Karlstad behöver INTE ett nytt härbärge...

Jag läste i gårdagens NWT om att man vill få till ett härbärge i Karlstad, igen. Detta för att få bukt med hemlösheten. Jag jobbade med dessa frågor inom socialtjänsten under flera år och jag var med när Karlstads härbärge stängde år 2004. Argumenten till varför det stängde var och är många.

Det fanns flera argumenten till varför det inte var värdigt för människor att bo under dessa omständigheter.

Detta var också ett tydligt budskap från flera stycken av de som kontinuerligt bodde på härbärget. Uppfattningarna från de som bodde där om varför det inte var värdigt var många. Det fanns en stor ovisshet om man skulle få plats. Det fanns de som egentligen inte behövde bo där som upptog en plats (det kunde bero på att de kommit från någon annan stad eller kanske tagit sig ett återfall och inte kunde återvända till det boende de normalt bodde på).

Vissa slogs, bråkade, missbrukade eller var i så dålligt fyskiskt skick att de höll de andra gästerna vakna.

Detta var återkommande kommentarer som dök upp från de hemlösa och personal under de morgonmöten som vi fältare hade kontinuerligt tillsammans med dem.

Förutom att det "drog" till sig människor från andra städer fanns det även människor som frivilligt gick ut från kommunens andra boenden för att slippa de regler som fanns där. Det blev på ett sätt "enklare" för stunden att kravlöst få ställa sig i kö och få mat och tak över huvudet för natten.

I vissa fall sattes detta i system och det var ett stort problem.

Det finns också en annan stor aspekt att ta hänsyn till. Säkerhetsaspekten. Härbärget var inte en trygg och säker miljö att varken arbeta eller bo i. Det var återkommande tillfällen som drogpåverkade människor ställde till bråk eller var i så dåligt skick att de fick föras till sjukhus. Att som personal göra dessa bedömningar från fall till fall på personer som kanske har psykiska och/eller missbruksproblem kräver proffessionella kunskaper från utbildad personal.

Det kom också upp att vissa använde droger när personalen inte såg.

Det är hjärtgripande och sorgligt med människor som är hemlösa och självklart ska de erbjudas hjälp. Vi får dock inte möjliggöra ett destruktivt leverne och bidra till att andra som kanske kommit en bit på väg faller tillbaks pga. att möjligheten finns.

Tanken med ett härbärge är god och man vill göra något för de människor som har det svårt men man måste hjälpa på rätt sätt. Inte stjälpa.

Det kanske låter hårt men att när vi kravlöst ger mat och tak över huvudet till personer som i många fall har missbruksproblem så gör det att det blir mer pengar över till missbruket. Det blir en ond cirkel...

Härbärge är INTE lösningen på problemet. Jag tycker att siffrorna från när kommunen stängde det talar sitt tydliga språk. Från att det varit överbelagt med över 40 personer konstant till att det minskade ner till 10-15 stycken efter stängning visade på att det fanns andra bättre lösningar. Det var heller inte så att de gick under jorden eller gick tillbaks till att sova ute, i trappuppgångar eller i orrholmsgaraget.

Det vet jag eftersom vi då inom socialtjänsten tillsammans med fastighetsägare, polis och ideella organisationer ständigt kartlade och jobbade med uppsökande och motiverande arbete.

Det är också här vi måste börja vårt arbete för att få bukt med problematiken kring hemlösheten.

Vi måste backa tillbaks bandet.

En uppsökande fältverksamhet måste i ett första skede till så att kommunen på individnivå får reda på exakt hur många hemlösa det rör sig om och vilka de är. Nästa steg är individuella insatser. Det kan röra sig om att försöka få in personerna i fråga på något av de befintliga boendena eller kanske till någon annan lösning beroende på de individuella behoven.

Vi måste sträva efter att ge de som är hemlösa ett värdigt liv.

"Ge oss tillbaks våra namn. Vår identitet. Hjälp oss få något som är värt att bygga upp ett liv kring. En värdighet"

De orden var något en person som var "hemlös" sa till mig när jag jobbade i kommunen med dessa frågor. Han sa detta under tiden vi satt och diskuterade härbärgets existens och vad man istället skulle göra. Han var inte ensam om den uppfattningen.