Mardrömmen blev sann i dag och det värsta var att jag tänkte på det i förmiddags...

Att inte jag dog av en hjärtinfarkt idag...

Det finns verkligen ingenting som jag hatar mer än ormar och idag låg det en på vår tomt. Jag får verkligen panik när det kommer en orm i närheten av mig och det skulle kunna vara så (säger inte att det är så) att de bilder som målas upp i hjärnan på mig, förmodligen inte helt logiska.  

Det var min son till hjälte som räddade mig. Han fångade in den och sedan såg jag till att engagera personer som transporterades bort den låååångt bort från Kopparklint´s gård. I 3 timmar pågick jakten och medan jag stod i fönstret (med ytterdörren låst) och grät hysteriskt som ett litet barn, kämpade min älskling med att försöka fånga in den. Vid 2 tillfällen gömde den sig under verandan. Han hade dock funnit sin plats vid stenröset nära huset och åkte dit och lade sig 3 ggr innan vi fick tag på honom.

Tror få personer förstår vilket drama som utspelade sig här i Grava på eftermiddagen och jag trodde verkligen jag skulle smälla av när Hampus fick tag i den med grepptången och sedan tappar den! Rakt ned i IKEA - påsarna med kläder som jag rensat ut från garderoben och ställt utanför ytterdörren. 

FY F** rent ut sagt - att jag inte dog!

Jag ringde också till Konstapel Kopparklint på hans jobb och förklarade århundradets världsproblem. Mellan hulkningarna försökte han tröstande säga till mig att det FÖRMODLIGEN bara var en snok och att de inte är farliga. Jag var noga med att tala om för honom att det kunde FÖRMODLIGEN också vara någon annan art som rymt från någon, en GIFTIG orm. Oavsett är det lika skräckslaget med vilken orm det än är, det är formen som sådan som gör den så fruktansvärd. 

     Jag förklarade också för min käre make att om inte denna orm tas fast så kommer jag att flytta från vårt hus eftersom jag aldrig någonsin kommer sätta min fot utanför dörren utan att ha på mig någon slags hel 5 cm tjock gummidräkt. Jag förklarade också att NÄR den tagits fast, skulle vi vara tvungna att köra den minst 115 mil härifrån eftersom han säkert kommer i håg detta ställe som något slags SPA som han direkt kommer åka tillbaks till! 

- Jaha, så du tror verkligen att han tar ormpendeln från stan ut till Grava för att chilla loss hos oss hela sommaren? Älskade lilla vän, nu tänker du inte realistiskt...

     Och jag hörde hur han skrattade tyst för sig själv. Åh, vad jag hatar när han inte tar mig på allvar. Han förstod verkligen inte allvaret i situationen. Totalt oförstående tyckte jag att han var mot mig när jag var totalt insnöade över ormen som låg och solade sig på VÅR gård, precis bredvid ingången. Dessutom blev ormen bara större och större och sträckte sig högre och högre upp efter väggen (absolut inte min hysteriskt överdrivna fantasi som bara växte och växte).

Jag skickade också några sms till min kära Konstapel Kopparklint :)...

Marléne: Den är framme och har lagt sig på stenarna igen. Den har visst flyttat hit!!!!

Marléne: Du sa ju att han bara var på genomresa och ville härifrån så fort som möjligt för att han var rädd?!!!!!!

Marléne: DU MÅSTE KOMMA JAG DÖR

OK, jag är inte det minsta fånig. Den var faktiskt 1 m lång, tjockare än vattenslangen och jag är inte helt övertygad om att det INTE var någon slags extremt giftigt och ovanlig afrikansk svart nätmamba eller något!

Nåväl, Hampus, dagens hjälte, inte alls lika mesig som sin mamma, tog tag i situationen och räddade sin mamma från den hemska ormen medan jag A.K.A mamman, stod och skrek ut genom en minimal glipa på fönstret. Jag tänker inte erkänna att jag överdrivit lite och jag tänker inte erkänna varför jag ställde upp skurhinken på toalettlocket för att den skulle tyngas ned. I min värld var ormen ute efter mig OCH jag vet att han ville flytta in hos oss i huset...

PS. Jag blundade när jag lade in bilden på hemskingen...