onsdagen den 31:e augusti 2011

"I ett förändringsarbete måste det finnas tid för reflektion, förståelse och motivation"...

...dagens citat hämtat från Utvecklingsstaben/Vård- och omsorgsförvaltningen-i samband med information kring IT-utvecklingen för medarbetarna.

Efter ett fullspäckat nämndsammanträde med mycket intressant information från proffsiga medarbetare och många bra diskussioner, har jag äntligen kommit hem. Det har tagits många bra och spännande beslut...jag kommer skriva mera om detta i morgon! 

Nu blir det mys framför tv:n tillsammans med familjen...


tisdagen den 30:e augusti 2011

Apropå stanna i kurvanförare och filegoister-det finns kategori till...

Ok. Kanske har jag haft en dålig dag i trafiken igen. Kanske är jag lite gnällig. Kanske är det med glimten i ögat. Kanske är det så att mången sanning har dolts i gyckel...

Låt mig presentera Parkeringsegoisterna...

Varför är det så att när vissa väntar på en parkeringsplats stannar de mitt i vägen och helst ställer de bilen diagonalt så att ingen annan kan komma förbi och leta vidare efter en annan plats.
?
Det finns vissa som parkerar så nära ens egen bil så att man får klämma sig fram för att nå den. Är det en riktigt "bra" dag har jag givetvis på mig min vita kappa
...!
Är det svårt att bara ge ett litet tecken, när man står och tror att en plats strax ska bli ledig och vederbörande bara ska lasta in saker för att sedan fortsätta handla? Helst passar de på att sätta sig en stund i bilen också för att göra, ja, ingenting...
?
Eller de som lämnar sin plats. Hur lång tid kan man egentligen ta på sig för att komma ut från platsen? Jag försöker skynda mig så fort jag bara kan om jag ser att en bil är intresserad av att ta över min plats. En del ska kolla mobilen först, kolla makeupen, se i kassarna vad man handlat etc.
?
Det här med linjer är ett kapitel för sig. Stå på linjen. Stå över linjen, i den andra rutan. Stå med framändan över linjen. Eller varför inte ta två platser på en gång.
...
Det här med avstånd är också fascinerande. Hur tänker man när man parkerar in någon eller lämnar så litet avstånd bakåt så att man får en smärre svettattack innan man trixat sig ut. Om man överhuvudtaget tar sig ut.
...
Dubbelparkerarna är en klass för sig. Här tror man att alla har all tid i världen eftersom man tvingar andra att snällt stå och vänta bakom när dessa har möte och inte tar sig förbi utan att krocka...
...
Lackmarodörerna - Oh, detta kan reta gallfebern på mig. Jag har alltid uppfostrat mina barn till att INTE slå upp dörren i sidan på bilen bredvid. Jag tittar mig också alltid för innan jag öppnar. Det är tråkigt att inte alla andra gör det. Det värsta är de struntar i att de gjort det och bara drar. Så står man  där med en skada i lacken. Smitning kallas det för...
!!!

Kopparklint´s topp 10 över märkligt beteende i trafiken:
 
Plats 1-5:
http://marlenekopparklint.blogspot.com/2008/12/stanna-i-kurvanforare-och-filegoister.html
Plats 6-10:

http://marlenekopparklint.blogspot.com/2009/12/med-risk-for-att-uppfattas-som-gnallig.html

måndagen den 29:e augusti 2011

Apropå sjuka skönhetsideal-hur uttrycker sig vuxna kring sitt eget utseende så att barnen hör?

Stopp och belägg! Hur mycket påverkar VI våra barn i jakten på ouppnåeliga skönhetsideal?

Jag skrev för ett tag sedan om modebranschens baksida. Att de skönhetsideal som lanseras genom foto/- reklammodeller och mannekänger, rent ut sagt är vidriga. Många modeller är utmärglade, ohälsosamt smala och deras kroppar och ansikten är retuscherade. Detta får oanade och bedrövliga konsekvenser som vi vuxna måste uppmärksamma och ta ansvar för. Det är två delar i detta . Dels att man gång på gång flyttar ribban längre ned och gör barn till sexuellt villebråd med sexiga kläder och makeup. Dels att unga flickor sätter upp reklammodeller som sina ideal och vill efterlikna dem.

"Hjälp! Min dotter vill banta" - artikel om att kroppsfixeringen har tagit klivet in i barnkammaren:

"Hemma hos en alldeles vanlig barnfamilj någonstans i Sverige: 7-åringen står framför spegeln och klämmer och nyper i skinnet runt midja, rumpa och armar. I takt med att kroppen vrids än till höger än till vänster hörs allt tyngre suckar. Det är snart middagsdags och du har redan börjat förbereda dig inför den maktkamp som med säkerhet kommer att äga rum över köksbordet även denna kväll."

Vi vuxna/vårdnadshavare måste i större utsträckning ta ansvar för de signaler som skickas ut från modevärlden. Vi måste mer aktivt föra en dialog med våra barn och unga kring dessa osunda ideal. Vi måste stärka deras självkänsla med att de duger som de är. Sedan vet jag att vi står inför ett samhällsproblem där barnfetma blir alltmer utbrett. Här måste vi agera MEN det måste vara på rätt sätt. Självförtroendet kan lätt få sig en törn och det kan leda till en sjuklig kroppsfixering i framtiden. 

Jag är av den uppfattningen att barn som lider av övervikt ska helst inte ens märka av att vuxna på olika sätt agerar för att minska på vikten. Man ändrar helt enkelt kosten och uppmuntrar till motion genom att man själv aktivt deltar i processen.

Sedan kanske vi vuxna också behöver ta oss en funderare på hur vi uttrycker oss kring vårt eget utseende... Känner vi oss tjocka? Vill vi ha fylligare läppar med hjälp av fillers? Vad säger/förmedlar vi kring vårt eget utseende som våra barn hör? 

Barn gör inte som vuxna säger. Barn gör som vuxna gör...

”Är det inte egentligen väldigt enkelt att bara ge fan i att objektifiera sina egna barn?”- Daniel Pernikliski i Aftonbladets Wendela

lördagen den 27:e augusti 2011

Hur en liten orm blir en stor orm...

...genom ren och skär skräck skulle jag säga:)

I alla fall när man under de senaste veckorna kunnat läsa ormhistorierna i NWT - Nya Wermlandstidningen. 

Först var det Ingrid Wassberg  som hittade en boaorm liggandes under sitt balkongbord. Ingen visste hur den kommit dit eller var den kommer ifrån.

Nu denna vecka var det den aggressiva containerormen...

Man har denna vecka kunnat  läsa i både NWT  och Värmlands folkblad om denna senaste orm som från att i verkligheten vara ca 40 cm och ogiftig, till att bli 1,5 meter och supergiftig (afrikansk huggorm). Detta har man givetvis snackat om i olika forum och vissa har skojat om hur man kan ha tagit så fel.

Det kan jag och förmodligen alla andra som har panisk ormskräck tala om hur det gick till:)

Hade jag öppnat samma containerdörr och mötts av denna aggressiva orm hade den varit ännu större än 1,5 meter! För mig hade den varit MINST 3 meter lång, MINST 1 decimeter tjock, STORA huggtänder, muskulöst huvud. Dessutom skulle den ha mord i  och med ett enda mål- en Kopparklint till middag.

Precis så tror jag att det gick till när den ogiftige (fast aggressive) Herr Stegsnok blev 5 gånger så stor som han egentligen var.

torsdagen den 25:e augusti 2011

Psykisk ohälsa - Gästbloggerska: Åsa Carlsson

Åsa Carlsson – Liberal
- Ömsesidig respekt och ödmjukhet – Intolerans mot de intoleranta
*
Åsa har en av de bloggarna som jag med jämna mellanrum tittar in på eftersom hon ofta skriver om intressanta och aktuella ämnen. Efter jag publicerat min Trilogi: "Osynliga barn", bad jag Åsa gästblogga hos mig kring ämnet psykisk ohälsa.
*
Symtom på psykisk ohälsa kan uppträda hos oss alla - det finns mitt i bland oss...
*
Det finns omkring 400 000 barn i Sverige som lever med en eller två föräldrar som missbrukar alkohol. Ofta finns det också psykisk ohälsa med i bakgrunden. Dessa barn får traumatiska erfarenheter som påverkar dem under deras uppväxt och deras vuxna liv. Inte sällan leder det till eget missbruk och/eller psykisk sjukdom.


Åsa kommunicerar framför allt sina tankar, funderingar, erfarenheter, kunskaper via sin blogg. Här nedan kommer hennes inlägg om psykisk ohälsa som vi alla behöver lära oss mer om.
***
Bältesläggning och tvångsvård: Hjälp eller stjälp?
***
I Marlénes triologi: "Att se det osynliga" - kunde vi nyligen kunna läsa exempel på hur barn far illa när föräldern mår dåligt. I veckan har psykisk ohälsa bland unga kvinnor i allmänhet diskuterats. I synnerhet bältesläggning (GP, Metro).

Visst hänger det ihop - även om bilden är betydligt mer komplex än så...

Jag tänkte hänga på slutkommentaren i Aktuellt sändningen 2011-08-18. Nämligen att för de som riskerar att återkomma i tvångsvård måste man, när det lugnat ned sig något, diskutera hur man hanterar en sådan situation nästa gång. Och självklart även hur man förebygger att ens hamna i situationen. Programmet fokuserade på de människor som självskadar sig. Resonemanget gäller dock för alla som riskerar att behöva tvångsvårdas...

...och tvångsvård i sig behövs.

Den behövs för att skydda den drabbades liv och även andras då psykisk ohälsa också drabbar omgivningen kring den som är drabbad. Jag anser att de som har någon form av psykossjukdom, där du vet att även om du tar dina mediciner och "sköter dig", finns det ändå en överhängande risk att hamna i psykos. Varför ger vi inte dessa personer möjlighet att faktiskt få ge läkarna ökade befogenheter. Enligt kriterier som de själva sätter upp. (Dagens regler.)

Låter det krångligt och varför skulle man vilja tvångsvårdas utan att ens uppfylla de kriterier som redan finns?

Tänk dig följande:

Du har en familj som du älskar...
En ekonomi i balans....
Ett jobb du trivs med....
Du känner dig respekterad i samhället....

...Du hamnar i psykos
...Du gör saker du aldrig skulle gjort annars (ger bort din väns saker. Gör besök som landar fel)
...Du tar förödande beslut på jobbet
...Du pratar konstant men osammanhängande

Visst, ingen dör MEN det blir ett ganska stort städjobb och hur många omgångar klarar du själv och din omgivning av?

 Vad kan man då göra om det visar sig att man är i riskzoonen respektive om man tillhör "omgivningen"? Säg att vi börjar med insatser relativt tidigt - vilket i detta sammanhang betyder när en person behöver tvångsvård för första gången.

Om man känner personen - tänk då efter hur personen skulle vilja bli behandlad (vilket nödvändigtvis inte behöver vara på samma sätt som du skulle vilja bli bemött). För de som inte känner personen ifråga - försök att ändå se till den friska personens bästa. Om det finns risk för att personen i fråga drabbas igen. Är det bra om personen i förebyggande syfte, kan säga till väl utvalda personer i sin omgivning, hur de bör agera.

Hur ska man då som potentiellt behövande av tvångsvård veta vilken sjukvårdspersonal som berörs? 

Det vet man så klart inte. Det går därför inte att i förväg prata med den personalen. MEN redan idag finns en möjlighet att i sin journal lägga in ett brev till eventuell sjukvårdspersonal eftersom man oftast inte klarar av att föra sin egen talan. I det kan kan man bland annat vädja till läkarens goda vilja att man vill bli inlåst något tidigare än lagen tillåter eftersom man själv vet vad som komma skall. Dessutom kan man påpeka sådant som är bra för personalen att veta. För att de så snabbt och enkelt som möjligt ska kunna hjälpa personen tillbaks till det som är normalt för just honom eller henne. (Den sjuke själv fast i ett friskt tillstånd skriver ett brev med sina egna önskemål och inte omgivningens).

Det kan exempelvis innehålla önskemål om exempelvis:

  • Bältesläggning eller tvångsmedicinering.
  • Om man föredrar snabb medicinering som direkt sänker dig eller om man  vill ta det långsammare?
  • Vilka är de typiska kännetecknen på dig som frisk respektive sjuk? Detta är svårt eftersom vi alla är olika individer. Det som är ett helt normalt beteende hos en person kan normalt sett vara helt otänkbart hos någon annan. 
Genom att få ned den psykiska ohälsan bland vuxna ökar vi automatiskt välbefinnandet hos många barn - osynliga barn. Ingen vill så klart komma till den punkten att tvångsvård behövs MEN när den väl behövs ska den metod som passar individen bäst användas. Om det finns barn med i bilden MÅSTE vuxenvärlden se till barnens bästa. Jag vill med det sistnämnda därför avsluta med att rekommendera Rädda Barnens bok: Råd till föräldrar när den psykiska hälsan vacklar.

Ytterligare boktips: "Vara anhörig" av Åsa Moberg

Skrivet av Åsa Carlsson

Läs mer om psykisk ohälsa:
Hjärnkoll Psykisk ohälsa
På Hjärnkoll´s hemsida kan du lära mer om olika psykiska sjukdomar och diagnoser.

Gränsen mellan psykisk hälsa och ohälsa är inte absolut. Den kan variera över tid, men även mellan olika kulturer och samhällssystem. Vanligaste psykiatriska tillstånden som du även kan läsa mer om här.
  • ADHD
  • Aspergers syndrom
  • Autism
  • Bipolär sjukdom
  • Depression
  • Missbruk
  • Personlighetsstörning
  • Posttraumatiskt stressyndrom
  • Psykos
  • Schizofreni
  • Självskadebeteende
  • Tourettes syndrom
  • Tvångssyndrom
  • Ångestsjukdomar
  • Ätstörningar

10 myter om psykisk ohälsa
Vart kan jag vända mig för att få råd och stöd?

måndagen den 22:e augusti 2011

Nu måste det till något kreativt - lansera Karlstad som Kärlekens stad! Värmland ska INTE ligga sämst till i Sverige vad gäller befolkningsökning...

