Misshandlad, mobbad, hotad - för att du är just den du är...

Det är oacceptabelt och det finns inte ord för hur tragiskt det är att barn/ungdomar blir utsatta för psykiskt och/eller fysiskt våld gång på gång.

Jag blev uppriktigt ledsen när jag läste i både Expressen och Aftonbladet om hur Fredrik och Filippa Reinfeldts son blivit misshandlad under natten. Det var heller inte första gången som det hände. Naturligtvis ställer man sig frågan om detta hänt just för att han är den han är.

Tragiskt nog är det förmodligen så och det i sig är fruktansvärt...

Det som hänt leder mig än en gång vidare till hur hemskt det är att barn/unga i dag blir utsatta för våld i olika former. Många gånger handlar det om mobbning och det är då inte engångsföreteelser eller konflikter, utan en systematisk kränkning av en person. Det handlar om ett upprepande aggressivt beteende med ojämn maktbalans mot ett offer som har svårt att försvara sig. Eller när det handlar om avundsjuka...

När en person står för något som man egentligen själv saknar...

Självklart ska det vara noll tolerans mot mobbning. Självklart ska det vara noll tolerans mot psykisk eller fysisk misshandel (hot, slag, knuffar, sparkar, smädelser, trakasserier, kränkningar etc.).

Om man som förälder upptäcker att ens barn blir eller blivit utsatt för något av ovanstående gäller det att agera omedelbart. Det är dock viktigt att man gör det på rätt sätt och det är ingen lätt sak. Den unge är ofta rädd för att det ska bli värre och gränsen mellan att det i stället börjar undanhållas vad som händer är hårfin.

Man ska absolut inte tolerera mobbning och definitivt inte misshandel och hot. Man ska då egentligen göra en polisanmälan omgående. I synnerhet om det handlar om hot och fysiskt våld eftersom det då förmodligen pågått ett tag och det kommer inte bli bättre genom samtal där de inblandade "rett ut" det. Det är oftast för syns skull och maktspelet fortsätter bakom ridåerna. Det är bara det att nu kanske det definitivt görs i det tysta eftersom den som blivit utsatt helt enkelt känner sig hotad till det tysta.

Tyvärr finns mobbning överallt och orsakerna till det finner man ofta i miljöerna runtom personerna som utövar det och givetvis handlar det om vilken attityd som finns i gruppen.

Allla enskilda händelser måste sättas i ett sammanhang. Det är ofta flera olika faktorer som spelar in varför mobbning uppstår. Har en person blivit utsatt kan det även vara fler som blivit det av samma personer. Vill man uppnå en långsiktigt effekt ska man agera mot hela gruppen och man ska omedelbart plocka bort de personer som stått för övergreppen. Fokuserar man på en person för att den till synes varit mest aktiv riskerar det att leda till kortsiktiga effekter. Förmodligen också förvärra situationen för den/de utsatta.

"Ett framgångsrikt arbete mot mobbning och kränkande behandling handlar främst om att ha en förmåga att se och upptäcka problemen i tid och har en mångfald åtgärder för att bryta mönster och beteenden. Det är också viktigt att fånga in orsakerna till varför problemen uppstått".

Oftast handlar det om att den som mobbar själv inte mår bra. Har en dålig självkänsla. Har inte rätta normer eller värderingar med sig hemifrån. Är själv rädd inombords och känner en osäkerhet av olika anledningar. Är avundsjuk...

...Det sistnämnda tror jag är den vanligaste effekten av att något djupare inte står rätt till runtom personen i fråga. Man finner helt enkelt det som man själv saknar hos någon annan. Man stör sig på att den personen är duktig. Har föräldrar som bryr sig. Har föräldrar som är framgångsrika. Man stör sig på att den personen kanske har en trygghet som man själv aldrig fått uppleva.

Det finns som sagt flera orsaker till att en person blir en som mobbar andra. En som utsätter andra människor för kränkningar som sätter djupa spår för resten av deras liv. Det finns säkert förklaringar till varför de gör som de gör. Det ska dock inte accepteras överhuvudtaget. Jag ser det som en självklarhet att alltid polisanmäla grövre former av mobbning för att det i nästa steg ska det sättas in insatser som hjälper ALLA involverade. Det ska dock ske långt i från den eller de personer som blivit utsatta för mobbningen.

Det är aldrig ok att barn/unga/vuxna som utsatt andra för mobbning ska finnas kvar i närheten av sina offer. Då kommer man aldrig riktig åt problemen och det är också då som det riskerar fortsätta i det tysta.

Det bästa råden som jag har till föräldrar där deras barn blivit utsatta för mobbning är följande:

• Om mobbningen skett på skolan. Gör eventuellt gör en polisanmälan - kräv att skolan agerar. Följ upp det noga.
• Skriv alltid ned vad du fått berättat för dig i så direkt samband med händelsen som möjligt. Vad som hänt, tid, datum, namn på de som varit med etc.
• Berätta inte allt om hur du agerar för ditt barn! Lyssna och var ett stöd. Agera utan att ditt barn är med.
• Pressa inte ditt barn för mycket på en gång. Behåll ditt lugn, annars kanske barnet blir orolig att det ska bli ännu större och straffas ytterligare för det.
  

 Mobbning ger men för livet jag vet det...

Förebygg det på alla sätt du kan!

Råd till dig som har barn: 

Hämtat från Friends.se

• Fundera över hur ni pratar hemma. Blir det mycket skitsnack? Vilka fördomar och normer förmedlar du till dina barn? Förutsätter du exempelvis att de kommer bli kära i någon av motsatt kön eller ställer du öppna frågor som ger dina barn möjlighet att svara något annat?
• Lyssna på ditt barn och ta dess berättelser på allvar så att barnet känner sig lyssnad till på riktigt, i både stort och smått. Barnet ska både känna att den har ditt stöd när den behöver hjälp men också känna tillit till sig själv. Undvik att säga sånt som: "Bry dig inte om dom så slutar dom säkert". De ger bara barnet en bekräftelse på att det är utsatt men att det inte finns något att göra åt det. Barnet får med andra ord finna sig och stänga in smärtan. Hjälp istället barnet att hitta strategier för hur man kan hantera olika situationer eller problem som uppstår.
• Prata om kamratskap och utanförskap. Passa på när barnet tar upp saker som har hänt i skolan eller på fritiden och fråga vad barnet tycker och tänker om det som har hänt. Var det ok att han/hon gjorde så? Vad hade han/hon kunnat göra istället? Hur skulle du ha känt om det hände dig? Vad kan barnet göra om det ser något sånt här hända igen? Du kan också fråga vilka de i klassen brukar leka med, vilka som är ”poppis” och varför, och om någon är utanför.
• Ge ditt barn verktyg för hur man kan lösa konflikter på bra sätt. Tänk på att barnet anammar de sätt som ni löser problem inom familjen.
• Uppmärksamma fler barn än dina egna. Lär dig namnen på de andra barnen i klassen och på barnets fritidsaktivitet. Fråga hur det är om någon ser ledsen ut och ge positiva kommentarer när tillfälle ges.