Gymnasiesärskolan - bidrar den till utanförskap för "gråzonsbarn"?

Har den senaste veckan läst ett par artiklar i Värmlands folkblad som får mig att fundera än en gång på problematiken gällande vissa ungdomar som känner utanförskap för att de går på gymnasiesärskola. Det är inte första gången jag reflekterar över detta och jag kommer väl ihåg när jag var och gjorde ett verksamhetsbesök på en gymnasiesärskola i Örebro.

Det blev då så tydligt för mig hur svårt det är för vissa elever som är inskrivna i gymnasiesärskolan. Medarbetarna som vi mötte där bekräftade detta med sina berättelser om hur deras arbeten såg ut - där de mötte elever med grav psykiskt/fysisk funktionsnedsättning tillsammans med elever som hade diagnoser som ADHD, Aspergers syndrom, Autismliknande tillstånd mm.

''

Diagnoser som inte syns utanpå - en lärare kallade dessa elever för "Gråzonsbarnen"
'

Det de berättade då var saker som fick mig illa berörd. Jag blev uppriktigt ledsen. Jag har efter detta besök reflekterat mycket över det som där berättades. Det har också bekräftats på många olika sätt lång tid efteråt då jag inte bara mött ytterligare lärare, specialpedagoger utan också elever och f.d elever.

'

Jag kan bara föreställa mig hur svårt det måste vara för dessa ungdomar samtidigt som jag också vet och flera gånger fått hört att det ges en enorm möjlighet för dem att lyckas.
'

Vissa elever som går gymnasiesärskola känner sig utanför och vill inte att det ska synas att de går där för att de skäms. De känner sig utpekade av andra elever.
'

För att ta ett konkret exempel finns det elever som aldrig vill vara med på den årliga fotograferingen till skolkatalogerna. Det är av den enkla anledningen att det många gånger i dessa står att de går särskoleprogram. En del skolor har tagit bort att det står SÄR - vilket verkligen är på tiden att någon tänkt till och någon tagit ett beslut MEN som en elev sa till mig:

'

"Det spelar ju ingen roll om de tar bort det - det syns ju ändå när det står NP4"

'

Jag frågade då hur hon menade...

'

"Alla fattar ju att siffran 4 står för SÄR. Vi går ju ett extra år."
'

Ett mynt har givetivs alltid två sidor...

'

För de flesta eleverna som går särskola är det ändå en positiv öppning. Efter de hela sitt skolliv kanske varit i en annan utanförskap får de äntligen känna en gemensakp. En tillhörighet. De har tidigare kanske inte hängt med i samma takt som sina skolkamrater. De har känt en enorm press på sig. Många gånger känt sig misslyckade. Kanske aldrig lyckats få vänner. När dessa elever istället blivit inskrivna på särskolan händer det något positivt.

'

De träffar vänner. De klarar av studierna. De lyckas.
'
Sedan ska man ställa frågan: (som också VF skriver om) Ska alla elever som är inskrivna på SÄR verkligen vara det? Eller går de där för att föräldrar, lärare, skolpersonal känt att det inte funnits något annat alternativ?

'

För att det inte funnits resurser att sätta in adekvat stöd för eleven att klara av en normal skolgång...

'

Tragiskt nog tror jag att det finns många sådan fall och jag tror att det är mest de eleverna som också känner ett utanförskap. De är väl medvetna om sina funktionsnedsättningar. De förstår och tycker att skolformen som finns inom gymnasiesärskolan egentligen är bra för dem men de känner sig utanför när de börjar jämföra sig med andra elever som går på skolan. Som ser likadana ut som de gör. Har samma intressen. Har samma drömmar om vad de vill jobba med efter skolan.

''

Som kanske har samma diagnos som de har-fast de går inte i SÄR men som kanske ändå skulle behöva det eftersom de inte riktigt klarar av tempot som är...
'
För en tid sedan pratade med en tjej som gått ur GYMSÄR . Hon berättade för mig att det hon tyckte var bland det jobbigaste var att oavsett hur svår funtkionsnedsättning som hon och hennes klasskamrater hade fick man gå i samma klass. Det var inte det att hon inte tyckte om sina klasskamrater men hon tyckte ändå det kändes jobbigt när de var i matsalen eller på utflykter för hon var rädd för hur andra skulle se på henne.

'

När jag frågade henne om hon önskat att hon gått en "vanlig" skola svarade hon direkt nej.

'

"Jag har prövat det - jag vet att jag aldrig skulle klarat av det"

'

Däremot var hon noga med att poängtera att hon gärna skulle gjort det i gymnasiet om det varit samma system som i grundsärskolan. Dvs. att man blev individintegrerad i en "vanlig" klass. Att klassen fick extra hjälp utan att någon blev utpekad.

'

En annan ung kille som jag känner går GYMSÄR. Hans stora dröm var att gå polishögskolan efter att han gått ur gymnasiet. När han fick reda på att det inte var möjligt eftersom man inte kunde söka vidare på särskolebetyg frågade han och hans pappa om han inte kunde få försöka kämpa sig till "vanliga" betyg i basämnena.

'

Då kom nästa motgång...

'

Det gick inte eftersom han hade grundsärskolebetyg och det krävdes "vanliga" betyg för att få läsa upp till "vanliga" gymnasiebetyg. '
'

(Till detta kan också tilläggas att när han frågade om han inte kunde söka in på Komvux efter skolan gick inte det heller eftersom han gått särskola.)

'

Nu var rektorn på denna skola mycket tillmötesgående. Hon berättade för denna kille och hans pappa att det tyvärr inte är något bra utgångsläge för dessa "gråzonselever" som egentligen skulle kunna ta vanliga betyg med rätt stöd men att det inte finns någon mellanväg.
'
Killen i detta fall fick dock en individuell utvecklingsplan som han i dag kämpar med - först läsa in grundskolebetyg, sedan gå vidare.
''
Det finns så många hjärtgripande historier där elever på ett sätt hamnat mellan stolarna samtidigt som det också blivit en öppning för dem. Där de fått rätt hjälp av kompetenta lärare som har stor kunskap inom området med olika funktionsnedsättningar.

'

Där eleverna utifrån sina individuella behov får möjligheter till att lyckas.

'

Detta är en fråga som verkligen behöver lyftas - ingen ung människa ska behöva känna sig utanför pga. resursbrist eller bristfällig kompetens. Här är jag helt övertygad om att det finns lösningar men det krävs att vi på allvar börjar göra inventeringar i flera olika led för att sedan sätta in rätt hjälp utan att placera in i "fack".
'
"Tänk om man hade fått gå särskolan som individintegrerad i en vanlig klass och om man med rätt stöd och uppmuntran från lärare klarade av att faktiskt ta "vanligt" betyg i något ämne så skulle man få göra det."
'
"Det tråkiga med att gå grundsärkolan var att fast jag var duktig och min mentor sa till mig att jag egentligen skulle klarat av att få godkänt i vissa ämnen så gick inte det ändå."

Det är inte brister i själva särskolan -det är brister i systemet som begränsar möjligheten till utveckling för de som har förutsättningarna.

Fler artiklar:

http://www.vf.se/nyheter/karlstad/sarskolestampeln-sitter-kvar