"Hur tänker du kring ditt bloggande Marléne?"
Den frågan fick jag i en intervju under förra veckan. Jag har alltid vetat mina gränser när det handlar om vad jag skriver om eller inte. Jag svarade på den frågan och sa att jag har som princip att inte vara privat men väldigt personlig. Att jag aldrig använder bloggen som en slags dagbok men jag skriver ändå om vissa saker som händer runtom mig givetvis. Jag lämnar aldrig ut personer eller skriver om personer i min närvaro utan att de själva ger sitt medgivande. Det är dock väldigt sällan som jag gjort det (möjligvis att jag nämnt min käre make några gånger men det anser jag vara ofrånkomligt eftersom han är en stor del av mitt liv:-).
Vad är då privat?
Mycket individuellt om du frågar mig. Det är upp till var och en att bedöma vad som är privat eller inte. Ibland när jag läser vissa bloggar kan jag känna WOW, det där skulle jag aldrig lämna ut och en del säger till mig: "Vad starkt och utelämnande att skriva om sådana känsliga ämnen som du gör..."
För mig är privat mina barn, min släkt, mina vänner och förhållanden och känslor rörande dem kan man nog sammanfatta det. Det brukar jag aldrig lämna ut. Det är mycket få tillfällen som jag blir "Marléne-privat" men det händer dock.
Det är viktigt för mig att det jag skriver ska beröra och väcka känslor - ilska, glädje, vemod, intresse, nyfikenhet, uppvaknanden, annars känns det meningslöst för mig. Jag kan skriva 100 "mainstream"-inlägg eller lika många debattartiklar men de som betyder något är de som är de mest lästa eller rekommenderade för då vet jag att ett budskap har nått fram. Därför kan mina inlägg bli väldigt berörande ibland.
En annan viktig fråga som man måste ställa sig som bloggare är vilken målgrupp vill jag nå ut till? Om jag bara vill nå ut till politiker som jag själv är - Ja, då ska jag bara skriva om politik och helst ägna mig åt så mycket pajkastning som möjligt för att fånga mina kollegors uppmärksamhet.
Vill jag nå lite bredare grupper? Ja, då måste jag skriva om lite allt möjligt och så brett som möjligt för att det ska fånga så många människors uppmärksamhet som möjligt och det är mitt mål. Jag tycker personligen att det är ganska tråkigt att läsa bloggar som bara skriver om politisk och vill i stället veta vem personen bakom bloggen är och hur denne resonerar och tänker kring fler ämnen än politik. Mitt intresse är beteendevetenskap, ledarskap, maktstrukturer, retorik etc. och då läser jag helst sådana bloggar samt hur vissa intressanta människor resonerar och för ut budskap...
Det säger mer om mig som person än vad man kan tro med det man bloggar om...
Några Kopparklintska målsättningar och regler med MITT bloggande:
- Att jag har en så levande, intressant, tilltalande och rolig blogg som möjligt - blanda ämnen
- Att alltid ha med så mycket humor som möjligt
- Att jag har med bilder fast inte alltid
- Att jag har schemalagda inlägg (som detta:-) Det är inte alltid man har tid eller möjlighet att blogga och då kan man skriva när man har tid och schemalägga det.
- Att jag satt upp mål för bloggen - jag har satt upp målet att alltid finnas på topp 50-listan (helst topp 20) under mest besökta privata bloggar i Karlstad (Värmland) på Bloggportalen.se
- Att jag ligger på topp 200 av de mest lästa privata humorbloggarna i Sverige
- Att jag har den mest lästa politikerbloggen i Värmland.
Kaxigt, osvenskt? Tja, men bryr jag mig? Nej, inte alls. Jantelagen - den svenska avundsjukan är trots allt mitt näst mest lästa blogginlägg så givetvis har jag antijantelagen som en "bibel" :D
Sist men inte minst tycker jag att man ska bjuda på sig själv - det är då man blir en person bakom bloggen.
Ha en underbar dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar