Mobbning är vanligare än vad man tror och man räknar med att tredjedel av alla barn någon gång blivit utsatt för det.Ingen ska behöva känna på detta vis och det är ett stort misslyckande för samhället att det är på detta vis.
Jag önskar så att barn själva och föräldrar kunde förstå bättre hur ont det gör att bli mobbad - vilka spår det sätter för livet. Om de gjorde det skulle det förmodligen minska eller förebyggas att det händer i större utsträckning. Man måste ständigt föra en dialog om detta - inte bara i skolan utan också hemma. Man måste bidra till att denna fråga blir aktuell kontinuerligt. Först då förebygger man att det ska hända.
Många föräldrar får aldrig reda på att deras barn blir utsatta för mobbning. Ännu fler föräldrar får inte reda på att deras barn utsätter andra för det...
För många blir det ärr för livet.
Jag själv blev mobbad när jag var liten. Jag var rödhårig och hade fräknar. Hela låg- och mellanstadiet fick jag gliringar av andra barn om detta. Vissa gick till handgripligheter. Jag ville inte gå ut på rasterna och jag var rädd när jag skulle gå till och från skolan. Jag vet inte hur många gånger jag grät och kände en hopplöshet över detta.
Det var fruktansvärt och det är något som jag burit med mig hela livet.
Min mamma fick reda på det ett par gånger och gjorde det bästa hon kunde för att få stopp på det men det blev då bara värre. Då kom hoten i stället och de gjorde att jag till slut började dölja det. Jag blev mer rädd och ville inte att någon skulle få reda på vad som hände.
Ju äldre jag blev desto mindre blev det men det fanns alltid kvar en rädsla för att det skulle komma kommentarer. Jag skämdes. När jag gick i femman började jag färga mitt hår i hopp om att det skulle bli bättre och jag fortsatte färga mitt hår ända tills jag började gymnasiet.
Mitt självförtroende försvann mer eller mindre och det tog väldigt lång tid att bygga upp det...
*
Som förälder är det viktigt att vara uppmärksam och att ständigt föra en dialog hemma om mobbning. Ditt eget barn kan vara utsatt för mobbning men det kan också vara den som utsätter andra för det utan att du själv vet om det.
Det finns tecken på att ett barn kan vara utsatt för mobbning men att ett barn utsätter ett annat barn för mobbning är svårare att upptäcka...
*
Tecken på mobbning:
Barnet blir tystare.
Barnet berättar inte vad som händer i skolan.
Kompisar följer inte med hem.
Barnet slutar umgås med barndomskompisar.
Barnet vill inte träffa kompisar på fritiden utan vill hellre vara hemma.
Barnet får en helt ny umgängeskrets. Ofta i en annan ort än skolan eller den plats barnet blir mobbat på.
Återkommande huvudvärk och annan värk.
Vredesutbrott.
Sämre aptit.
Mardrömmar.
Blåmärken och andra skador.
Saker som mobiltelefon, klocka eller gymnastikkläder försvinner.
Sämre studieresultat.
Andra tips till föräldrar om hur man ska agera om man misstänker att ens barn är utsatt för mobbning finns på denna sida.
Det viktigaste är dock att man ständigt för en dialog med sitt barn. Att man får en inblick i sitt barns vardag. Ställ inga stängda frågor dvs. frågor som man kan ge korta svar på som exempelvis bra, ja, nej etc. Ställ öppna frågor som exempelvis: Hur har din dag varit? Berätta mer?
Var engagerad i ditt barns skola och fritid, då är det lättare att se signalerna. För ständigt en dialog om grundvärderingar!
Maktlekar:
- Viking eller nåd. Två personer slår varandra hårdare och hårdare tills den ena ger upp och ber om nåd.
- Svimningsleken. Deltagaren böjer sig ner framåt tio gånger. Sedan lyfter någon upp personen medan deltagaren håller andan och trycker mot sin egen strupe. När deltagren svimmat får den en örfil för att vakna upp.
- Hålla andan. Deltagarna håller andan. Den som först tar ett andetag blir slagen.
- Utmaningen. Ledaren i ett kompisgäng beordrar alla att till exempel kasta sten på en ordningsvakt. Om någon drar sig ur har de andra rätt att slå personen.
- Böghögen. Leks i korridorer eller på skolgårdar. Om en kille ramlar eller blir fälld slänger sig andra personer på honom och skriker "böghög" . Den som hamnar underst riskerar att bli svårt klämd.
- Ryska posten. Den klassiska leken innehåller numera också penetrering. Ibland blir samma tjej penetrerad av flera killar,
- Suddgummibögen. Ett så kallat "bögtest" som går ut på att sudda med ett suddgummi på översidan av handen tills det börjar blöda. Den som avbryter eller börjar gråta kallas för bög.
- Nadish eller Slavleken. En person utses till kung över de andra som blir slavar. De får i sin tur i uppdrag att göra tjänster åt kungen. Om de inte lyder blir de slagna eller utstötta. Uppdragen kan vara allt från att hämta ett glas vatten till att kalla en lärare för hora eller stjäla saker.
1 kommentar:
Du tar upp ett mycket viktigt ämne. Skolan är barnens arbetsplats och där måste de få känna sig trygga. Även lärarna har en viktig uppgift här. Det måste finnas fler lärare ute på skolgårdarna.
Dessa maktlekar är helt sjuka. Jag pratade med min dotter om det och ja, lekarna finns även i små kommuner det är inte något storstadsproblem.
Som vanligt bra skrivet, alltid kul att läsa din blogg.
Skicka en kommentar