Då var det över, igen. Här kommer mina reflektioner efter nattens UFC 112 i ABU Dhabi:-) Till skillnad från UFC 111 som genomgående höll hög klass var det lite tvärtom med nattens UFC 112. Samtliga matcher som visades var, ja, vad ska man säga… slätstrukna. Detta var ändå något jag hade sett fram emot eftersom det var högklassiga fighters där några av dem lätt platsar på min ”tio i topplista”.
Anderson Silva vs. Demian Maia
Kvällens main event - Kvällens cirkusnummer enligt mig...
Vad i hela friden höll Anderson på med? Jag blev duktigt besviken över hans arroganta, töntiga pajasfasoner som han genomgående höll på med under matchen för att visa någon slags överlägsenhet gentemot sin motståndare Maia. Han sjönk i mina ögon och egentligen började jag efter tredje rondens patetiska uppträdande undra om det helt slagit slint i huvudet på honom. Han försökte ”leka” med sin motståndare och gestikulera vilt: ”Is that all you got?” men ändå verkade han inte klara av att ”göra slut” på Demian. I sista ronden eskalerade hans fjanterier och han sprang rund i oktagonen som en friidrottare. Han fick två välförtjänta varningar av domaren som sista varningen time-outade matchen och sade till honom på skarpen att han fick ge sig annars skulle han få poängavdrag.
Silva vann matchen genom unanimous descision, men i mina ögon skulle det gått till Maia.
Egentligen är Anderson överlägsen de flesta men denna match visade han sin sämsta sida som man också ett par gånger tidigare fått se tendenserna till och den sidan gör att Andersen sjönk i mina ögon, tråkigt nog. Han kan så mycket bättre och det finns ingen anledning för honom att dumma sig på detta sätt. Det är en sak att undvika sin motståndares slag och sparkar etc. men det är en annan sak att undvika sin motståndare. I slutet bad han publiken/fansen om ursäkt för sitt uppträdande och att han inte levererat, men nu är det andra gången han ber om ursäkt för precis samma sak så man börjar fundera…
BJ Penn vs. Frankie Edgar
Denna match var väl den som imponerade mest och då med Frankie Edgars enorma energi. Jag har aldrig sett någon som så intensivt höll igång 5 ronderJ. Första ronden sa jag att det aldrig kommer hålla - han kommer trötta ut sig, men ack så fel jag hade.
Det var precis som om man snabbspolade samtliga ronder.
Detta var en av de matcherna som jag verkligen sett fram emot eftersom Penn´s matcher alltid är underhållande. Jag blev dock lite besviken över hans något passiva stil gentemot ”Durazellkaninen” Edgar. BJ är en av mina favoritfighters med sin sköna, explosiva fightingstil som dock saknades i natt, han var inte dålig på något vis men det där lilla extra saknades. Edgar vann titelmatchen välförtjänt även om det var överraskande. Han imponerade också med sin ödmjuka sida när han efter matchen hyllande sin motståndare med att säga något i stil med att om han är halva den champion som BJ är så är han överlycklig…
Matt Hughes vs. Renzo Grazie
Kändes som en vänskaplig sparringmatch.
Den var lite själlös. Grazie tog inte hem det mot Hughes som jag ändå trodde han skulle göra. Matt van på TKO i tredje rond.
Terri Etim vs. Rafael Dos Anjos
Etim lade i början av matchen ned otroligt mycket energi på en giljotin som han inte ens fick in ett bra grepp på, vilket gjorde att han verkade vara helt slutkörd under hela fighten. Han tog inga initiativ eller tog chanserna när han bjöds på dem. Jag tyckte genomgående att han var ganska passiv mot Anjos som glänste till lite i sista ronden och vann matchen med kvällens snyggaste arm lock.
Alexander Gustafsson vs. Phil Davies
Alexander kämpade bra mot Davies men han verkade inte vara i form. Förlorade tråkigt nog mot ”Mr Wonderful” i submission (choke) första rond. Tråkigt, men alla har sina svackor och Alexander har redan visat att han kan tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar