Gästbloggerska: Aida Alvinius - om avundsjuka...

Ibland träffar man sådana där härliga människor som man ganska snabbt hyser respekt och känner förtroende för.

Efter att ha lärt känna Aida är min bild av henne att hon är en stark, självsäker och ärlig kvinna. Hon är också en av de personerna som jag gärna sitter och diskuterar med. Ett ämne som faktiskt dykt upp några gånger är just jantelagen - den svenska avundsjukan, som man tråkigt nog råkat ut för i omgångar mer eller mindre och i olika situationer.

Hon är också en av de personerna i min omgivning som jag håller på att uppmuntra till att börja blogga. Dels för att hon har vettiga och tänkvärda åsikter men också för att hon har förmågan att kommunicera ut dem på ett bra sätt. Här kommer ett klockrent inlägg - helt i min smak!

Avund - destruktiv kraft eller inspirationskälla?

(...)“Du har alltid en sån äcklig tur, ett osvikligt flyt. Själv får jag hävda mig genom överdrivet skryt. Varför får du alltid allt som både du och jag vill ha?(...)

(...)Och varför ska jag behöva låtsas vara glad?”(...) Med dessa ord inleder Nanne Grönvall sin låt Avundsjuk. Känslan är bekant för alla individer. Det är omsättning från känsla till handling som kan få konstruktiva eller destruktiva påföljder för individer, grupper, arbetsplatser och inte minst för hela samhället. 

Vad innebär avund? Emotionen avund uppstår när individer saknar något som en annan individ har. Det kan handla om prestationer, resurser eller egenskaper. Avundaren kan önska sig själv de egenskaperna eller att innehavaren inte hade dem. Enligt beteendevetenskapliga studier beror avundsjuka på dålig självkänsla och osäkerhet.  Den tycks hota en persons självbild och i de mest extrema fallen kan det leda till mycket negativa konsekvenser för den som drabbas av andras avund.

Bertrand Russell, en brittisk filosof, hävdade att avund är en stor orsak till mänsklig olycka. Avund blir ett tveeggat svärd eftersom en avundsjuk individ inte bara blir olycklig av sin avund, utan också önskar att andra människor ska drabbas av olycka. 

Denna filosofiska tanke genomsyrar vårt arbetsliv i mångt och mycket samt tar sig uttryck på varierande sätt.

Marta Cullberg Weston är aktuell med en nyutkommen bok Avundsjuka och konkurrens – känslor i vardagslivet. Författarinnan ansåg att behovet av att belysa ämnet var enormt.

”Tanken på att skriva boken föddes när två unga kvinnor i min närhet på olika sätt drabbades av avund i sina arbetssituationer. Jag insåg att det är viktigt att lyfta upp frågan om kvinnors avund på arbetsplatsen - något som kommer att utmana feministiska kretsar (även om jag ser mig som feminist själv)”

- skriver Cullberg Weston på sin hemsida och det är just avund emellan kvinnor som boken fokuserar på.

Den 8 mars firade vi Internationella kvinnodagen. Syftet med firandet är att uppmärksamma kvinnor på olika sätt. Den politiska innebörden är att öka jämställdheten mellan könen. Paradoxen i jämställdhetsdebatten pendlar dock mellan kvinnors ojämlika situation och avundsjuka som en särskild kvinnlig företeelse. 

Hur vill vi då ha det i vårt samhälle? 

Ett danskt ordspråk säger följande: Om avund var ett virus, skulle alla människor vara sjuka. Därmed vill jag påstå att avundens konsekvens är allas vårt ansvar. Men trots det dystra faktumet finns det fortfarande hopp för människan.

Allt handlar om egen inställning och självreflektion...

Marta Cullberg Weston avdramatiserar avund och beskriver den också som en positiv och inspirerande kraft. Se hur andra gör och bli inspirerad, tycks budskapet vara. Strategier för att komma åt avundsjukan föreslås:Våga erkänna avund samt vända det till en positiv kraft.Förhoppningsvis vågar man titta på sin egen avund på ett nytt sätt. Detta är av yttersta betydelse att hantera på individnivå. Den positiva spiralen blir då att vi får bättre och trivsammare arbetsplatser, bättre vänskapsrelationer och inte minst ett bättre samhälle.

Bertrand Russel tyckte att avund utgjorde en grogrund för demokratins utveckling. Att denna, annars negativa känsla, bör betraktas som en bas för ett mer rättvist socialt system.

Det kanske finns en poäng i Russels teori men jag vill påstå att avund, som destruktiv kraft, bör hanteras på individnivå. Genom erkänsla, bekräftelse, nyfikenhet, respekt och inte minst självreflektion ger vi ett gott bidrag till bättre arbetsplatser, vänskapsrelationer och naturligtvis till vårt svenska samhälle.

Aida Alvinius är sedan 2004 forskningsassistent vid Institutionen för ledarskap och management (ILM) på Försvarshögskolan. Hon är även doktorand i sociologi vid Karlstads universitet. Samhällsengagemanget i övrigt har lett henne till politikens värld. För närvarande är Aida med i Karlstads kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige, arbetsmarknads- och socialnämnden samt hälso- och sjukvårdsberedningen.