"Mördaren från Utøya har uttalat sig i sitt "manifest" att han hellre vill bli hatad än glömmas bort. Ja, då glömmer vi honom, tillsammans. Vi avtalar med varandra att vi inte säger hans namn, vi skriver det inte, vi googlar det inte. Ser vi hans namn i tryck så hoppar vi över det. Vi kommer hellre ihåg dem som förtjänar att bli ihågkomna!"
Detta såg jag fanns att kopiera och klistra in som status på Facebook...
Jag har funderat mycket på om jag ska blogga kring det fruktansvärda som hänt men jag har känt att det nästan varit överväldigande och man har mest varit bedrövad. Sedan växte något annat fram hos mig ganska snabbt. Det var känslan av att personen bakom detta får för mycket uppmärksamhet. Jag tycker på ett sätt att media spelat denna störda, oerhört FEGA och LILLA människa i händerna.
Jag vill "kväva" denna person totalt...
Jag vill hedra de som föll offer, de som klarade sig och de anhöriga. Jag vill så gott jag kan bidra till att ge dem styrka genom att skänka tankar, lyssna och sprida ett budskap mot våld och extremism-mer än någonsin.
Det finns inget annat...
Jag vill att alla ska motverka att denna lilla person får något utrymme överhuvudtaget att sprida sina tankar och ord. Jag vill inte höra eller se. Jag vill inte köpa en tidning där det finns utrymme till för just detta.
Vi ska tänka på det mod och de uppoffringar som många gjort och det stora lidande som för väldigt många inte är slut på väldigt länge. Om någonsin.
Det är där vi ska lägga fokus...
Det finns inga ord att beskriva sorg...
Det finns inte tillräckligt många ord att beskriva sorg...
Det finns ord som , varför...?
Men inga ord som ger svar...
Det finns inga tröstens ord när det är svårt...
Det finns inga ord som kan uppväga den förlust , sorg och smärta man känner när någon ryckts ifrån en...
Man står kvar med bara ett ord , varför ?
Sorgen är som en tyngd som inte kan uppvägas av ord men av minnen , värme och kärlek...
Ingen kan förstå smärtan och förtvivlan av att någon går bort alldeles för tidigt , det blir bara tomma ord...
Ord som inte innehåller något...
Men med känslor kan man visa att man känner med , att man bryr sig om , att man finns där...
Att ge stöd , lyssna och vara en vän...
Finnas kvar....
För det finns inga ord...
Det finns inte tillräckligt många ord för att beskriva den sorg man känner när ett barn har gått bort.
Dikt av: Helen Svarts
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar