"En av våra kvinnor som jag är kontaktperson åt skulle till sjukhuset på ett läkarbesök. Hon var verkligen jätteorolig för denna undersökning och ville inte åka dit själv. Jag hade försökt få en anhörig att följa med henne men ingen kunde. När jag följde henne ut till färdtjänsten ville hon inte riktigt gå in och sätta sig. Hon började gråta och bad mig: - Snälla, följ med mig. Jag ville så gärna följa med henne men var tvungen att säga att jag inte kunde. Vi var ju inte tillräckligt med personal.
Den eftermiddagen gick jag hem med en klump i magen. Jag kände mig otillräcklig"
Idag på eftermiddagen var jag inbjuden att hålla tal för frivilliga/volontärer som bidrar med sina ovärderliga insatser till äldre - när tiden inte riktigt räcker till för andra att hjälpa till med det där extra.
Jag inledde faktiskt mitt tal med att berätta om ett par av mina starkaste minnen från mitt förra jobb där jag bl.a. var ute på verksamhetsbesök inom äldreomsorgen. Under alla de verksamhetsbesök inom välfärden som jag varit på de senaste 3 åren (över 100 stycken) framfördes det saker av medarbetare som verkligen fick mig att stanna upp och fundera. Det var också flera gånger som det sades saker som träffade mig rakt in i hjärtat på mig och vissa gånger satt jag med tårar i mina ögon...
"Under All helgona aftonen ville en av våra boende gå och tända ett ljus på sin framlidne makes grav och på vårkanten en annan gång, ville en av dem ta en promenad till skogen för att se och lukta på de nyutslagna liljekonvaljerna - ingen av dessa gånger hade jag möjlighet att följa med dem för att göra detta...
Trots att jag så gärna skulle velat göra det".
Ett gott bemötande och att sätta guldkant på tillvaron är oerhört viktigt i en verksamhet där man möter människor som av olika anledningar är beroende av eller är i behov av stöd och hjälp.
Som jag skrev igår är det viktigt för de flesta av oss människor att verkligen få prata med någon och berätta om sina känslor, dela med sig av gamla minnen. Alla människor vill ha en värdefull tillvaro där vi på olika sätt får känna oss betydelsefulla och bekräftade.
Ibland måste vi göra saker som är jobbiga och vill inte göra det ensamma. Ibland vill vi göra saker som betyder mycket för oss men inte klarar av att genomföra det med egen kraft. Ibland vill vi bara komma ut i det fria - få njuta av vad årstiderna erbjuder oss men vi kanske inte riktigt klarar av vägen dit.
Ibland måste vi göra saker som är jobbiga och vill inte göra det ensamma. Ibland vill vi göra saker som betyder mycket för oss men inte klarar av att genomföra det med egen kraft. Ibland vill vi bara komma ut i det fria - få njuta av vad årstiderna erbjuder oss men vi kanske inte riktigt klarar av vägen dit.
Se blommorna slå ut på våren - känna solen skina i våra ansikten...
För att kunna få uppleva dessa saker fast man blir gammal och/eller har en funktionsnedsättning av något slag, måste saker och ting runt en vara genomtänkta OCH det måste finnas tid och resurser för att kunna genomföra dem tillsammans med våra äldre.
Sanningen är tragiskt nog så att ibland räcker inte tiden till eller resurserna finns inte...
Det är här som jag vill lyfta alla de frivilliga insatser som utförs på frivilligcentralen i Karlstad (även inom andra runtom i landet). Jag vill trycka på hur viktiga och betydelsefulla dessa verkligen är.
Det är många gånger som dessa insatser sätter guldkant på tillvaron för de människor som kanske inte har resurser runtom sig för att genomföra det där lilla extra.
För ett par månader sedan ställde jag en fråga till en av aktivitetssamordnarna på Frivilligcentralen om hur mycket arbete det egentligen är som de frivilliga lägger ned på olika insatser (ledsagning till läkare/tandläkare, hembesök, promenader etc.).
Hon skrev då till mig att under år 2010 utförde 48 frivilliga/volontärer 5300 timmar...
Bryter man ned dessa timmar per vecka hamnar man på otroliga 109 timmar. Då förstår man vilket enormt arbete och engagemang som alla dessa underbara människor lägger ned för att hjälpa andra människor - sätta guldkant på deras tillvaro. Motverka andras känslor av otillräcklighet.
...och egentligen var det många fler timmar som lades ned för allt fanns inte dokumenterat...
*Detta känner jag mig ödmjuk inför när jag tänker på. Detta är ovärderliga insatser som jag hoppas att alla förstår innebörden av. Frivilligcentralen blir de där genomtänkta lösningarna som behövs för att människor ska få det där lilla extra som bidrar till en mer värdefull tillvaro som alla människor egentligen vill ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar