Jag brukar lite provokativt säga att jag är antifeminist...
Why?
Jag tror helt enkelt inte på att man kan bekämpa diskriminering genom att använda annan diskriminering.
Jämställdhet eller individbaserad jämlikhet? Jag tror på jämlikhet där alla människor har samma rättigheter oavsett etnicitet, tro, utseende, sexuell läggning, status, åsikt, funktionsnedsättning, kön etc. Jag tror också på jämställdhet men jag föredrar att använda begreppet; individbaserad jämlikhet. Där man inte utgår från ett kollektiv/grupp. Jag tycker att man ska utgå från varje enskild människas behov, önskan, kapacitet och förutsättningar. Oavsett kön.
Jag som stolt kvinna vill inte bli placerad i ett fack med offerideologi som synsätt.
Ofta har jag känt att feministrörelsen går överstyr och att jämställdhetsfrågan till slut mynnat ut i att kvinnor ska nå högre status än män. Att den snarare motverkar jämställdheten. Det är ofta ett känsligt ämne att trampa feminism på tårna eftersom det ofta i vårt samhälle är en ganska allmän uppfatting att feminsm är ett tankesätt som främjar jämställdhet i vårt samhälle. Som jag många gånger tidigare skrivit anser jag att det oftast blir tvärtom.
Feministrörelsen - Välkommen till det förtryckande kvinnokollektivet...
Jag tycker inte att det ska finnas regler/kvoteringar/lagar som är olika för män och kvinnor. När det gäller arbetsmarknaden tror jag definitivt inte på att det ska vara krav på att det ska vara procentuellt lika många kvinnor som män. Man får faktiskt inte glömma bort att det finns yrkesområden där kvinnor hellre jobbar inom än män och vice versa.
Det är också helt sjukt att det inte finns en lagstadgad diskrimimineringlag mot kvinnor, men det finns det mot män. En man kan alltså inte bli diskriminerad
...men vänta nu. Det blir de ju ständigt.
Jämställdhetsfrågan är många gånger mer komplext än att det bara handlar om en grupp. Orsaken till att jämställdhet måste eftersträvas överallt i vårt samhälle är därför att diskriminering i olika former fått fotfäste. Här handlar det inte om att det är kvinnor som grupp blir utsatta. Utan det är människor oavsett kön som blir det. För att lösa problemen med diskriminering och främja ett mer positivit synsätt på jämställdhet i stort måste vi ha en individuell syn på människor.
Vi är olika...
Så länge man behåller bilden av att kvinnor är offer eller underordnade männen är det den bilden som befästs. Bilden av problemet framhålls medan jag anser att bilden av lösningar borde komma i första hand.
Jag är en stark självständig kvinna och ser mig själv som jämlik mannen. Om jag vill komma någonstans eller nå ett mål vill jag kämpa för det på lika villkor som männen.
Rätt person på rätt plats. Jag vill inte kvoteras eller se på mig själv som det svagare könet, däremot kan jag tycka att om det är två personer som är lika kompetenta för samma arbete som de söker till, att man då väljer den ena för att främja jämställhet (exempelvis kön, ålder, etnicitet etc.). Anställningar ska dock grundas på likabehandling.
Säg att jag söker en tjänst inom ett yrkesområde där jag vet att man tillämpar kvotering. Jag får den ena av två tjänster. Inte för att jag är mest kompetent eller mer erfaren utan för att jag är just kvinna. Det skulle inte kännas rättvist.
Jämställdhet för mig handlar om att se att vi alla är olika. Att vi kompletterar varandra på olika sätt. Jag ser individer – starka individer som alla ska leva i ett jämlikt samhälle. Det innebär att alla ska vara lika värda oavsett kön, etnicitet, religion, ålder etc.
Tidigare inlägg kring ämnet:
Etikett: Könskamp - Nej tack!
Etikett: Kvotering
Etikett: Diskriminering
Bortsett från skillnaden att du kallar dig antifeminist och jag kallar mig icke-feminist, så har vi EXAKT samma ståndpunkt i denna fråga :)
SvaraRaderaJag brukar också kalla mig anti-feminist!! Och av exakt samma skäl!! ALLT det du skriver har jag själv sagt/skrivit otaliga gånger under årens lopp.. fast du gör det så mycket bättre!! :-) Me like!!
SvaraRadera