En person som har smittats med exempelvis Hepatit-C kostar samhället enorma summor.
Dessutom minskar mörkertalet och sjukvården kan agera i ett tidigt skede. Ett
tungt argument är smittskyddsaspekten men det finns också en annan viktig
aspekt och det är kontaktytan mellan injektionsmissbrukare och samhällets vårdfunktioner.
Sprututbyte är inte en narkotikapolitisk åtgärd utan det är en hälsopolitiskinsats för att minska dödligheten och förbättra hälsan hos en särskilt utsattgrupp människor i vårt samhälle.
Genom dessa program etablerar man kontakt och motiverar till drogfrihet.
Jag tror det är naivt att tro att de som använder exempelvis heroin, knarkar
inte mindre för att det är dålig tillgång på sprutor. Det går alltid att dela
eller få tag på slitna någon annanstans. Och de som säljer knarket säljer
oftast dessa verktyg också.
Tillgången på smutsiga/smittade verktyg sinar
sällan.
Jag
funderar på om samma nej-sägare motsätter sig subutex/suboxone/metadon
program också?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar