Idag har NWT publicerat en annorlunda julberättelse som jag skrivit. Jag hoppas att den ska beröra läsarna och att det ska lägga tyngd i en oerhört viktig fråga inför kommande jul- och nyårshelger.
Enligt Rädda Barnen blir uppemot 200 000 barn i Sverige vittne till hur deras mamma blir misshandlad under julhelgen...
Man ska vara medveten om att det är inte alla barn som har det bra under dessa helger utan går med en klump i magen när jullovet närmar sig. Du kan göra skillnad genom att vara uppmärksam, reagera och agera-se det osynliga.
En annorlunda julberättelse
Den åttaårige pojken vaknade på julaftonsmorgonen. Han tittade på sin mamma som sov bredvid och sa: ”Mamma vakna, det är julafton”. Hon reagerade inte. Pojken satte sig på sängkanten, tog på sig sina små tofflor och gick in till vardagsrummet där julgranen stod. Han skruvade på en av lamporna så att den lyste upp rummet. För ett ögonblick pirrade det till i magen på honom av förväntan. Han som de allra flesta barn såg fram emot julklappar, tomten och Kalle Anka.
Han gick vidare till sitt rum där hans pappa låg och sov. Han gick fram och satte sig intill honom. Känslan av förväntan byttes snabbt till dysterhet. Minnesbilderna från i går gjorde sig påminda – uppesittarkvällen som förvandlats till en mardröm. Minnen som blivit till sår i hjärtat.
Pojken satte sig intill sin pappa, drog upp benen framför sig och lade armarna runt dem. Han sjönk ned med huvudet mot sina knän och grät hejdlöst. Hur mycket han än försökte, kunde han inte stoppa tårarna.
Dagen innan hade han och hans mamma klätt granen medan hans pappa satt i soffan bredvid. Allt hade till en början varit fridfullt förutom det där glaset med vuxendricka som hans pappa ständigt fyllde på. Så fort han förde glaset till sin mun, kände pojken en klump i maggropen. Han tröstade sig dock med att hans mamma lovat honom att hon i alla fall inte skulle dricka. Löftet blev dock kortvarigt.
Efter ett par timmar hade kvällen förvandlats till ett helvete. Hans mamma hade med jämna mellanrum gått ut i köket och druckit i smyg. Andedräkten avslöjade henne och när pyntet var klart var hon rejält påverkad.
För pojken var alkohol ett naturligt inslag i föräldrarnas vardag. Det började alltid med småtjafs mellan dem. Sedan övergick det till högljudda diskussioner som han inte alls förstod. Däremot förstod han att det var då han var tvungen att vara på sin vakt, som så många gånger tidigare. Det var också då som han skulle bli ombedd att gå och lägga sig – vilket han motsträvigt skulle göra. Han skulle därefter ligga som på miljontals nålar. Då och då skulle han smyga upp och lyssna mot dörren för att försöka höra vad som sades i rummet intill. Han visste vad som väntade. Han lyssnade efter de ”bekanta” ljuden av slag, sparkar och skrik. Det var då han var tvungen att agera snabbt. Han visste exakt hur han skulle ställa sig mellan dem. Få dem att sluta bråka med varandra.
I går hade han dock inte hunnit.
Pojken hade somnat utmattad och därmed inte lyckats förhindra det hemska. Han vaknade i tystnad, gick upp och fann sin mamma liggande på sängen, gråtandes. På hennes kind upptäckte han ett stort mörkrött märke och nedför halsen rann blodet från spruckna läppar. Han blev vettskrämd och skyndade vidare för att se efter sin pappa. Han fann honom på golvet intill den välta julgranen med glaskross från julgranskulorna runtom. En av skärvorna trängde in i pojkens fot och han skrek till av smärta. Till slut lyckades han komma fram till sin pappa och mötte hans tomma blick i ett ansikte fullt av rivmärken. Ett ”förlåt” ekade i tomheten följt av en kort berättelse om vad som hänt. Pojken sa ingenting.
Till slut lyckades pojken bädda ned sina fulla föräldrar. Därefter kämpade han med att resa upp granen så att den stod på sin plats och lyste än en gång. Han tog fram en pall och hängde tillbaka de kulor som fortfarande var hela, de andra sopade han upp och kastade. Med de trasiga kulorna kastade han också allt annat skräp och bevis på att det blivit på samma sätt som så många jular tidigare. Han trodde nämligen att om det inte syntes kanske de inte heller skulle tänka på det – det skulle inte finnas då.
Den lilla pojken hoppades innerligt att hans föräldrar en dag skulle hålla sina löften, åtminstone på julafton. Att han skulle få en jul som alla hans kompisar hade. En sådan jul som hans klasskamrater efter jullovet alltid brukade berätta om att de haft. En sådan jul som han skulle minnas – med glädje.
En jul där han skulle få vara barn på riktigt – med drömmar, förväntningar och glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar