"Läkare anmäls efter överdoser" - att läkemedel skrivs ut till unga för att de ska bli lyckligare är inget nytt fenomen-tyvärr

Med tanke på denna veckas skriverier i Värmländsk media kring att det skrivits ut narkotikaklassade läkemedel till unga, blir jag både ledsen och upprörd.
 
http://www.nwt.se/inkommande/article922378.ece
http://www.nwt.se/karlstad/article922351.ece
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_varmland?title=lakare_anmals_efter_overdoser&videoid=1690900

Känslorna hos mig väcks inte av detta enskilda ärende. Detta är egentligen bara ett exempel på någonting som är vanligare än vad vi kan tro. Vi har idag barn och unga från 10 år och uppåt som behandlas med antidepressiva preparat för att de ska bli lyckligare. Det har aldrig tidigare skrivits ut så många recept till unga kvinnor på antidepressiva och smärtstillande medel som i dag. Många av dessa är beroendeframkallande. Värmland har under en längre period legat högt över rikssnittet när det gäller detta.

Enligt en rapport som presenterades förra året (utifrån ett projekt som bekostats av Socialstyrelsen och som drivs av RFHL – Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsmissbruk, KSAN Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor och Fsum Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar) var det under år 2009 ca 40 000 barn och unga i ålder 10 – 29 år som använde SSRI – preparat och till största delen handlar det om tjejer (10 åringar!?). Enligt RFHL ökade utskrivningen av lugnande, -sömngivande, - smärtstillande och antidepressiva medel till unga kvinnor med 70 % mellan åren 2000 – 2008.

Minst 250 000 människor i Sverige är läkemedelsberoende...

Att unga mår sämre i Värmland är ingen nyhet. Detta såg man redan tydligt i rapporten Värmlänningars liv och hälsa 2008 (Landstinget i Värmland). I den kan man läsa om att den psykiska ohälsan bland unga har ökat något och att unga kvinnor uppvisar en betydligt högre grad av psykosomatiska besvär än unga män.

Det är fruktansvärt att vi har så många unga som mår så dåligt att de måste medicinera eller använda droger för att må bättre. Det som är ännu mer skrämmande är att detta möjliggörs på ett relativt enkelt sätt genom att läkare skriver ut dessa läkemedel. Vi ser allvarligt på detta samhällsproblem och det måste till kraftinsatser för att få bukt med grundproblematiken utan lättillgängliga läkemedel och droger.

Självklart funderar jag på varför det ser ut som det gör...

Hur mycket spelar samhället en roll med sina ideal som ska uppnås så snabbt som möjligt? När man ser att man inte klarar av att hålla takten - är det då det brister? Låter man det gå ut över sina barn då så att man inte klarar av att skicka med dem det grundtrygghetspaket som de behöver? Hur lever man själv som vuxen förebild - vad skickar man för signaler till sina barn? Är det tidens melodi att ta genvägar - ger man upp för lätt?

Barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör…

Detta är några av frågeställningarna vi måste ta på allvar för att motverka detta samhällsproblem. Det spelar ingen roll vilket preparat man stoppar i sin kropp utan det stora problemet är ATT man gör det för att man ska må bättre.

Istället för att medicinera bort problemen måste samhället i större utsträckning arbeta med risk- och skyddsfaktorer. Sådana som förebygger att barn och unga lever under otrygga omständigheter - blir olyckliga i sina liv. Vi måste stärka deras självkänsla från början så att det inte behövs ”genvägar” i livet för att de ska må bättre.

Jag tycker inte det är acceptabelt att vi har barn - unga människor från 10 år och uppåt som behandlas med läkemedel för att de ska bli lyckligare. Dessa rapporter och händelser ska vara en väckarklocka för oss alla. Jag känner ett starkt engagemang att arbeta för att motverka detta. Rapporterna visar på dystra resultat som måste vändas och det är något som jag tar på fullaste allvar.