MASKROSBARN AV MIN TID

lördag 1 november 2008

Filmer som sprids med förstörda liv i sina spår...

”De gjorde sig i ordning på kvällen. Stämningen var på topp. Musiken strömmade ur högtalarna och låtarna som spelades hade noga valts ut för att skapa en glad sinnestämning hos de båda. Det hade tisslat och tasslats inför kvällen under veckan som gått, förväntningar hade byggts upp för de båda.

Flickorna satte på sig de nyinköpta kläderna, drack ur det sista ur sina vinflaskor. De var berusade och skrattade åt att de inte riktigt kunde hålla balansen. Gatlyktorna ute på gatan snurrade runt framför deras ögon där de gick på trottoaren. De var på väg in till stans inneställe.

Trots deras märkbart berusade tillstånd lyckades de charma sig förbi vakterna och komma in. Väl därinne fann de sitt gäng och de fortsatte dricka. De syntes på dem väl att de inte riktigt hängde med, de skrattade med de andra när de såg att de skrattade, men de visste inte riktigt åt vad. Det märktes tydligt på deras ansiktsmimik och kroppsspråk att de var kraftigt berusade.

Killarna gjorde närmande en efter en. De började hångla med varsin kille som efter ett tag tröttnade och gick vidare. Nästa kille i gänget kom och tog över, sedan kom nästa. Hur flickornas kläder och makeup satt på dem blev mer och mer ointressant för dem, till skillnad mot tidigare på kvällen. De hade då varit mycket noga med hur de såg ut och de ville inte se vulgära ut.

Nu hade deras klänningar glidit uppför deras lår där de satt i soffan med killarna. Kanten på deras stay-ups syntes tydligt och man kunde också se deras trosor.

En av flickorna följde med ett par av killarna in på toaletten. De ville ha mer av henne och de visste att de kunde få det när hon var i detta skick, hon hade ett sådant rykte om sig. Den ena killen satte sig på toalettstolen, han hade flickan framför sig och de kysste varandra. Den andra killen stod bakom med sin mobil och filmade. Flickan skrattade och slängde huvudet bakåt, hon tappade balansen och satte sig på golvet. Killarna skrattade åt henne och hon med dem.

Den ena killen knäppte upp sina byxor och drog henne intill sig, kysste henne och drog ned hennes huvud mot sin bara underkropp. Hon förstod vad han ville och ville vara till lags. Flickan tillfredställde killen och det hela filmades av den andre killen som stod bakom hela tiden.

Killarna gick ut från toaletten och flickan väntade kvar ett slag så att det inte skulle se misstänksamt ut. Efter en kort stund sittandes på golvet framför toaletten, kände hon kväljningarna komma, hon fällde upp toalettlocket och hängde sig över. Det rann ur henne och hon ramlade ihop efteråt och somnade på golvet bredvid toaletten.

De båda flickorna kommer inte ihåg något från kvällen innan eller hur de tagit sig hem. Den ena flickans mamma sitter på sängkanten och stryker bort håret från ansiktet på henne. Hon ser på sitt barn oroligt och undrar vad hon gjort fel. Hon hämtade sin flicka efter polisen ringt henne. De talade om att de hade tagit hand om henne och att de hellre såg att hon kom och hämtade henne än att de skulle låta henne sova i en fyllecell. Hon hade klätt av henne, duschat henne och stoppat ned henne i sin säng efter de kommit hem. Flickan hade gråtit i hennes famn och upprepat orden; Förlåt mamma, flera gånger. Hennes lilla flicka, så vilsen, så oförsvarbar, vad hade hänt, varför hade det blivit så här? Mamman grät tyst där hon satt bredvid sin dotter. Hennes lilla flicka som livet precis börjat för.

Ny dag, flickan går till skolan. Hon möts av sin vän i korridoren som drar henne till sig och tar upp sin mobil. Den andra flickan visar henne. Det hon ser på mobilen får henne att må illa. Hon springer in på toaletten, sätter sig på golvet framför den och kräks. Tårarna rinner nedför hennes kinder. Hon reser sig upp och springer ut därifrån. Lysrören i taken snurrar framför hennes ögon, hon gråter. Hon vill bort från allt, långt bort. Hon vill hem till sin mamma och krypa ihop i hennes famn, men hon kan inte, skammen är för stor. Hon vet att det hon nyss fått uppspelt för sig, kommer att följa henne resten av sitt liv. Från mobil till mobil, från dator till dator, från mun till mun, skulle hennes förödande kväll göra sig påmind. Hon vet det, hon har sett det förut. Hon hade sett andra blivit utsatta för liknande händelser, när de varit fulla och gjort bort sig. Hon visste hur det fungerade och hon visste vad som väntade.”

Denna omskrivna händelse är fiktion, men det kan hända dig eller ditt barn-jag hoppas att det ska väcka en tanke.

Tack Nina, för att du varit mitt "redigerande bollplank" i mina skrivandes stunder-du är till stor hjälp med dina kloka tankar!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Fy, jag blev så rörd när jag läste vad du skrivit Marlene. Fast jag vet att det tyvärr förekommer såna här saker allt för ofta, så vill man liksom inte bli påmind om det-det gör för ont. Du beskriver det så starkt jag hoppas verkligen att alla föräldrar, vänner får sig en tankeställare-jag fick det och man behöver bli påmind fast det gör ont!

Marléne L Kopparklint sa...

Tack. Ja, det gör ont. Det kändes när jag skrev det. I synnerhet när man själv har barn som börjar komma upp i åldern att de kanske vill börja gå ut. Min önskan (som säkert är alla föräldrars) är att de aldrig ska behöva bli utsatta för något dylikt. Jag hoppas också att jag och min man ska kunna påverka dem till att inte dricka alkohol. Vissa saker kan man inte som förälder styra över när de växer upp och står på tröskeln till vuxenvärlden-men man kan försöka vara en god vägledare och stötta dem så gott man kan.

Anonym sa...

Marlene, du tar upp så viktiga och berörande frågor i din blogg. Jag håller helt med dig i det du skriver och det är roligt och intressant att läsa. Det väcker alltid tankar och i sådant som man kanske inte tänkt så mycket på tidigare, men som man behöver tänka på!

Anonym sa...

Det är sällan man läser en blogg som verkligen berör. Oftast handlar de om vad man gjort från dag till dag. Här skriver du om viktiga, tänkvärda ämnen som gör att man verkligen tänker till, skrattar eller faktiskt nickar instämmande! Hoppas du fortsätter med att skriva om dina tankar om vissa saker som fyller ditt liv och gärna oftare...

Vivian...

Vivian...