Marléne L Kopparklint´s blogg!: Psykisk ohälsa - Gästbloggerska: Åsa Carlsson

torsdag 25 augusti 2011

Psykisk ohälsa - Gästbloggerska: Åsa Carlsson

Åsa Carlsson – Liberal

- Ömsesidig respekt och ödmjukhet – Intolerans mot de intoleranta

Åsa har en av de bloggarna som jag med jämna mellanrum tittar in på eftersom hon ofta skriver om intressanta och aktuella ämnen. Efter jag publicerat min Trilogi: "Osynliga barn", bad jag Åsa gästblogga hos mig kring ämnet psykisk ohälsa.
*
Symtom på psykisk ohälsa kan uppträda hos oss alla - det finns mitt i bland oss...
*
Det finns omkring 400 000 barn i Sverige som lever med en eller två föräldrar som missbrukar alkohol. Ofta finns det också psykisk ohälsa med i bakgrunden. Dessa barn får traumatiska erfarenheter som påverkar dem under deras uppväxt och deras vuxna liv. Inte sällan leder det till eget missbruk och/eller psykisk sjukdom.

Åsa kommunicerar framför allt sina tankar, funderingar, erfarenheter, kunskaper via sin blogg. Här nedan kommer hennes inlägg om psykisk ohälsa som vi alla behöver lära oss mer om.

***

Bältesläggning och tvångsvård: Hjälp eller stjälp?

***

I Marlénes triologi: "Att se det osynliga" - kunde vi nyligen kunna läsa exempel på hur barn far illa när föräldern mår dåligt. I veckan har psykisk ohälsa bland unga kvinnor i allmänhet diskuterats. I synnerhet bältesläggning (GP, Metro).

Visst hänger det ihop - även om bilden är betydligt mer komplex än så...

Jag tänkte hänga på slutkommentaren i Aktuellt sändningen 2011-08-18. Nämligen att för de som riskerar att återkomma i tvångsvård måste man, när det lugnat ned sig något, diskutera hur man hanterar en sådan situation nästa gång. Och självklart även hur man förebygger att ens hamna i situationen. Programmet fokuserade på de människor som självskadar sig. Resonemanget gäller dock för alla som riskerar att behöva tvångsvårdas...

...och tvångsvård i sig behövs.

Den behövs för att skydda den drabbades liv och även andras då psykisk ohälsa också drabbar omgivningen kring den som är drabbad. Jag anser att de som har någon form av psykossjukdom, där du vet att även om du tar dina mediciner och "sköter dig", finns det ändå en överhängande risk att hamna i psykos. Varför ger vi inte dessa personer möjlighet att faktiskt få ge läkarna ökade befogenheter. Enligt kriterier som de själva sätter upp. (Dagens regler.)

Låter det krångligt och varför skulle man vilja tvångsvårdas utan att ens uppfylla de kriterier som redan finns?

Tänk dig följande:

Du har en familj som du älskar...
En ekonomi i balans....
Ett jobb du trivs med....
Du känner dig respekterad i samhället....

...Du hamnar i psykos
...Du gör saker du aldrig skulle gjort annars (ger bort din väns saker. Gör besök som landar fel)
...Du tar förödande beslut på jobbet
...Du pratar konstant men osammanhängande

Visst, ingen dör MEN det blir ett ganska stort städjobb och hur många omgångar klarar du själv och din omgivning av?

Vad kan man då göra om det visar sig att man är i riskzoonen respektive om man tillhör "omgivningen"? Säg att vi börjar med insatser relativt tidigt - vilket i detta sammanhang betyder när en person behöver tvångsvård för första gången.

Om man känner personen - tänk då efter hur personen skulle vilja bli behandlad (vilket nödvändigtvis inte behöver vara på samma sätt som du skulle vilja bli bemött). För de som inte känner personen ifråga - försök att ändå se till den friska personens bästa. Om det finns risk för att personen i fråga drabbas igen. Är det bra om personen i förebyggande syfte, kan säga till väl utvalda personer i sin omgivning, hur de bör agera.

Hur ska man då som potentiellt behövande av tvångsvård veta vilken sjukvårdspersonal som berörs?

Det vet man så klart inte. Det går därför inte att i förväg prata med den personalen. MEN redan idag finns en möjlighet att i sin journal lägga in ett brev till eventuell sjukvårdspersonal eftersom man oftast inte klarar av att föra sin egen talan. I det kan kan man bland annat vädja till läkarens goda vilja att man vill bli inlåst något tidigare än lagen tillåter eftersom man själv vet vad som komma skall. Dessutom kan man påpeka sådant som är bra för personalen att veta. För att de så snabbt och enkelt som möjligt ska kunna hjälpa personen tillbaks till det som är normalt för just honom eller henne. (Den sjuke själv fast i ett friskt tillstånd skriver ett brev med sina egna önskemål och inte omgivningens).

Det kan exempelvis innehålla önskemål om exempelvis:

Bältesläggning eller tvångsmedicinering.
Om man föredrar snabb medicinering som direkt sänker dig eller om man vill ta det långsammare?
Vilka är de typiska kännetecknen på dig som frisk respektive sjuk? Detta är svårt eftersom vi alla är olika individer. Det som är ett helt normalt beteende hos en person kan normalt sett vara helt otänkbart hos någon annan.

Genom att få ned den psykiska ohälsan bland vuxna ökar vi automatiskt välbefinnandet hos många barn - osynliga barn. Ingen vill så klart komma till den punkten att tvångsvård behövs MEN när den väl behövs ska den metod som passar individen bäst användas. Om det finns barn med i bilden MÅSTE vuxenvärlden se till barnens bästa. Jag vill med det sistnämnda därför avsluta med att rekommendera Rädda Barnens bok: Råd till föräldrar när den psykiska hälsan vacklar.

Ytterligare boktips: "Vara anhörig" av Åsa Moberg

Skrivet av Åsa Carlsson

Läs mer om psykisk ohälsa:
Hjärnkoll Psykisk ohälsa
På Hjärnkoll´s hemsida kan du lära mer om olika psykiska sjukdomar och diagnoser.

Gränsen mellan psykisk hälsa och ohälsa är inte absolut. Den kan variera över tid, men även mellan olika kulturer och samhällssystem. Vanligaste psykiatriska tillstånden som du även kan läsa mer om här.