MASKROSBARN AV MIN TID

onsdag 8 juni 2011

Publicerad debattartikel som handlar om att vår regering tar frågan om att bättre bemöta sexualbrottsoffer på allvar!


 


Publicerad idag:
Nya Wermlandstidningen
KRIMINALITET DEBATT
"Vi måste bli bättre på att reagera och agera"

http://www.nwt.se/asikter/debatt/article916734.ece

– Jag blev våldtagen. Jag har så svårt att få grepp om den meningen, så svårt att förstå att det verkligen har hänt. En del av mig vill inte tro på det. Hur kunde det hända mig?

Varje människa som blivit utsatt för ett sexualbrott bär på en berättelse. Varje människa som blivit utsatt för ett sexualbrott har blivit fruktansvärt kränkt. Varje människa som blivit utsatt för ett sexualbrott undrar varför? Varje människa som blivit utsatt för sexualbrott – gör de en polisanmälan?

Enligt ny statistik från Brottsförebyggande rådet anmäldes 17 167 sexualbrott under år 2010. Hälften av brotten klassas som sexuellt ofredande eller blottning.

• 98 procent av dem som misstänks för sexualbrott är män (2010)

• 26 procent av sexualbrotten sker i offrets eller gärningspersonens hem (2008)

• Våldtäkt och försök till våldtäkt står för nära 40 % av alla anmälda sexualbrott.

• I knappt en tredjedel av de anmälda våldtäkterna är den som utsatts under 15 år

Vår justitieminister Beatrice Ask tillsammans med vår alliansregering ser det som en central fråga att personer som blivit utsatta för sexualbrott får ett bra bemötande av rättsväsendet. Att man som brottsoffer fångas upp på ett bra sätt och att reaktionerna tas emot professionellt. För att säkerställa att detta görs på ett så bra sätt som möjligt, har mycket arbete lagts ned de senaste åren.

2007 fick Brottsoffermyndigheten i uppdrag av vår regering att i samråd med berörda myndigheter, utforma och genomföra ett utbildningsprogram för förbättrat bemötande av sexualbrottsoffer - redovisningen av uppdraget visar att många deltagare har fått nya, viktiga kunskaper.

Dessa satsningar har dock varit långt från tillräckliga. Det är därför som man nu vill satsa ännu mer på att utbilda rättsväsendets personal för att öka denna kunskap. I synnerhet när det gäller fall där barn och ungdomar är målsägande.

I Expressen 22/5 berättar Beatrice Ask om att vi vet att bristande kunskaper om sexuella övergrepp kan leda till bemötande som uppfattas som kränkande. Vilket i sin tur kan leda till felaktiga uppfattningar och slutsatser om vad som hänt vid eller i nära anslutning till brottstillfället. Därför är det viktigt att vi motverkar detta genom att bemöta brottsoffren på ett bra sätt. Det är också grundläggande att samverkan fungerar mellan berörda myndigheter såväl inom som utanför rättsväsendet. Att poliser, åklagare, domare, advokater liksom annan personal har goda kunskaper i hur man säger vad.

Vår regering vill nu gå ett steg längre och fram till 2014 satsar nu regeringen 8 miljoner kronor på att vidareutveckla utbildningsprogrammet som Brottsoffermyndigheten 2007 fick i uppdrag att arbeta fram och genomföra.

Utbildningen ska specifikt fokusera på barn och ungdomars särskilda utsatthet och behov vid sexualbrott. Eftersom barn och ungdomar är särskilt sårbara löper denna grupp dessutom större risk än vuxna att ta ytterligare skada under rättsprocessen.

Vi tycker detta är ett mycket bra initiativ och det tyckte vi redan år 2007 när Brottsoffermyndigheten fick uppdraget. Det här är ett tydligt svar på: - Jaha och vad händer efter denna satsning då – hur håller vi frågan vid liv?

Vi vill dock återgå till frågan i början. Mörkertalet. Det är långt från alla som blivit utsatta för sexualbrott som gör en polisanmälan. Hur kan vi vara ett stöd för alla de som inte berättar om vad de varit med om? De som går och bär på något fruktansvärt ont.

Hur kan vi i samhället lära oss att se det osynliga?

Vi måste bygga upp ett starkt skyddsnät, kanaler så att man känner trygghet i faktiskt berätta. Vi måste bli bättre på att fånga upp - reagera och agera. Här finns det mer att göra och det är något som vi prioriterar högt.

Marléne Lund Kopparklint (M)
Malin Lennartsdotter Hall (M)
Madelene Ström (M)

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag berättade aldrig och det är något jag ångrar än i dag. Då skuldbelagde jag mig själv och jag trodde att ingen skulle tro på mig. Det var ett sånt stort steg att gå till polisen. Det kändes konstigt att gå fram till receptionen, stå där själv och säga att man blivit våldtagen. Att man vill göra en anmälan. Det är ju knappt man vill tänka på det själv än mindre ta de vidriga orden i munnen.

Det borde finnas något mellansteg.

Vivian...

Vivian...