Den stora förnekelsen bor inom fler än vad vi tror och de som hela tiden hamnar i kläm är barnen!

Som med alla andra ledigheter är Påsken en period då många tar sig ett glas. Det är väl okej om det är i måttliga mängder eller om man inte har alkoholproblem... 

Tyvärr är det så att det är många som har problem med alkoholen. Många av dem ser det givetvis inte själva, utan lever i total förnekelse. Jag vet precis hur det är. Det spelade ingen roll om jag tog min mamma på bar gärning med att halsa ur en flaska eller hittade tomflaskor som låg i tvättkorgen: "Jag har inte druckit" eller "Det vet väl inte jag vem som lagt dom där!" Det var sådana ursäkter man fick till sig ständigt och ett tag trodde jag att mamma inte bara var alkoholist utan att hon också var mytoman. Alla dessa lögner som hon sa till mig och andra var helt sanslösa. När jag sedan blev äldre och mer påläst insåg jag snabbt att det hörde till den totala förnekelsen.  

När jag eller andra konfronterade henne var det som att prata med en vägg. Det skulle alltid skyllas på andra eller allra helst jämföras med andra. "Ja, men det är ju faktiskt inte bara jag som dricker!", "Om jag tar mig ett glas när det är festligheter är det väl inga problem. Det är ju inte så att jag blir otrevlig!", "Men tänk på hur den och den super och beter sig då...", "Då tycker jag att du ska ringa runt och fråga Marléne, om det är någon som tycker att jag uppträtt otrevligt..." 

Ursäkterna var alltid många. Så är det för de som har riktigt allvarliga problem. De bygger upp en egen verklighet som de faktiskt tror på själva. Jag kan ärligt säga att jag tror faktiskt att min mamma in i det sista inte trodde att hon var missbrukare. Det spelade ingen roll om hon blev av med olika arbeten, togs för rattfylla och hade 3,8 i promille, konfronterades av arbetskollegor/chefer på de jobb hon hade eller faktiskt fick så omfattande alkoholskador så hon till slut blev totalt beroende av personliga assistenter för att klara av sin vardag.

Det var alltid alla andra som var hemska och elaka mot henne och hon var ständigt missförstådd och illa behandlad. 

Den här verkligheten lever många barn med. De ser precis hur allt går till. Lögnerna, frustrationen, rädslan och otryggheten gör att dessa barn mår fruktansvärt dåligt. Och det värsta omgivningen runtom kan göra är att inte tro på att det finns problem eller strunta i att på allvar göra något åt det. De som har en person i sin omgivning som har alkoholproblem och får dessa signaler till sig men inte gör något åt det eller har på sig sina skygglappar-sluta med det! 

Vad väntar ni på egentligen? Samla hållbara bevis (de har ni förmodligen redan)? Totalt knäckta barn? En rattfylla kanske?

Om ni inte reagerar och agerar riskerar ni att bli möjliggörare till ett mycket destruktivt beteende. Och finns det barn med i bilden, bidrar ni faktiskt till att dessa barn växer upp otryggt och ständigt mår dåligt över att mamma och/eller pappa dricker alldeles för mycket. 

Ett barn måste sättas i främsta rummet, även om det är en vän eller kanske kollega där du inte har en personlig relation till resten av familjen... 

Jag vill önska alla en Glad Påsk och förstår att efter detta inlägg kan det dröja sig kvar en bitter eftersmak. Men jag känner ändå ett ansvar att lyfta detta eftersom jag vet att påsken är en sådan period, där många barn bygger upp en klump i magen långt innan lovet ens har börjat!