Jag måste erkänna att musikaler är inte riktigt min grej vare sig live eller på film. Så när filmen Mamma Mia hade premiär och i princip alla man kände gick på den, kändes det som jag var den enda som inte gjorde det. (Förmodligen tillhör jag nog också de de sista att för första gången se den:)
Jag vet inte varför jag inte är så förtjust i musikaler men jag aldrig riktigt fastnat för det. Jag har till och med svårt för när det i filmer läggs in en litet sånginslag. Många gånger tycker jag att det sänker filmer rejält och blir, ja, det blir pinsamt på något vis. Det är dock lite svårt att undvika när man ser en musikal eftersom det är det hela grejen går ut på.
När det gäller Mamma Mia så är det sällan man hört en film vara som hyllad och populär så att man nästan känt sig dum när man sagt att man inte sett den. Så när jag och maken, tidigare i veckan, var hemma hos min goda vän Disa så såg jag att hon hade denna film. När jag frågade Fredrik om vi inte skulle låna med den hem höjde han lite på ögonbrynet men sa:
"Jaja, det är väl en sådan där film man ska ha sett så vi kan väl låna med den då..."
Jag märkte dock på min älskade Konstapel Kopparklint att han inte hade något jättebegär till att se just en musikal. Lika lite som tror att han skulle sätta på sig en herrväska som för visso är ett annat kapitel från när Disa tidigare i sommar kom hem från Italien. Hon berättade nämligen för oss då att handväskor för män var högmode där och att det var nu på väg att slå igenom rejält i Sverige...
Denna nyhet var föga intressant för mannen i mitt liv a.k.a Mr Hardcore :-) och jag kan ju säga så här att den dagen han sätter på sig en handväska (herrväska) är nog då solen går upp i väst och ned i öst.
"Not his cup of tea if I may say so" (även om Disa säkert skulle betala pengar för att se det:)
Nåväl tillbaks filmen. Igår var familjen samlad och det stora ögonblicket var inne...
Den där känslan av pinsamhet kom ganska snabbt för mig i början av filmen och det var givetvis för att de började sjunga. Denna känsla höll sig kvar ett slag MEN försvann faktiskt ganska snabbt och övergick till glädje.
Trots att jag känner som jag för musikaler, lyckades denna film ändå vinna mitt hjärta i slutändan.
Dels tyckte jag att den var humoristiskt gjord (tidvis så töntig att den blev rolig. I synnerhet när de är på stranden och sjunger medan ett gäng karlar står och dansar med simfötter på sig:). Dels gav miljön mig en underbar känsla där man bara längtar efter sol, värme och underbara Grekland med sitt kristallklara vatten och vackra natur. Sedan kommer vi till det som förmodligen gjorde allt: ABBA.
Jag har alltid älskat ABBA och har gjort det ända sedan jag var liten när man växte upp med det. Jag blir alltid glad av deras låtar.
Dessa faktorer tillsammans gjorde att jag faktiskt måste erkänna att Mamma Mia var helt klart sevärd - den var ett gladpiller. Den får absolut ett plus för den härliga nostalgikänsla den förde med sig. Och även om Konstapel Kopparklint inte ville ge den alltför högt betyg enades vi ändå om att den fick 3 av 5 i betyg:) Jag vacklade dock mellan 3+ och 4.
Det får nog bli en 4 för för mig för den gjorde mig glad och det är värt mycket i mitt liv!
Sedan bara älskar jag när människor bjuder på sig själv och verkligen släpper loss. Meryl Streep var helt underbar som karaktären Donna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar