När vänner från förr rycks bort från en...

Livet är som ett oförutsägbart pussel. Man möter människor som korsar ens väg olika perioder i livet. Man möter vänner genom andra vänner och till slut har man ett mönster tillsammans som präglar hela ens liv. Där varje vän lagt sin bit. Där varje vän gjort sitt avtryck i ens livsmönster.

Det spelar ingen roll om man inte träffats eller talats vid på ett tag. Minnena finns alltid kvar och varje tillfälle som vägen än en gång korsas på olika sätt, bildas ett nytt. Varje gång man möts, varje gång man läser något om den andre. Varje gång någon annan berättar något eller varje gång man ser en bild eller en statusuppdatering på facebook.

Då fortsätter berättelsen...

Varje vän från förr sätter sin prägel på ditt liv. Du kan gömma ibland men du ska aldrig glömma. Det är en del av dig, din berättelse, er historia tillsammans. Den kan aldrig någon någonsin ta ifrån er. Den är unik.

Livet kan ta slut alldeles för fort och vissa lämnar oss alldeles för tidigt. Över en natt kan en del av ditt liv, en del av dig och din historia förändras. En vän från förr rycks bort. Det gör ont. Man vill inte förstå. Inte se. Inte höra. Man bara önskar att klockan kunde vridas tillbaks. Varför blev det som det blev. Jag vill inte. Ingen vill och man ställer sig frågan varför?

Det är nu det händer...

Minnena och historien ger sig till känna. Avtrycket talar sitt tydliga språk. Inte gömma mer. Alltid minnas de goda stunderna, även de svåra. Då du var du och vi var vi. Vi var alla tillsammans. Du har satt din prägel på våra liv och jag vet att vi satte vår på ditt. Det är värdefullt och mäktigt. Det är något att respektera. Det är något som format oss till de vi är.

Vi ska minnas alla diskussioner, alla kommentarer, alla fikastunder, alla fester, all glädje, all ilska, all idioti, all galenskap och alla skratt. Då du var du, jag var jag, vi var vi och ingen oss gav avkall på att vara det.

Du finns inte mer och det gör ont. Det fanns ingen förberedelse. Det fanns ingen som kunde tro. Kvar finns bara en tomhet. En känsla av ilska, uppgivenhet och sorg. Man ställer sig frågan varför?

Denna tomhet ska tids nog fyllas. Vi ska alla hjälpas åt. Den ska fyllas av alla berättelser och minnen som finns. Vi ska låta varje historia som var och en av oss bär på, vandra vidare till alla de som en gång älskat och betytt något i era liv.

Vår historia tillsammans i detta liv är nu skriven och vi har tvingats sätta punkt. Den är en del av våra liv och den ska bevaras på en speciell plats i våra hjärtan tillsammans med alla de andra som samma väg vandrat.

De vars väg som du nu än en gång kommer att korsa.

Du kommer inte att vara ensam. Vi kommer inte att vara ensamma. Du, jag, vi finns fortfarande kvar tillsammans. Det är bara det att det är på ett annat sätt. Vänner från förr finns alltid kvar i våra hjärtan. Vänner från förr ska alltid bevaras i våra goda minnen. De är och kommer alltid vara en del av våra liv. Det har haft betydelse.

Skrivet av Marléne och tillägnat en svår stund
Vila i frid Kenta.