MASKROSBARN AV MIN TID

måndag 26 maj 2014

Ska man kavla upp armarna och skita ned sig...

...då kan man lika gärna göra det med stil!

Jag bara älskar mina nya trädgårdshandskar som jag köpte på världens bästa växtcentrum


Hur bra som helst. Snygga, bra passform, greppvänliga och pga. den gummiaktiga ytan på insidan blir de inte lika lätt blöta när man gräver runt, vattnar och plöjer i rabatterna.

tisdag 20 maj 2014

Berövat liv och kvinnlighet. Idag läser jag högt i ämnet om könsstympning.



Mammas trygga famn
Den treåriga flickan låg i sin mammas trygga famn och njöt. Mer mätt och belåten än vad hon brukade vara somnade hon. I gryningen tog mamman hennes hand och de började vandra genom öknen. Flickan var glad och njöt av varje ögonblick att få vara själv med sin mamma. Hon visade det genom att krama hennes hand, titta på henne med glittrande ögon samtidigt som hon log mot henne.

Efter en stunds vandring mötte de en äldre kvinna med sargat ansikte och kalla ögon. Flickan tyckte inte om hennes uppsyn. Hennes mamma märkte hennes osäkerhet och lyfte upp henne. Av någon anledning flickan inte förstod följde de efter kvinnan mot klipporna längre bort. Greppet om flickan hårdnade när hennes mamma med bestämda steg följde henne. Hon satte sig på en av klipporna och vände sin dotter mot kvinnan som satt sig på huk framför dem. Ett tygstycke hade rullats ut på marken.
Flickan blev skrämd av det hon såg låg på det och när den gamla kvinnan tog upp ett rostigt gammalt rakblad och viftade framför ögonen på henne började hon gråta. Den stekande hettan förvandlades till kyla. Hon kände på sig att något hemskt höll på att hända. 

Kvinnan instruerade mamman att hålla fast sin dotter. Därefter låstes flickans små ben fast med sin mammas ben. Hon kämpade för att komma loss och upplevde en kyla från sin mamma som hon tidigare aldrig känt. Det kändes inte alls som samma person hon suttit i famnen hos kvällen innan.

Kvinnan bände isär flickans ben ytterligare och bad hennes mamma sätta sig ännu längre ut på klippan så att flickans framstjärt hängde i luften. Det som hände därefter blev olidligt för henne. En obegriplig smärta uppstod när den gamla kvinnan skar i hennes underliv. Hon gallskrek och tårarna rullade oavbrutet nedför hennes kinder. Kvinnan var arg och skällde över hennes bångstyrighet.
 
Det hela var inte över förrän flickans klitoris, de inre blygdläpparna, delar av de yttre, var bortskurna. Sanden nedanför dem hade mättats av allt blod som runnit ur henne.

När kvinnan var klar med skärandet tog hon fram en kvist som hon bröt loss två tändstickstjocka taggar från. Hon satte dem i sin mun och med samma slitna synål hon använt på hundratals andra flickor genom åren, sydde hon ihop det som var kvar mellan flickans ben. Avslutningsvis höll hon upp de båda stickorna och kastade bort den ena. Hon sa till mamman att det var ett straff för att hennes dotter varit så besvärlig. Ty hon visste att det då skulle bli svårare för henne att kissa och ännu svårare när menstruationen kom i gång.
 
Hon stack in taggen i hennes underliv, sydde runt den för att det skulle bli en så liten öppning kvar som möjligt, sedan kastade hon taggen. Hennes dotters liv hade nu förvandlats till ett liv fyllt av smärta, där delar av hennes kvinnlighet berövats henne. Ett liv fyllt av smärta väntade henne. Ett liv som ständig skulle präglas av att hon i tidig ålder utsattes för ett fruktansvärt övergrepp. Trots vetskapen om riskerna hade hennes mamma gjort det gång på gång mot sina döttrar. Familjens heder var viktigare än deras liv.

Slutligen var kvinnan klar. Hon packade ihop sitt tygstycke och lämnade dem. Mamman med sin flicka i fång, reste sig upp från den blodfyllda klippan de suttit på och bar sin dotter tillbaks hem. Efter de kommit hem blev flickan allt svagare av allt blod hon förlorat. Såret i underlivet blev snabbt infekterat. Hennes liv började sakta tyna bort, precis som det gjort för hennes systrar innan henne.
 
Hon somnade till i sin mammas famn som hon så många gånger gjort tidigare. Hon vaknade till en sista gång och tittade upp mot sin mamma med sina feberglansiga ögon. Livsglädjen var borta. Inget leende fanns kvar. Hon drog ett sista andetag varefter hon somnade in för gott. I sin mammas trygga famn.

Författare: Marléne Lund Kopparklint

Länkar:

Publicerade artiklar i ämnet:

Vivian...

Vivian...