Graffitikulturen - vad vet vi egentligen?

Lär dig om graffitikulturen
Beteende i graffitikulturen:
Det är en subkultur där unga söker erkännande av andra klottrare. Kulturen är hierarkisk och oftast svår att bryta med. Klottrandet blir tvångsmässigt och den som klottrar utsätter sig för större och större faror för att nå uppmärksamhet. Att vara ute och klottra, måla på platser där det är olagligt är ett naturligt inslag i denna kultur. De som håller på med det själva skiljer inte på graffiti eller klotter. För dem är det samma sak. Man gör det för att etablera sig ett namn i den här kulturen.

Den som är ung kan ha ett behov att visa upp sig själv för omvärlden. Genom att klottra söker man också ett godkännande av andra klottrare och på det sätt ”bli någon”. När man väl börjat söka sin identitet i klotterkulturen är det kanske därför svårt att ta sig ur denna.

Subkulturen är strukturerad och organiserad. Man börjar längst ned i hierarkin med enkla s k ”tags” och följer sedan ett destruktivt mönster för att försöka få erkännande i klottervärlden.

För att försöka ”bli någon” behöver klottrarna en publik inom grafittikulturen. Därför klottrar man helst:


 Där många kan se resultatet - på ställen som tunnelbanestationer, tågtunnlar, broar, murar, transformatorstationer, vid motorvägar, gator m.m. Allra helst klottrar man på olika former av kommunikationsmedel, som gör att klotter passerar från ort till ort och kan ses av många.


 På ställen som är svåra att komma åt - som exempelvis högt uppe på en bro, och på ställen där det är lätt att bli upptäckt. Ju större fara som är involverad desto mer respekt tror man sig få.


 Stora målningar - eftersom denne då tidsmässigt och fysiskt sett utsatt sig för större fara.


På Internet delar klottrarna med sig av sina verk via bilder och filmer. De knyter kontakter och umgås över olika chatforum.


På diskussionsforum finns tips om hur man ska förhålla sig när man blir gripen för klotter. Klottrare delar också med sig av tips om nymålade tåg över hela Sverige. På de olika forumen diskuteras också olika stilar och man köper och säljer stöldgods, färg och specialutrustning för klotter. På forumen lär yngre klottrare känna äldre klottrare.


Det produceras och säljs flera nya klotterfilmer varje år. Att få delta i filmer är populärt och ger klottraren ett tillfälle att visa upp den personliga ”tagen” för andra inom klottervärlden.


Butiker tjänar pengar på unga klottrare...


Det finns butiker med specialinriktning på tillbehör avsedda för graffitimålning/tagging. I butikerna finns t ex färg, bläck, pennor, litteratur, kläder, böcker och tidningar om graffiti och med detta etableras en bransch där det går att tjäna pengar.


Tips till vuxna/föräldrar – tecken på att någon i din närhet klottrar eller kanske är på väg att göra det…


Klottrarens tid ägnas i stort sett uteslutande till att förbereda, genomföra eller exponera sitt målande. Därför finns också tydliga tecken som föräldrar och andra som kommer i kontakt med barn och unga bör vara uppmärksamma på:


 Internetsurfar på klottersiter.


 Nya kompisar, jämnåriga och äldre.


 Skolkar från skolan.


 Målar och skissar på en bokstavskombination i varierande stil.


 Mobiltelefonen är fylld av bilder på graffiti, telefonboken utgörs av ”tags”.


 Skriver samma bokstavkombination i kollegieblock, skolböcker, skolväskan, kepsen. Ofta kan du se samma bokstavskombination i ditt eget bostadsområde på elskåpen, lyktstolpen, husfasader, i hissen, i skolans lokaler.


 Visar ett överdrivet intresse för graffitimålningar och taggar ute.


 Färgfläckar på händer, kläder, på ryggsäcken.


 Ryggsäcken är sönderskuren i ryggen, för att lätt kunna plocka i och ur färgburkar.

Många klottrare utvecklar ett tvångsmässigt beteende genom sitt målande, man tillhör kanske även en grupp som det kan vara svårt att bryta med.



Som förälder eller annan vuxen som kommer i kontakt med klottrare kan du behöva stöd för att hjälpa den unga att bryta sitt beteende. Du kan givetvis kontakta polisen i ditt län men det finns också kommuner som har lång erfarenhet av att arbeta med den här sortens frågor. I bl.a. Stockholm kan man skicka mail om man har frågor kring graffiti och klotter: klotter.tk@stockholm.se

"Så kallade lagliga väggar att klottra på finns inte i Stockholm stad. En laglig vägg riskerar också att bli en yta där erfarna klottrare kan beskådas och beundras av yngre, vilket bidrar till nyrekrytering av klottrare."

Hämtat på Stockholm.se 

Fortsättning följer...