Mycket blandade känslor nu när den stora dagen närmar sig. Jag vet hur det var förra boken. Känner igen det. Det känns lite bättre då. Det är tydligen helt normala känslor inför en så stor sak som det ändå är för mig. Tänker mycket på mamma och pappa. Lilla flickan inom mig pockar på uppmärksamhet. Känner saknad. Sorg. Går vidare. Tittar upp. Sträcker på mig. Drar ett djupt andetag. Känner lugnet.
Jag hoppas nu verkligen att mina läsare blir nöjda. Att budskapet når ut.
Med facit i hand, efter att ha läst manuset, fällt tårar, sörjt, skrattat, förvånats och trots allt känt ett visst hopp och ljusning så garanterar jag att budskapet kommer att nå ut och det sker på stort! Du är värd det allra bästa! Stor kram på dig! Jättestolt över vad du har lyckats åstadkomma!
SvaraRadera