Äter direkt ur min hand...

Jag visste att de en dag skulle säga hej igen...

Efter att fiskarna flyttat ut till dammen igen, har de varit lite reserverade. Miljöombyte, sjukdom och hägrar på jakt har gjort dem smått reserverade och de har inte ätit ur min hand förrän igår. Och idag kunde jag till och med klappa Reinfeldt och Enögat igen. Tyvärr klarade inte Doris den senaste attacken av svamp (: 

De andra är på gång de också och vill bli kelade med men det får ta sin lilla tid.

Det är helt underbart att på morgonen gå ut och mata dem, färgkaskaden och livet som blir vid ytan är en fröjd för ögat. Är det något som jag verkligen är stolt över att vi fått till i trädgården så är det vår damm. Det skänker verkligen både njutning och lugn.