Att leva i missbruk, se sina vänner gå under...

...gör att man känner maktlöshet och ibland tappar man helt enkelt hoppet.

Värmland är ett av de länen i Sverige där befolkningen mår sämst. Vi är överrepresenterade när det gäller psykisk ohälsa, självmord och de alkohol- och drogrelaterade dödssiffrorna i Värmland är och har alltid varit bland de högsta i Sverige. Jämfört med vårt grannlän har vi dubbelt så höga siffror gällande det sistnämnda.

Det får inte finnas brister i missbruksvården i Karlstad. Samverkan, uppföljning, kontinuitet och ansvarsfördelning mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska fungera. Det ska vara vattentäta skott så att våra kommuninvånare inte faller mellan stolarna när de är i behov av hjälp. För om de gör det är det ett stort misslyckande för oss och här måste vi vara självkritiska.

Nånnanism verkar vara djupt inrotat i våra verksamheter, där ingen tar ett tydligt ansvar. Och så har det varit i många år oavsett vilka politiska partier som haft majoritet. Det är på tiden att vår tids dinosaurier - socialtjänsten och psykiatrin verkligen ser över sina verksamheter och där vi politiker bär ett ansvar för att det görs. Här hjälper det inte med någon retorisk pajkastning från olika politiska företrädare där man skyller på varandra. 

Här måste vi istället våga se bristerna som varit under flera år och rätta till dem. Lyfta det som fungerar/fungerat bra och utveckla det vidare. Satsa på det förebyggande arbetet som av någon anledning började trappas ned i slutet av förra decenniet. 

Det gör ont i mitt hjärta när jag läser i flertalet artiklar där människor vittnar om sorgen efter att ha förlorat vänner som dött pga. alkohol- och/eller narkotikamissbruk på kort tid. Där de känner en maktlöshet över sitt liv och kanske har tappat hoppet om att det ska bli bättre. Jag känner verkligen med dem och vet hur ont det gör inombords. 

Detta ska inte behöva ske i min värld.