner utreder och omvärldsanalyserar frågan noggrant så att man har ett bra underlag när man ska fatta olika beslut.

Möjligheter då?

Kanske man på något sätt ska låta ungdomar få måla i "kommunens namn"? Skulle det kanske fungera OM det sker i väl strukturerad form?  Om kommunen bistår med material/ytor? OM det samtidigt alltid registreras hos ansvarig inom kommunen/polisen vem som gör vad och när. OM färg, skyddskläder samt andra redskap erhålls på plats och låses in efter den övervakade "sessionen" är klar (och man givetvis rengör eventuella färgfläckar som kommit på händerna så att det inte blir en ursäkt OM det senare skulle finnas misstanke om brott)?

OM detta skulle vara en framkomlig väg måste man räkna med att frigöra resurser för att det ska kunna genomföras. Det bör givetvis göras i nära samarbete med andra aktörer såsom polisens ungdomsgrupp. OM man skulle göra en sådan satsning tycker jag att det är en självklarhet att det är noll tolerans på andra platser inom kommunen. 

Sedan måste man självklart ställa sig frågan om det är just detta man inom kommunen vill satsa på för de ungdomar som har ett brinnande intresse?
 
Oavsett, är det viktigt att man har en nära dialog med flera aktörer som berörs bl.a. fastighetsägare och polisen som har stora kunskaper och erfarenheter kring graffitikulturen och de personer som är involverade i den. 

Jag har haft mycket intressanta samtal med polisens ungdomsgrupp i Värmland kring den här frågan och i synnerhet de senaste veckorna där de bl.a. berättade för mig vad som försvårat/försvårar deras förebyggande/utredande arbete med ungdomar som klottrat/klottrar runtom i Karlstad. När de fått fatt på ungdomar som de misstänkt för klotter så har de gång på annan fått till svar att de varit vid kommunens lagliga vägg och målat.

Då kan man bara räkna ut hur mycket det förvårar dels deras förebyggande arbete men också utredningar.

Kommuner får inte bli en aktör som indirekt uppmuntrar till olagliga handlingar eller försvårar polisens förebyggande/utredningsarbete.

Det finns finns många viktiga aspekter i denna fråga som man bör ta hänsyn till i olika diskussioner. Inte minst den enorma kostnad som det är för samhället årligen pga. denna skadegörelse och jag vill betona att den har inte minskat sedan man i vissa kommuner satt upp lagliga väggar. Dessa pengar kan man lätt stoppa i "andra hål" inom kommunerna. Exempelvis stärka upp skolans och socialtjänstens förebyggande arbete (så kanske man kan förebygga att vissa unga hamnar snett i tid).

Den viktigaste aspekten för mig är just det sistnämnda - varför tar unga steget att begå brott. Varför är det vissa unga som känner ett sådant behov av att bli bekräftade, synas? Har de inte vuxna i sin omgivning som ger dem den uppmärksamhet/trygghet/är goda förebilder som de verkligen behöver?

Än en gång - detta är inte ett enkelt problem som vi löser här och nu. Det krävs kunskaper och erfarenheter samlat från flera aktörer (inkl. dialog med ungdomar själva). Det krävs noga utredning och omvärldsanalyser för att man ska kunna veta vad som är bäst för dels samhället men främst för ungdomarna som lever inom denna kultur.

http://marlenekopparklint.blogspot.com/2011/04/debatt-klotterfragan.html

http://marlenekopparklint.blogspot.com/2010/05/hur-tanker-bjorn-samuelsson-egentligen.html

Anmäl alltid klotter till polisen!
Telefon 114 14

http://www.polisen.se/varmland

onsdagen den 15:e juni 2011

Graffitikulturen - vad vet vi egentligen?

Lär dig om graffitikulturen
Beteende i graffitikulturen:
Det är en subkultur där unga söker erkännande av andra klottrare. Kulturen är hierarkisk och oftast svår att bryta med. Klottrandet blir tvångsmässigt och den som klottrar utsätter sig för större och större faror för att nå uppmärksamhet. Att vara ute och klottra, måla på platser där det är olagligt är ett naturligt inslag i denna kultur. De som håller på med det själva skiljer inte på graffiti eller klotter. För dem är det samma sak. Man gör det för att etablera sig ett namn i den här kulturen.

Den som är ung kan ha ett behov att visa upp sig själv för omvärlden. Genom att klottra söker man också ett godkännande av andra klottrare och på det sätt ”bli någon”. När man väl börjat söka sin identitet i klotterkulturen är det kanske därför svårt att ta sig ur denna.

Subkulturen är strukturerad och organiserad. Man börjar längst ned i hierarkin med enkla s k ”tags” och följer sedan ett destruktivt mönster för att försöka få erkännande i klottervärlden.

För att försöka ”bli någon” behöver klottrarna en publik inom grafittikulturen. Därför klottrar man helst:


Där många kan se resultatet - på ställen som tunnelbanestationer, tågtunnlar, broar, murar, transformatorstationer, vid motorvägar, gator m.m. Allra helst klottrar man på olika former av kommunikationsmedel, som gör att klotter passerar från ort till ort och kan ses av många.


På ställen som är svåra att komma åt - som exempelvis högt uppe på en bro, och på ställen där det är lätt att bli upptäckt. Ju större fara som är involverad desto mer respekt tror man sig få.


Stora målningar - eftersom denne då tidsmässigt och fysiskt sett utsatt sig för större fara.


På Internet delar klottrarna med sig av sina verk via bilder och filmer. De knyter kontakter och umgås över olika chatforum.


På diskussionsforum finns tips om hur man ska förhålla sig när man blir gripen för klotter. Klottrare delar också med sig av tips om nymålade tåg över hela Sverige. På de olika forumen diskuteras också olika stilar och man köper och säljer stöldgods, färg och specialutrustning för klotter. På forumen lär yngre klottrare känna äldre klottrare.


Det produceras och säljs flera nya klotterfilmer varje år. Att få delta i filmer är populärt och ger klottraren ett tillfälle att visa upp den personliga ”tagen” för andra inom klottervärlden.


Butiker tjänar pengar på unga klottrare...


Det finns butiker med specialinriktning på tillbehör avsedda för graffitimålning/tagging. I butikerna finns t ex färg, bläck, pennor, litteratur, kläder, böcker och tidningar om graffiti och med detta etableras en bransch där det går att tjäna pengar.


Tips till vuxna/föräldrar – tecken på att någon i din närhet klottrar eller kanske är på väg att göra det…


Klottrarens tid ägnas i stort sett uteslutande till att förbereda, genomföra eller exponera sitt målande. Därför finns också tydliga tecken som föräldrar och andra som kommer i kontakt med barn och unga bör vara uppmärksamma på:


 Internetsurfar på klottersiter.


 Nya kompisar, jämnåriga och äldre.


 Skolkar från skolan.


 Målar och skissar på en bokstavskombination i varierande stil.


 Mobiltelefonen är fylld av bilder på graffiti, telefonboken utgörs av ”tags”.


 Skriver samma bokstavkombination i kollegieblock, skolböcker, skolväskan, kepsen. Ofta kan du se samma bokstavskombination i ditt eget bostadsområde på elskåpen, lyktstolpen, husfasader, i hissen, i skolans lokaler.


 Visar ett överdrivet intresse för graffitimålningar och taggar ute.


 Färgfläckar på händer, kläder, på ryggsäcken.


 Ryggsäcken är sönderskuren i ryggen, för att lätt kunna plocka i och ur färgburkar.

Många klottrare utvecklar ett tvångsmässigt beteende genom sitt målande, man tillhör kanske även en grupp som det kan vara svårt att bryta med.



Som förälder eller annan vuxen som kommer i kontakt med klottrare kan du behöva stöd för att hjälpa den unga att bryta sitt beteende. Du kan givetvis kontakta polisen i ditt län men det finns också kommuner som har lång erfarenhet av att arbeta med den här sortens frågor. I bl.a. Stockholm kan man skicka mail om man har frågor kring graffiti och klotter: klotter.tk@stockholm.se


"Så kallade lagliga väggar att klottra på finns inte i Stockholm stad. En laglig vägg riskerar också att bli en yta där erfarna klottrare kan beskådas och beundras av yngre, vilket bidrar till nyrekrytering av klottrare."
Hämtat på Stockholm.se 

Fortsättning följer...

måndagen den 13:e juni 2011

Hårt arbete och engagemang ger resultat i bloggvärlden!

Det är oerhört glädjande statistik att läsa just nu på bloggportalen.se! Min blogg ligger på 39:e plats av de mest besökta privata bloggarna  i Karlstad och närliggande orter(totalt 809 bloggar), med 268 läsare/vecka (siffrorna anger besök per IP-adress och timme senaste 7 dygnen.

Om man jämför med de som är registrerade proffsbloggare i Karlstad (NWT, VF etc.) motsvarar mina siffror en 9-10 plats på den listan, vilket också är riktigt sporrande!

Får man vara lite kaxig samtidigt som man är stolt månne...

Detta innebär också att min blogg är den mest lästa politikerbloggen i Karlstad (Värmland) av de som finns registrerade på bloggportalen.se. Detta känns verkligen jätteroligt med tanke på hur mycket arbete man faktiskt lägger ned på skrivandet. Det känns heller inte som det var länge sedan som jag blev glad över att ett fåtal personer varit inne och läst ett inlägg:)

Nu känner jag mig ännu mer taggad att fortsätta skriva och hoppas på ännu fler läsare.

Stort tack till alla er som läser min blogg - det är just ni som gör det värt att fortsätta blogga!

Senaste veckans mest lästa inlägg-topp 5:

Månadens tänkvärda ord...
30 maj 2011

 (...)"Varje gång man åstadkommer något skaffar man sig en fiende. Man måste bli medelmåttig för att bli populär.”
Det är ju också så att ju mer framgångrik man är desto fler fiender får man. Tragiskt om du frågar mig men tyvärr så är det den bistra sanningen. Kanske inte helt och hållet en regel men tyvärr mer regel än undantag. Why so?(...)

Strukturell röra inom polisen?
5 jun 2011

(...) Om man då ska se historiskt på hur polisen sett ut tidigare är detta tyvärr inget nytt. Polisen har alltid varit känd för att ha för mycket chefer och för lite ”folk” ute. Jag tycker inte att det är konstigt att det blivit än mer så efter man tillfört stora anslagsökningar de senaste åren. Det blir givetvis mer synligt när organisationen växer.(...)

Nätmobbning - ingen ovanlig företeelse
7 jun 2011

(...) Den som blir utsatt för nätmobbning har ingen fristad och man kan jämföra det med anonyma hatbrev som skickas till en person i tid och otid. Det är problematiskt att få fatt i förövarna eftersom man kan skydda sig bakom anonymiteten. Man tar sig friheter som man inte skulle komma på att göra ”öga mot öga”.(...)

Gästbloggerska: Aida Alvinius - om avundsjuka...
11 jun 2011, 1 kommentar


(...) Hon är också en av de personerna i min omgivning som jag håller på att uppmuntra till att börja blogga. Dels för att hon har vettiga och tänkvärda åsikter men också för att hon har förmågan att kommunicera ut dem på ett bra sätt. Här kommer ett klockrent inlägg - helt i min smak! (...)

Publicerad debattartikel som handlar om att vår regering...
8 jun 2011, 1 kommentar

http://www.nwt.se/asikter/debatt/article916734.ece

(...) – Jag blev våldtagen. Jag har så svårt att få grepp om den meningen, så svårt att förstå att det verkligen har hänt. En del av mig vill inte tro på det. Hur kunde det hända mig?(...)

lördagen den 11:e juni 2011

Gästbloggerska: Aida Alvinius - om avundsjuka...

Ibland träffar man sådana där härliga människor som man ganska snabbt hyser respekt och känner förtroende för.

Efter att ha lärt känna Aida är min bild av henne att hon är en stark, självsäker och ärlig kvinna. Hon är också en av de personerna som jag gärna sitter och diskuterar med. Ett ämne som faktiskt dykt upp några gånger är just jantelagen - den svenska avundsjukan, som man tråkigt nog råkat ut för i omgångar mer eller mindre och i olika situationer.

Hon är också en av de personerna i min omgivning som jag håller på att uppmuntra till att börja blogga. Dels för att hon har vettiga och tänkvärda åsikter men också för att hon har förmågan att kommunicera ut dem på ett bra sätt. Här kommer ett klockrent inlägg - helt i min smak!

Avund - destruktiv kraft eller inspirationskälla?

(...)“Du har alltid en sån äcklig tur, ett osvikligt flyt. Själv får jag hävda mig genom överdrivet skryt. Varför får du alltid allt som både du och jag vill ha?(...)

(...)Och varför ska jag behöva låtsas vara glad?”(...) Med dessa ord inleder Nanne Grönvall sin låt Avundsjuk. Känslan är bekant för alla individer. Det är omsättning från känsla till handling som kan få konstruktiva eller destruktiva påföljder för individer, grupper, arbetsplatser och inte minst för hela samhället. 

Vad innebär avund? Emotionen avund uppstår när individer saknar något som en annan individ har. Det kan handla om prestationer, resurser eller egenskaper. Avundaren kan önska sig själv de egenskaperna eller att innehavaren inte hade dem. Enligt beteendevetenskapliga studier beror avundsjuka på dålig självkänsla och osäkerhet.  Den tycks hota en persons självbild och i de mest extrema fallen kan det leda till mycket negativa konsekvenser för den som drabbas av andras avund.

Bertrand Russell, en brittisk filosof, hävdade att avund är en stor orsak till mänsklig olycka. Avund blir ett tveeggat svärd eftersom en avundsjuk individ inte bara blir olycklig av sin avund, utan också önskar att andra människor ska drabbas av olycka. 

Denna filosofiska tanke genomsyrar vårt arbetsliv i mångt och mycket samt tar sig uttryck på varierande sätt.

Marta Cullberg Weston är aktuell med en nyutkommen bok Avundsjuka och konkurrens – känslor i vardagslivet. Författarinnan ansåg att behovet av att belysa ämnet var enormt.

”Tanken på att skriva boken föddes när två unga kvinnor i min närhet på olika sätt drabbades av avund i sina arbetssituationer. Jag insåg att det är viktigt att lyfta upp frågan om kvinnors avund på arbetsplatsen - något som kommer att utmana feministiska kretsar (även om jag ser mig som feminist själv)

- skriver Cullberg Weston på sin hemsida och det är just avund emellan kvinnor som boken fokuserar på.

Den 8 mars firade vi Internationella kvinnodagen. Syftet med firandet är att uppmärksamma kvinnor på olika sätt. Den politiska innebörden är att öka jämställdheten mellan könen. Paradoxen i jämställdhetsdebatten pendlar dock mellan kvinnors ojämlika situation och avundsjuka som en särskild kvinnlig företeelse. 

Hur vill vi då ha det i vårt samhälle? 

Ett danskt ordspråk säger följande: Om avund var ett virus, skulle alla människor vara sjuka. Därmed vill jag påstå att avundens konsekvens är allas vårt ansvar. Men trots det dystra faktumet finns det fortfarande hopp för människan.

Allt handlar om egen inställning och självreflektion...

Marta Cullberg Weston avdramatiserar avund och beskriver den också som en positiv och inspirerande kraft. Se hur andra gör och bli inspirerad, tycks budskapet vara. Strategier för att komma åt avundsjukan föreslås:Våga erkänna avund samt vända det till en positiv kraft.Förhoppningsvis vågar man titta på sin egen avund på ett nytt sätt. Detta är av yttersta betydelse att hantera på individnivå. Den positiva spiralen blir då att vi får bättre och trivsammare arbetsplatser, bättre vänskapsrelationer och inte minst ett bättre samhälle.

Bertrand Russel tyckte att avund utgjorde en grogrund för demokratins utveckling. Att denna, annars negativa känsla, bör betraktas som en bas för ett mer rättvist socialt system.

Det kanske finns en poäng i Russels teori men jag vill påstå att avund, som destruktiv kraft, bör hanteras på individnivå. Genom erkänsla, bekräftelse, nyfikenhet, respekt och inte minst självreflektion ger vi ett gott bidrag till bättre arbetsplatser, vänskapsrelationer och naturligtvis till vårt svenska samhälle.


Aida Alvinius är sedan 2004 forskningsassistent vid Institutionen för ledarskap och management (ILM) på Försvarshögskolan. Hon är även doktorand i sociologi vid Karlstads universitet. Samhällsengagemanget i övrigt har lett henne till politikens värld. För närvarande är Aida med i Karlstads kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige, arbetsmarknads- och socialnämnden samt hälso- och sjukvårdsberedningen.

fredagen den 10:e juni 2011

Dane Cook - en klass för sig i humorfacket...

Ibland behöver man bara få vila ögonen på något riktigt roligt och som vanligt smaken är som baken. Detta är iallafall något som jag vek mig av skratt av när jag såg första gången.

Jag måste erkänna att jag inte är någon stor fan av Stand-up Comedy om det inte är någon som är riktigt, riktigt bra. En sådan artist är i min värld amerikanen Dane Cook. Första gången jag såg honom, var för drygt ett år sedan. Det var en ren slump att jag såg showen "Vicious circle" när jag lite halvtrött satt och zappade på tv:n. 

Allt är givetvis inte bra men det som är det, är riktigt kul...

Han har alla attribut för att jag ska vika mig av skratt när han uppträder. Han är sjukt rolig, har ett makalöst kroppsspråk och den kombinationen gör att jag blir full i skratt bara jag ser honom.

Jag kan bara rekommendera honom OM man tycker om Stand-up with a twist:)

Dane Cook Vicious Circle: "Breaking & Entering":

torsdagen den 9:e juni 2011

Skolavslutning och student - hur vet du att ditt barn kommer hem tryggt efter firandet?

Skolavslutning och student är en underbar tid för unga men det är också en period som ungdomar dricker alkohol. Vi vet också att unga i dag upplever att det är enkelt att få tag på alkohol. Tillgången på illegal alkohol bidrar till att de som inte ska dricka något alls gör det ändå.
***
Under denna period ser man alkoholpåverkade unga överallt och många av dem har inte åldern inne att dricka alkohol överhuvudtaget. Frågor man ställer sig är: Vad händer med alla dessa när kvällen lider mot sitt slut och natten tar vid. Vem tar hand om dem? Vem hjälper dem hem tryggt?

Här bär alla ett ansvar – i synnerhet vuxna och föräldrar!

Den som menar allvar med att barn/ungdomar inte ska ha tillgång till alkohol ska själv säga nej till de personer som idag tjänar pengar på illegal alkohol. Alla vuxna måste lova sig själva att tipsa polisen när de ser eller hör talas om en olaglig alkoholförsäljning. Detta för att ytterligare förstärka polisens insatser mot den olagliga utlandsalkoholen. Vi måste arbeta på enad front och motarbeta den illegala marknaden. Den är ett stort hot mot våra ungdomars hälsa och utveckling. Som förälder, håll koll på var din tonåring befinner sig och vad han/hon gör nu under skolavslutningen/student. Köp inte ut eller bjud på alkohol!

Tips till vuxna och föräldrar:
1. Håll koll på var din tonåring befinner sig och vad han/hon gör under skolavslutningen. Ha gärna kontakt med andra vuxna. Sover någon över hemma hos dig eller om ditt barn sover över hos någon annan - ha en dialog med de andra föräldrarna.

2. Var närvarande. Få med dig andra föräldrar. Ge er ut och nattvandra. Att föräldrar är ute skapar trygghet för ungdomarna.

3. Köp inte ut och bjud inte på alkohol. De långsiktiga effekterna av ökad tillgänglighet till alkohol är väl belagda i forskningen:

· Ju lättare det är för ungdomar att få tag på alkohol, desto mer dricker de.
· De ungdomar som blir bjudna på alkohol i det egna hemmet, dricker mer än andra ungdomar utanför det egna hemmet.
· Ju mer och ju tidigare i livet ungdomar dricker alkohol, desto större risker löper de också för att de för att få medicinska skador och utveckla ett alkoholberoende längre fram i livet.
· En langare är oftast en förälder eller ett äldre syskon.

4. Sätt upp regler för hur länge ditt/dina barn får vara ute etc. Unga vill ha tydliga ramar. Gör dem delaktiga i besluten - skapa överenskommelser.

5. God kommunikation - se till att du har tid att lyssna när ditt/dina barn vill prata med dig och ha kontakt. Ställ öppna frågor som kräver utförliga svar.

6. Hitta på något som ni kan göra tillsammans på skolavslutningen/studenten. Det är oftast lättare att prata om saker samtidigt som man gör något tillsammans.

7. Tänk på att du är den främsta förebilden för dina barn - var en god förebild. Barn gör inte som vuxna säger. De gör som vuxna gör...

Det är dags att alla vuxna funderar över sambandet mellan sitt eget sätt att köpa alkohol och att ungdomar får tag på den. Den som köper olagligt såld utlandsalkohol stödjer ett system som leder till att ungdomar lätt kan få tag på den.


Ser du eller vet om affärsuppgörelser kring illegal alkohol eller narkotika - ring polisen.
 • Pågår affären, ring 112.
• Är affären över så bör en patrull i omgivningen ändå få veta vad som hänt och ha en chans att söka efter säljaren. Då ringer du 114 14.


Var tydlig med ditt ärende!

onsdagen den 8:e juni 2011

Publicerad debattartikel som handlar om att vår regering tar frågan om att bättre bemöta sexualbrottsoffer på allvar!


 


Publicerad idag:
Nya Wermlandstidningen
KRIMINALITET DEBATT
"Vi måste bli bättre på att reagera och agera"

http://www.nwt.se/asikter/debatt/article916734.ece

– Jag blev våldtagen. Jag har så svårt att få grepp om den meningen, så svårt att förstå att det verkligen har hänt. En del av mig vill inte tro på det. Hur kunde det hända mig?

Varje människa som blivit utsatt för ett sexualbrott bär på en berättelse. Varje människa som blivit utsatt för ett sexualbrott har blivit fruktansvärt kränkt. Varje människa som blivit utsatt för ett sexualbrott undrar varför? Varje människa som blivit utsatt för sexualbrott – gör de en polisanmälan?

Enligt ny statistik från Brottsförebyggande rådet anmäldes 17 167 sexualbrott under år 2010. Hälften av brotten klassas som sexuellt ofredande eller blottning.

• 98 procent av dem som misstänks för sexualbrott är män (2010)

• 26 procent av sexualbrotten sker i offrets eller gärningspersonens hem (2008)

• Våldtäkt och försök till våldtäkt står för nära 40 % av alla anmälda sexualbrott.

• I knappt en tredjedel av de anmälda våldtäkterna är den som utsatts under 15 år

Vår justitieminister Beatrice Ask tillsammans med vår alliansregering ser det som en central fråga att personer som blivit utsatta för sexualbrott får ett bra bemötande av rättsväsendet. Att man som brottsoffer fångas upp på ett bra sätt och att reaktionerna tas emot professionellt. För att säkerställa att detta görs på ett så bra sätt som möjligt, har mycket arbete lagts ned de senaste åren.

2007 fick Brottsoffermyndigheten i uppdrag av vår regering att i samråd med berörda myndigheter, utforma och genomföra ett utbildningsprogram för förbättrat bemötande av sexualbrottsoffer - redovisningen av uppdraget visar att många deltagare har fått nya, viktiga kunskaper.

Dessa satsningar har dock varit långt från tillräckliga. Det är därför som man nu vill satsa ännu mer på att utbilda rättsväsendets personal för att öka denna kunskap. I synnerhet när det gäller fall där barn och ungdomar är målsägande.

I Expressen 22/5 berättar Beatrice Ask om att vi vet att bristande kunskaper om sexuella övergrepp kan leda till bemötande som uppfattas som kränkande. Vilket i sin tur kan leda till felaktiga uppfattningar och slutsatser om vad som hänt vid eller i nära anslutning till brottstillfället. Därför är det viktigt att vi motverkar detta genom att bemöta brottsoffren på ett bra sätt. Det är också grundläggande att samverkan fungerar mellan berörda myndigheter såväl inom som utanför rättsväsendet. Att poliser, åklagare, domare, advokater liksom annan personal har goda kunskaper i hur man säger vad.

Vår regering vill nu gå ett steg längre och fram till 2014 satsar nu regeringen 8 miljoner kronor på att vidareutveckla utbildningsprogrammet som Brottsoffermyndigheten 2007 fick i uppdrag att arbeta fram och genomföra.

Utbildningen ska specifikt fokusera på barn och ungdomars särskilda utsatthet och behov vid sexualbrott. Eftersom barn och ungdomar är särskilt sårbara löper denna grupp dessutom större risk än vuxna att ta ytterligare skada under rättsprocessen.

Vi tycker detta är ett mycket bra initiativ och det tyckte vi redan år 2007 när Brottsoffermyndigheten fick uppdraget. Det här är ett tydligt svar på: - Jaha och vad händer efter denna satsning då – hur håller vi frågan vid liv?

Vi vill dock återgå till frågan i början. Mörkertalet. Det är långt från alla som blivit utsatta för sexualbrott som gör en polisanmälan. Hur kan vi vara ett stöd för alla de som inte berättar om vad de varit med om? De som går och bär på något fruktansvärt ont.

Hur kan vi i samhället lära oss att se det osynliga?

Vi måste bygga upp ett starkt skyddsnät, kanaler så att man känner trygghet i faktiskt berätta. Vi måste bli bättre på att fånga upp - reagera och agera. Här finns det mer att göra och det är något som vi prioriterar högt.

Marléne Lund Kopparklint (M)
Malin Lennartsdotter Hall (M)
Madelene Ström (M)

Vivian...

Vivian...