Apropå sjuka skönhetsideal-hur uttrycker sig vuxna kring sitt eget utseende så att barnen hör?

Stopp och belägg! Hur mycket påverkar VI våra barn i jakten på ouppnåeliga skönhetsideal?

Jag skrev för ett tag sedan om modebranschens baksida. Att de skönhetsideal som lanseras genom foto/- reklammodeller och mannekänger, rent ut sagt är vidriga. Många modeller är utmärglade, ohälsosamt smala och deras kroppar och ansikten är retuscherade. Detta får oanade och bedrövliga konsekvenser som vi vuxna måste uppmärksamma och ta ansvar för. Det är två delar i detta . Dels att man gång på gång flyttar ribban längre ned och gör barn till sexuellt villebråd med sexiga kläder och makeup. Dels att unga flickor sätter upp reklammodeller som sina ideal och vill efterlikna dem.

"Hjälp! Min dotter vill banta" - artikel om att kroppsfixeringen har tagit klivet in i barnkammaren:

"Hemma hos en alldeles vanlig barnfamilj någonstans i Sverige: 7-åringen står framför spegeln och klämmer och nyper i skinnet runt midja, rumpa och armar. I takt med att kroppen vrids än till höger än till vänster hörs allt tyngre suckar. Det är snart middagsdags och du har redan börjat förbereda dig inför den maktkamp som med säkerhet kommer att äga rum över köksbordet även denna kväll."

Vi vuxna/vårdnadshavare måste i större utsträckning ta ansvar för de signaler som skickas ut från modevärlden. Vi måste mer aktivt föra en dialog med våra barn och unga kring dessa osunda ideal. Vi måste stärka deras självkänsla med att de duger som de är. Sedan vet jag att vi står inför ett samhällsproblem där barnfetma blir alltmer utbrett. Här måste vi agera MEN det måste vara på rätt sätt. Självförtroendet kan lätt få sig en törn och det kan leda till en sjuklig kroppsfixering i framtiden. 

Jag är av den uppfattningen att barn som lider av övervikt ska helst inte ens märka av att vuxna på olika sätt agerar för att minska på vikten. Man ändrar helt enkelt kosten och uppmuntrar till motion genom att man själv aktivt deltar i processen.

Sedan kanske vi vuxna också behöver ta oss en funderare på hur vi uttrycker oss kring vårt eget utseende... Känner vi oss tjocka? Vill vi ha fylligare läppar med hjälp av fillers? Vad säger/förmedlar vi kring vårt eget utseende som våra barn hör? 

Barn gör inte som vuxna säger. Barn gör som vuxna gör...

”Är det inte egentligen väldigt enkelt att bara ge fan i att objektifiera sina egna barn?”- Daniel Pernikliski i Aftonbladets Wendela