Helt upp och ned i Almedalen men det blev ju bra till slut ändå!

Så då har man varit hemma från Almedalen i några dagar. Denna resa var, ja vad ska man säga, minst sagt intressant och tidvis mycket givande!

Väljer att lista några av mina höjdpunkter från Almedalen 2014...

Seminariet som jag medverkade i: 

Anhöriga - komplement eller ersättning för samhällets vård och omsorg?

Mycket intressant där jag bjudits in för att berätta om hur vi jobbar i Karlstad, vilka förbättringsområden det finns. Något som jag ser och som jag också lyfte flera ggr, är att anhöriga ofta är likhetstecken med äldre som är sjuka eller i behov av hjälp. Målgruppen är så mycket bredare och här har vi mycket att göra för att förändra denna bild. Inte minst för alla barn och ungas skull. 

Att få träffa Maria Cavalli Gapet-anhörigas mötesplats på nätet...
Maria är en en fantastisk kvinna som bara var 14 år när hennes pappa blev sjuk i alzheimer. På kort tid förvandlades hennes levnadsglade pappa till en svårt sjuk främling. Idag är hon 39 år och visionen om det sociala nätverket Gapet som hon startade med sin make för 3 år sedan, lever kvar: Gapet mellan anhöriga och ge dem information och kontakter via nätet.

Att få sitta på en parkbänk och skratta tillsammans med underhållande Per Holknekt...
"Jag fick aldrig hångla när jag var yngre", "Mer kärlek till folket" och "Om jag ska gå och rösta vet jag vart jag ska gå men inte vad jag röstar på", "Apropå ABB och jämställdhet har vi istället 93 % anställda kvinnor"  mm. En riktigt känslosam, glad, energisk, öppen och go människa är vad herr Holknekt är och han lämnar en alltid kvar med ett leende på läpparna.

Seminariet Den dummaste jävla idé jag någonsin hört - arrangörer Mattecentrum och Teknikföretagen...
En kaskad av duktiga entrepenörer som berättade om sina resor och visioner. Mest energisk var nog Ändå ABB:s VD Johan Söderström som dök upp på catwalken och verkligen ägde scenen från början till slut. 

Känslan av att vara rökdykare
Självklart kan man inte banga när Försvarsmakten erbjuder en att få pröva på hur det är att vara rökdykare (utrustningsmässigt i alla fall). Garderobstanten med det rosa håret (som ska ha en eloge för att hon vågar sticka ut och vara den hon är) och jag gjorde en liten avstickare mellan seminariepassen och hoppade på fartyget HMS Carlskrona för en sightseeing. Jag kunde inte låta bli att tänka på hur det var när jag jobbade för vår dåvarande Försvarsminister Sten Tolgfors och han kastade mig överbord när vi besökte Sjöräddningen. 

Ulf Adelsson blev orolig för mig...
Jag blev ombedd att ta med några böcker till Almedalen, så jag packade min trotjänare "El dramato" full innan jag åkte. Det var dock enklare sagt än gjort. De som känner mig vet att gå uppför backar inte är min starka sida med tanke på min halvbra kondition. Efter att jag flämtat mig halvvägs upp för en av de längsta uppförsbackarna i Visby, var det tydligen inte bara jag själv som trodde att jag skulle avlida. Jag mötte nämligen Ulf som stannade till och verkade uppriktigt orolig när han sa till mig att det såg alldeles för tungt ut för mig och frågade om jag behövde hjälp. Så genuint omtänksam!

Att jag fått uppleva hur det är att: 

Bo i en väska, för sent upptäcka att min nya oprövade klänning var alldeles för kort för sammanhanget, vara pengalös, inte kunna svara Peter Wahlbeck på hans ständiga fråga och påstående om dålig täckning etc... 

...det får jag berätta om en annan gång!