Mer kärlek till folket!
Förra året kunde man läsa de glädjande siffrorna att Värmland äntligen ökar sin befolkning igen och det var då Karlstad som bidrog mest till detta med totalt 770 personer.

Det var då det...

Efter SCB:s släppte sin halvårsstatistik förra veckan har det diskuterats en hel del i olika forum om varför det just nu ser ut som det gör Värmland. I synnerhet i Karlstad som förra året ökade med 203 personer mot samma period i år då det endast är 22 personer - en minskning med 181 personer.

I övrigt är det ytterligare bara 3 kommuner i Värmland som ökat. Det är dock inga höga siffror:
Eda +1
Hammarö +8
Storfors +2

Förra året var det  totalt sett 5 kommuner som ökade mot årets 4 och det var inte alls samma kommuner som ökade då som i år (förutom Karlstad). Då var exempelvis Kristinehamn en av de kommuner som ökade mest efter Karlstad  (+14 personer 2010 respektive -75 personer 2011 vilket innebär en minskning med 89 personer.

Den mest tragiska läsningen är de siffrorna som är för Sagolika Sunne. De minskar sin befolkning med 104 personer mot tidigare år då det "endast" var 20 personer de tappade. Jämfört med Torsby samma period förra året så minskade de med 31 personer och i år med 30 personer. En förklaring som Sunnes kommunalråd (C) ger är de stora barnkullarna 1991 där de ungdomarna är runt 20 år och söker sig till andra studieorter...

Tillbaks till Karlstad...
 ***
Många spekulerar i varför det ser som det gör i just nu Karlstad - den stora frågan är vad ska vi göra rent konkret?

- Inte en så attraktiv stad för ungdomar så att de väljer att flytta hit...
Vi kan givetvis bli bättre. I synnerhet när vi kommer till arbetsmarknaden...

- Fler arbetar i Norge och flyttar dit - jobben anses som bättre betalda OCH en viktig faktor det finns jobb för ungdomar
Det är dock dyrare att leva och bo i Norge. Arbetsmarknadsinsatser för ungdomar!

- Universitetet har haft många inskrivna det senaste året och det var fler som lämnade Karlstad efter vårterminen..
Hur får vi dem att stanna kvar? Arbete, bostad, en attraktiv stad på mer än ett sätt...

- Brist på jobb...
Nej, säger Arbetsförmedlingen som menar att arbetsbristen minskar-det finns fler lediga jobb nu än förra året. Det är dock problem på ungdomsarbetsmarknaden menar de. 

Ja, just det, säger jag. Här finns det mer att göra och det hör förmodligen till viss del ihop med att fler som är inskrivna på UNI flyttar från Karlstad när de avslutat sina studier. Finns det inget jobb minskar givetvis chanserna till att de stannar kvar i Värmland.

- Bostadsbrist...
Ja, här ser det lite mörkare ut eftersom de flesta vill bo någorlunda centralt i Karlstad och de flesta bolag har fullt. Att det finns en arbetsmarknadsförtur (bostad inom 3 månader) är bra men det hjälper ju inte de som inte har jobb och här hamnar just ungdomar mer i kläm än andra och det är ju de vi vill ha hit.

Så vad ska vi göra?!
***
Mer kärlek och fler jobb till ungdomar säger jag. Det räcker inte med att vi är en Universitetsstad, att vi har en flygplats, ny konferensanläggning etc. Förutom att vi måste lansera det ännu hårdare måste vi också börja ställa oss frågan:

Vad är det som oftast får människor att flytta från en stad till en annan - bosätta sig i staden/länet efter de avslutat studierna?

Jobb är en bra gissning men jag tror också att en kanske ännu större orsak ändå är KÄRLEKEN och eftersom Värmlänningarna är så "hemkära" så är det störst chans att det blir här de stannar om de träffar någon:)

Hur löser vi detta nu då? 
***
Det ena handlar om att vi måste arbeta med arbetsmarknadsinsatser som är direkt riktade till ungdomar och studenter på universitetet - det är superviktigt!

Det andra handlar om att "vi" måste bli mer attraktiva:) Varför inte tänka lite kreativt? Med glimten i ögat...

Karlstad - kärlekens stad! 
***
Vi måste tänka mer i kärlekens tecken - med fler aktiviteter, romantiska fik/restauranger, vackra miljöer/promenadstråk/badplatser, en romantisk båtbusslinje etc. Sedan när det väl säger klick ska det bara vara enkelt! Givetvis ska det finnas attraktiva och lättillgängliga bostäder som ligger i BARN vänliga områden så att man riktigt känner suget efter att bilda familj:))

  
Ha en underbar dag!

Vivian...

Vivian...