"Att vända ryggen till medarbetarna i stället för att skapa delaktighet, lyssna och ge avkall på prestigen, är inte ledarskap som motiverar eller stimulerar" - skriver Lena Krantz, ordförande i Polisförbundet
Strukturell röra inom polisen månne men vad är egentligen nytt med det?
Here we go again...
Tänker på den debattartikel som jag hänvisade till för drygt 1 år sedan när jag skrev i ämnet. Sedan läser man detta i nya numret av Polistidningen. Hur länge ska det dröja innan man inser att det detta är ett strukturellt problem inom denna stora och tunga organisation. För att få bukt med problematiken måste det vidtas kraftiga åtgärder. Jag hoppas att man tar tillfället i akt nu när man ska förändra organisationen i stort, att man tar tillfället i akt och förändrar organisationen till en planare organisation med färre chefer.
Om man ska se historiskt på hur polisen sett ut tidigare är detta tyvärr inget nytt, strukturen är väl inbyggd i väggarna. Polisen har alltid varit känd för att ha för mycket chefer och för lite ”folk” ute. Jag tycker inte att det är konstigt att det blivit än mer så efter att man tillfört stora anslagsökningar de senaste åren och jag återkommer till det i slutet.
Jag kan inte låta bli att dra en parallell mellan vård- och omsorgsnämnden i Karlstad kommun där jag är ordförande. Vi har ca 2500 medarbetare och i princip har vi ungefär en chef/35-45 medarbetare.
Idag vet man att det mest optimala är att ha en chef per 35-40 medarbetare.
Det blir mer hanterbart med administration samt strukturer. Med det antalet blir det enklare att ha ett nära samarbete med sina medarbetare samtidigt som man visar tillit till medarbetarnas lust och förmåga att komma med egna initiativ. Man uppmuntrar också till att de ska komma med egna idéer för att lösa olika situationer.
...vad händer om man har för många chefer per medarbetare då?
Om man har för mycket chefer är risken att arbetet blir för hårt styrt. Tempot blir med all sannolikt högre eftersom det blir fler som konkurrerar om att få bestämma. För många chefer på olika nivåer gör det svårt att ta ansvar för helheten och medarbetarna uppfattar det som rörigt när det kommer olika direktiv från olika personer hela tiden. Det blir otydligt ledarskap där det finns lite utrymme för egna initiativ och det tar bort motivationen.
Om man ska se historiskt på hur polisen sett ut tidigare är detta tyvärr inget nytt, strukturen är väl inbyggd i väggarna. Polisen har alltid varit känd för att ha för mycket chefer och för lite ”folk” ute. Jag tycker inte att det är konstigt att det blivit än mer så efter att man tillfört stora anslagsökningar de senaste åren och jag återkommer till det i slutet.
Jag kan inte låta bli att dra en parallell mellan vård- och omsorgsnämnden i Karlstad kommun där jag är ordförande. Vi har ca 2500 medarbetare och i princip har vi ungefär en chef/35-45 medarbetare.
Idag vet man att det mest optimala är att ha en chef per 35-40 medarbetare.
Det blir mer hanterbart med administration samt strukturer. Med det antalet blir det enklare att ha ett nära samarbete med sina medarbetare samtidigt som man visar tillit till medarbetarnas lust och förmåga att komma med egna initiativ. Man uppmuntrar också till att de ska komma med egna idéer för att lösa olika situationer.
...vad händer om man har för många chefer per medarbetare då?
Om man har för mycket chefer är risken att arbetet blir för hårt styrt. Tempot blir med all sannolikt högre eftersom det blir fler som konkurrerar om att få bestämma. För många chefer på olika nivåer gör det svårt att ta ansvar för helheten och medarbetarna uppfattar det som rörigt när det kommer olika direktiv från olika personer hela tiden. Det blir otydligt ledarskap där det finns lite utrymme för egna initiativ och det tar bort motivationen.
Varje chef vill sätta sin prägel på sitt ledarskap - ge sitt avtryck i verksamheten...
Med många chefer blir det många avtryck som var och en vill göra. Man sätter då press på medarbetarna att bidra till dessa avtryck. För mycket styrning gör att medarbetarnas lust och initiativförmåga försvinner. Det resulterar ofta i små eller inga avtryck alls. Detta kan i sin tur bidra till att verksamheten istället präglas av inflexibilitet. Det kan skapa intern konkurrens och protektionism. Detta i sin tur minskar möjligheterna för poliserna ute på fältet att fokusera på polisinsatser där de gör mest nytta. Med för många chefer minskar kreativiteten hos medarbetarna. Det kan också bli så att om det är för många som ska vara med och leda minskar även utrymmet för kreativitet för dessa. Det kan då gå så långt att man toppstyr - man går in och styr över småsaker.
Det är inte helt ovanligt att man inom vissa polismyndigheter och avdelningar har så mycket som 6 chefer på 35 anställda…
Först tänkte jag att det kanske hade varit bättre att först se över strukturerna inom polisen - satsat
resurser till det. Jag tror dock att det är bra att man satsat i den
ordning man gjort. Det är först nu, med de stora resurser som polisen
idag har, som den "strukturella röran" blir än mer tydlig. Det är nu man
på ett mer tydligt sätt kan se utvecklingen. Precis som det blivit fler
chefer - har det också blivit fler medarbetare. Det är en större
organisation med större "signalsystem" - det skickas helt enkelt fler
signaler på hur organisationen fungerar. Precis som resultatmätningarna
blir också det en temperaturmätning på om det fungerar bra eller mindre
bra.
Gott ledarskap = Högt i tak - lyhördhet, kritisk granskning som leder fram till konstruktiv kritik och bra
förslag till förändringar är A och O. Djupa klyftor mellan medarbetare och ledning tillsammans med alldeles för många chefer blir totala motsatsen. Jag hoppas att Polisen inom en snar framtid kommer genomgå en
radikal förändring. Där gott resultat går hand i hand med de ökade
satsningar som gjorts och fortfarande görs av vår alliansregering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar