Människor som går till överdrift finns ständigt mittibland oss...

Idag ska jag ägna dagen åt att läsa lite ur boken: Idag ska jag ägna dagen åt att läsa lite ur boken: Människor som gått till överdrift av Kalle Lind. Helt enkelt för att få perspektiv på saker och ting. För att se att det är inte bara vi som råkar ut för energitjuvar; energislukande, ondsinta, egoistiska och/eller snåla människor. Denna helg har tagit priset på många sätt och vis men det blir ett annat kapitel. Jag lärde mig för länge sedan att man inte ska skriva i affekt. 

Det tråkiga är att även om man lägger ned sig och skriver något konstruktivt, så läser inte eller tar inte de människor som skulle behöva det till sig ändå. De är helt enkelt perfekta eller lever i Förnekelsens land där vare sig självkritik eller ödmjukhet inte finns på kartan. 

Innan jag gör det ska jag skingra tankarna lite med att försöka fånga våra koi-fiskar ur dammen så att de inte går samma väg som alla sina föregångare, guldfiskarna. Vi har slutat hoppas på att de ska klara sig över vintern, trots alla överlevnadsstrategier vi haft genom åren. 

Droppen var när vi förra året med glädje såg att de hade överlevt vintern. Genom isen när vårsolen värmde kunde vi se hur de vaknade till liv!

Det var ju bara det att det inte bara var vi som fick vårkänslor och ville komma närmare våren och värmen. De där pantade fiskarna, som överlevt 25 minusgrader en hel vinter, gick ju upp till ytan och lade sig under isen som smälte. Sedan kom kvällen och minusgraderna och vad hände då? Ja, inte hade de där guldfiskarna hjärna nog att fatta att det faktiskt fryser till igen, utan de låg kvar vid ytan och gick en säker död till mötes.

Infrusna fiskar i isen är inget vi eftersträvar igen utan nu blir det ut och invänta The rescue team eftersom jag själv inser att mitt tålamod inte kommer räcka till.