onsdag 6 april 2011

Debatt: Klotterfrågan

Som en fortsättning på gårdagens inlägg om klotterkriminalteten så kan vi idag läsa både i VF och NWT om klottret: I NWT är det två artiklar dels ur en klottrares/grafitimålares perspektiv

"Jonek" som han väljer att kalla sig. Den andra artikeln är ur ett polisiärt perspektiv.

Det är sällan som jag sett ett resonemang som blivit så kontraproduktivt som detta. Tyvärr bekräftar det bara polisens ställningstagande att vi inte ska bidra till några lagliga klotterytor.
När man då ska se på den första artikeln kan jag inte annat än förundras över hur frispråkigt "Jonek" yttrar sig om att han dels själv inte ser det som något hinder att det är olagligt men att man kanske inte behöver måla mitt inne i centrum. Han berättar att fast han idag har familj, fast arbete och ett ordnat liv så är han fortfarande aktiv.

Han försöker i intervjun tala om aspekten att många ser graffitin som skadegörelse och att han kan förstå att människor tycker så. I synnerhet efter den klottervåg som varit och är. Han tar då upp exemplet med tags men förvarar det genom att tala om att det handlar om att de nya killarna vill få upp sitt namn.

Att det hör till graffitikulturen.
"Jonek" menar att det hör till att fasader blir nedklottrade och att det förmodligen skulle minska men inte försvinna om det kom upp fler lagliga ytor, som exempelvis den på Stockfallet. Han menar att färgen som hamnar där skulle annars hamna någon annanstans. (10 målningar på den väggen är tio mindre på gatan). Måste faktiskt säga att jag tycker det är ett häpnadsväckande resonemang. Han talar om att det hör till graffitikulturer att få sig ett namn genom att klottra sina tags på så många ställen som möjligt. Att en laglig klotterväck inte skulle få bort klottret men att om kommunen nu går önskemålen tillmötes kanske det minskar något!

Uttalanden från "Jonek" i artikeln: "De som målar kommer inte sluta ändå, det finns ju miljoner väggar på stan och olika gamla industriområden. Färgen kommer upp ändå.", "Om man målar något och det tas bort blir man förbannad och målar igen, men kanske bara något kladd. Det är som en sport och sätter bara igång ännu mer."

Trots att polisen vittnat åtskilliga gånger om att många som åkt fast för skadegörelsen med klotter också har annan problematik med sig bagaget, såsom droger, förnekar han att graffiti skulle vara en ingång till tyngre kriminalitet. Han ser det hela som skrämseltaktik och att man försöker smutskasta graffitin. Han jämför det med att i såfall skulle personer som snattar skulle också vara kriminella.

Bryter man inte mot lagen och är kriminell om man snattar?

Frågan är hur detta resonemang går ihop? I min värld är det de personer som håller på med detta redan tillräckligt kriminella. Det är verkligen inte någon form av skrämseltaktik utan det är ren fakta. Här skulle jag också vilja trycka om att vi faktiskt har en straffskala som ganska tydligt visar vart gränserna går. Nu är det faktiskt inte så att det handlar om en liten tag på ett ställe som någon ogenomtänkt gjort som en engångsförteelsen. Nu handlar det om grov skadegörelse i många av de här fallen. Vilket jag anser är en ganska tydlig trappa i kriminalitetens fotspår. Visst finns det verkningsfulla metoder som nått viss framgång med att klottret minskat men det har fortfarande funnits kvar. Det krävs dessutom stora resurser som måste läggas till om vi ska få positiv verkan. Som Greger Wahlgren som arbetat med frågan på 90-talet, säger så krävs mycket personella resurser. Sedan tycker jag att vi ska väl ändå ha noll tolerans när det gäller kriminalitet bland unga? Det blir en slags dubbelmoral när vi ändå vet vad graffitikulturen går ut på, precis som "Jonek" också beskriver i artikeln.

I den andra artikeln är polisen än tydligare med varför man inte ska inleda ett samarbete med lagliga klotterväggar. Det försvårar polisens arbete och när man dessutom ser på "Jonek´s" argument faller de sig inte hållbara eller värst motiverande.

Bättre att satsa på det förebyggande arbetet i skolan. Med arbetssätt och metoder som stärker elevens självkänsla, föräldraskapet och tidig upptäckt av elever som inte mår bra. Det minskar i sin tur att barn och ungdomar hamnar snett och att de stärks i sina egna tankar om vad som är rätt eller fel...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar