MASKROSBARN AV MIN TID

onsdag 30 april 2014

Nynazisterna demonstrerar på första maj - rätt eller fel?

"Mummel och tystnad är inte svaret på främlingsfientlighet. Tydlighet är svaret."

- Statsminister Fredrik Reinfeldt, Almedalen 2013


Jag är av den uppfattningen att man inte kan kväva extremism med tystnad eller förbud. Man ska inte angripa deras demonstrations- och mötesfrihet. Det blir snarare värre då. De får mer kraft och blir martyrer. Bättre att bemöta extremistiska grupper med tydliga politiska alternativ som håller i längden istället. 


Många har överklagat och kritiserat polisens demonstrationstillstånd för Nazistpartiet i Jönköping första maj. Där vissa hotat med att det kommer att bli bråk. Hur mycket jag än avskyr vad dessa människor står för, anser jag ändå att det är bättre att dra ut trollen i solen och låta dem få spricka. Och detta gäller alla extremistiska grupperingar som finns i vårt samhälle. De frodas i "mörker" och när det inte blir någon öppen debatt, så får inte människor som kanske kan tänka sig att rösta på dem, se vilka svaga argument och på vilken bräcklig grund deras politik vilar. 

Det är endast genom en öppen debatt som alla andra politiker kan belysa vad dessa partier står för egentligen. Bara skrika om lagstiftning och förbud skapar en förbjuden frukt som blir mer lockande för somliga och skapar en grogrund för mera hat från dessa individer, då det legitimerar deras självförsvarsresonemang och gör dem till martyrer.


Låt politiken bemöta dem på ett konstruktivt och tydligt sätt. Låt polisen upprätthålla lagar och regler om de begår brottsliga handlingar, som exempelvis hets mot folkgrupp. 


Låt inte historiens misstag upprepas.

torsdag 17 april 2014

Den stora förnekelsen bor inom fler än vad vi tror och de som hela tiden hamnar i kläm är barnen!

Som med alla andra ledigheter är Påsken en period då många tar sig ett glas. Det är väl okej om det är i måttliga mängder eller om man inte har alkoholproblem... 

Tyvärr är det så att det är många som har problem med alkoholen. Många av dem ser det givetvis inte själva, utan lever i total förnekelse. Jag vet precis hur det är. Det spelade ingen roll om jag tog min mamma på bar gärning med att halsa ur en flaska eller hittade tomflaskor som låg i tvättkorgen: "Jag har inte druckit" eller "Det vet väl inte jag vem som lagt dom där!" Det var sådana ursäkter man fick till sig ständigt och ett tag trodde jag att mamma inte bara var alkoholist utan att hon också var mytoman. Alla dessa lögner som hon sa till mig och andra var helt sanslösa. När jag sedan blev äldre och mer påläst insåg jag snabbt att det hörde till den totala förnekelsen.  

När jag eller andra konfronterade henne var det som att prata med en vägg. Det skulle alltid skyllas på andra eller allra helst jämföras med andra. "Ja, men det är ju faktiskt inte bara jag som dricker!", "Om jag tar mig ett glas när det är festligheter är det väl inga problem. Det är ju inte så att jag blir otrevlig!", "Men tänk på hur den och den super och beter sig då...", "Då tycker jag att du ska ringa runt och fråga Marléne, om det är någon som tycker att jag uppträtt otrevligt..." 
Ursäkterna var alltid många. Så är det för de som har riktigt allvarliga problem. De bygger upp en egen verklighet som de faktiskt tror på själva. Jag kan ärligt säga att jag tror faktiskt att min mamma in i det sista inte trodde att hon var missbrukare. Det spelade ingen roll om hon blev av med olika arbeten, togs för rattfylla och hade 3,8 i promille, konfronterades av arbetskollegor/chefer på de jobb hon hade eller faktiskt fick så omfattande alkoholskador så hon till slut blev totalt beroende av personliga assistenter för att klara av sin vardag.

Det var alltid alla andra som var hemska och elaka mot henne och hon var ständigt missförstådd och illa behandlad. 

Den här verkligheten lever många barn med. De ser precis hur allt går till. Lögnerna, frustrationen, rädslan och otryggheten gör att dessa barn mår fruktansvärt dåligt. Och det värsta omgivningen runtom kan göra är att inte tro på att det finns problem eller strunta i att på allvar göra något åt det. De som har en person i sin omgivning som har alkoholproblem och får dessa signaler till sig men inte gör något åt det eller har på sig sina skygglappar-sluta med det! 

Vad väntar ni på egentligen? Samla hållbara bevis (de har ni förmodligen redan)? Totalt knäckta barn? En rattfylla kanske?

Om ni inte reagerar och agerar riskerar ni att bli möjliggörare till ett mycket destruktivt beteende. Och finns det barn med i bilden, bidrar ni faktiskt till att dessa barn växer upp otryggt och ständigt mår dåligt över att mamma och/eller pappa dricker alldeles för mycket. 


Ett barn måste sättas i främsta rummet, även om det är en vän eller kanske kollega där du inte har en personlig relation till resten av familjen... 

Jag vill önska alla en Glad Påsk och förstår att efter detta inlägg kan det dröja sig kvar en bitter eftersmak. Men jag känner ändå ett ansvar att lyfta detta eftersom jag vet att påsken är en sådan period, där många barn bygger upp en klump i magen långt innan lovet ens har börjat! 


Det berör mig verkligen...

Jag har ju nu under ett par månader besökt alla enheter inom hemtjänsten i Karlstads kommun och även varit med på några arbetspass. 

Jag beundrar verkligen våra medarbetar och det slår mig varje gång jag är ute, vilken kärlek och omtanke de visar våra kunder. Något som också slår mig och som jag blir väldigt berörd av är all den kärlek och värme som kommer från kunderna. Det är verkligen en gåva varje gång man möter en person som vill dela med sig av sin livsberättelse. Att jobba inom hemtjänsten är helt fantastiskt. Samtidigt ser jag att vi behöver utveckla guldkanten på tillvaron för våra kunder och rätta till de brister som finns i verksamheten. Precis det som vi håller på att göra.

I förrgår var det flera guldkantstillfällen dock, som verkligen fick mig att tänka till. Jag är så glad att jag fick tiden att sitta ned och lyssna, lära och bli alldeles varm i hjärtat. Och det är precis den här tiden med våra äldre som måste till!

"Du vet på min tid hade vi inte så mycket i pension så när jag och min man år 1985 gick i pension fick vi helt enkelt klara oss på det vi hade. Det var svårt ibland när vår son gick i skolan och man skulle köpa böcker till honom. Vi hade ju inte råd. Men då sa jag att jag tar ett extra jobb och så löste det sig. Jag hade ingen utbildning så det blev mest socialt arbete, att hjälpa andra men det gick bra det med. Och vår son gick det bra för också. Han var att så speciell och duktig. Tyvärr fick vi inte ha kvar honom. 

Och min man gick bort för mig också. Vi brukade promenera mycket i Stadsträdgården tillsammans. 

Men jag har barnbarn och barnbarns barn. Vilken glädje! Fast den ena tösen bekymrar sig för mig. Hon klappar mig på kinden och säger till mig: Men farmor du är ju så randig! Jag skrattar åt henne och talar om för henne att det är rynkor. Det är så det blir när man är så gammal som jag. 

Sedan är det ju lille pojken då. Han sa till mig en gång: men när du är så gammal-då ska du ju snart dö... Och komma dit ner, sa han och pekade mot backen. Han såg orolig ut. Ja, så är det sa jag. Han såg fundersam ut ett tag: "Men du kan väl åtminstone skicka ett kort till mig då?" Jag skrattade och sa att det kommer jag nog inte kunna men jag kanske ska tänka på dig ändå!"

Tack Cissi, Emma m.fl. för att jag fick vara med er under denna dag!

söndag 13 april 2014

Om de som gnäller och försöker påskina att de är lite bättre än alla andra

  ... är ett kapitel för sig.

Det värsta är de som gör det medan de själva sitter i det berömda glashuset. 

Inte lever som de lär. 


Jag kan inte säga att jag inte orkar bry mig om alla dessa människor som har en åsikt om vad jag själv eller tillsammans med andra gör. Det är klart man gör det ibland. 

Åtminstone när det gäller de som är ute och cyklar eller de som sitter inne med värsta dubbelmoralen. 

De avhandlar jag dock inte här på bloggen. Jag bidrar helt enkelt till att agnarna skiljs från vetet på mitt sätt. Genom att ha bra, ärliga och tydliga argument där det passar och behövs. Eller så kan man bara luta sig tillbaks och lita på det gamla bräkandet att fåren brukar skiljas från getterna till slut ändå.

Däremot de som snackar i syfte om att bara förstöra och är avundsjuka - de lägger jag inte värst mycket energi på. De kan hålla på med det medan jag faktiskt lever livet och uträttar vettiga saker.

"Varje gång man åstadkommer något skaffar man sig en fiende. Man måste bli medelmåttig för att bli populär"- Oscar Wilde (1854-1900)


lördag 12 april 2014

Jag bjuder på den här....

Igår var det tänkt att jag skulle vara ledig eftersom jag behövde varva ned efter ett antal 50-60 timmars veckor. Det enda jag hade inbokat var ett par telefonsamtal. Sedan gå och se semifinalmatchen mellan Färjestad och Växjö tillsammans med bästa entreprenörerna som håller på att bygga Karlstad kommuns största byggprojekt: Oskarslunds vårdboende, riksdagsledamot Pia Hallström m.fl

Så när jag avklarat de där samtalen och mötet tänkte jag att jag faktiskt bara kunde sätta mig i skönaste fåtöljen, läsa en bok och pilla mig lite i naveln (det sistnämnda är ett uttryck för att att göra i princip ingenting eller sådant man inte har tid att göra annars :)

Det var bara det att jag softade lite för länge och som vanligt blev det stressigt på slutet. 

Jag kastade mig upp och gjorde mig snabbt i ordning. Och eftersom Unge herr K skulle följa med mig fick han också ta del av rappapå-piskan som tydligt visade: VI ÄR SENA!

Med håret uppskruvat, make-up och kläder på, sprang jag ut till bilen med Unge herr K i släptåg. På sträckan dit var jag mycket tydlig att tala om för Unge herr K att han skulle skynda sig med att sätta sig i bilen, så att vi kom i väg snabbt... 


Det var i det här läget som det gick snett och stresshammaren helt uppenbart knockade till mig lite lätt uppe i skallen. Med ett flin på läpparna idiotförklarade Unge herr K sin mamma och ropade på Konstapel Kopparklint som stod i vedskjulet så att han också skulle uppmärksammas på detta. 

Självklart undrade han vad jag höll på med egentligen, eftersom jag gått in och satt mig på på passagerarsidan i full fart med att stänga dörren: 


"Och vem ska köra då mamma?"

Nästan i samma klass som när jag för någon vecka sedan fick skjuts av Peter Kullgren från Linköping, där vi varit på studiebesök. När han skulle släppa av mig hemma, råkade jag av misstag rycka till mig en av hans påsar som stod i bilen. Självklart ringde jag upp honom direkt och berättade detta, varvid han försäkrade mig om att han inte behövde sin skräppåse, utan att jag med gott samvete kunde kasta den vid tillfälle. 

Och Konstapel Kopparklint frågade givetvis varför vi hade Peter Kullgrens sopor stående hemma på hallgolvet.... 


Så här är det i Fru Kopparklant 's tillvaro ibland och jag bjuder på det!

Matchen igår var i alla fall helt suverän och vi visar än en gång det som vi redan visste: Färjestad ÄGER!

torsdag 10 april 2014

Månadens tänkvärda ord: Lägger man en sadel på grisen, blir det ändå ingen häst...

"Det är bättre att hålla tyst och bli misstänkt för att vara en idiot än att öppna munnen och undanröja varje tvivel"
Abraham Lincoln


lördag 5 april 2014

Hur underbart det än är när man är borta...

...går det inte upp emot att komma hem!


Det har varit helt fantastiska dagar i Göteborg tillsammans med 2 800 valarbetare på Sverigemötet. Många entusiastiska kollegor med otroligt mycket energi och goda idéer. Att få avsluta dagarna med vår statsministers bästa tal någonsin var helt klockrent!

Luftslott och skisser...


Det framstår klarare än någonsin att de rödgröna inte är något alternativ. Det finns inget vettigt alternativ till alliansen. Den rödgröna rörans löften i den mån de överhuvudtaget kan precisera några, är både orimliga och saknar finansiering. 

Sedan måste jag tycka att det är lite tråkigt när man får svart på vitt att motståndarna nedlåter sig till rena osanningar när de beskriver vad vi har eller inte har åstadkommit under 8 år... 

Jag säger bara 250 000 jobb. Bästa finanserna i Europa. Högre nettoinkomst mm. 

Vivian...

Vivian...