lördag 27 september 2014

Maskrosflickan i Göteborg...

Nyligen hemkommen från Bokmässan i Göteborg där jag presenterade min nya bok Maskrosflickan. Tid för reflektioner. 

Har redan tidigt kommit fram till och konstaterat ett denna bok skapar mer eftertanke hos läsaren och sätter känslorna på spel på ett helt annat sätt mot den första. 

Detsamma gäller mig själv. Frågorna som jag fått när jag intervjuats kring boken har varit tuffare och mer ingående för mig själv. Är inte så konstigt när man faktiskt vänt ut och in på sig själv och lämnat ut det allra innersta som jag denna gång valde att göra. 

”Jag blev så arg på dig när du satt där i bilen och var på väg att betala två torpeder att slå sönder knäskålarna på den som skadat din mamma”


Ja, många känslor blir det för de som läst boken. Sådant är mitt liv och jag är så tacksam att jag tog rätt beslut och faktiskt valde rätt väg. Jag är också tacksam över att jag faktiskt mött personer i mitt liv som haft dörren på glänt, sett mina resurser och tagit tillvara på dem. Bekräftat mig. Fått mig att blomma och skapa nya knoppar... 

En sådan person är faktiskt Per Schlingmann som är den som från början när jag kom in i politiken, såg något hos mig, gav mig möjligheter att utvecklas och hela tiden uppmuntrat och hjälpt mig vidare i politiken men främst i mitt skrivande. Han var liksom den som gav mig den sista pushen som krävdes för mig. Efter att han läst båda mina manus och gav mig sina förslag på förbättringar, kände jag mig trygg och taggad. 

Per är en fantastisk man som inspirerar många, inte minst med sin senaste bok Urban Express!

fredag 19 september 2014

Kommunalrådet om sin ungdom i Karlstads kriminella värld...


Om värstingar, knarklangare, torpeder, nazister, grovt kriminella, knarkkretsar, Karlstads uteliv...
...min bok Maskrosflickan som berör tiden då. Som i andra skepnader finns än idag.

I P4 Värmland på förmiddagen intervjuades jag av programledaren Hedvig Nilsson. Som den duktiga journalisten prickade hon givetvis in de områdena som jag själv satte upp på listan som de mest jobbiga, innan jag släppte boken. Hon ställde frågor om det kapitlet som jag vacklade mest inför - om jag skulle lämna ut det om mig själv eller inte? 
Rädslan inför vad människor skulle få för uppfattning om mig efteråt... 

Det gick bra och självklart ångrar jag inte att jag tog steget att än en gång blotta mitt innersta. Beslutet om att skriva mina böcker och låta andra läsa om mitt liv, tog jag för många år sedan. Jag är idag trygg i mig själv och har bearbetat dessa delar i mitt liv. 

Kan min berättelse hjälpa andra är det det viktigaste. Budskapet är viktigt och skuld och skamkänslorna kring dessa ämnen måste luckras upp. Mitt hopp är att mina böcker ska bidra till det. Personligheterna och händelserna som jag beskriver i boken finns än i dag och så länge det gör det måste vi lyfta frågorna och täta igen hålen i samhällets skyddsnät. Så att inte unga flickor hamnar i liknande situationer som jag gjorde eller att unga killar inte ser detta som en trygghet och tyr sig till den kriminella världen. 

Min förhoppning är att jag ska beröra genom mina ord.


onsdag 17 september 2014

När känslan dröjer sig kvar...

Ända sedan valnatten har jag varit helt slut. Tröttheten har givetvis tagit ut sin rätt efter att man pressat sig in i det sista med kampanjandet. Nu efter valet är det givetvis skönt MEN ett par andra känslor knackar på inombords och jag är inte ensam om att ha dem ;-) 

Varje kväll i snart två månader har man jobbat tight med andra i valet, varje dag har man haft aktiviteter för sig. Man har aldrig varit ensam och det har alltid funnits saker som måste göras. Tvätthögen hemma har växt, gräsmattan blivit ohyggligt lång, dammtussarna har samlats i hörnen och kylskåpet har i princip varit tom. Nu efteråt när man börjat leva normalt igen och gjort ikapp nästan allting, känns det ändå som att det saknas något. 

Jag vet vad det är, samhörigheten, pulsen, skratten, mötena med andra människor dygnet runt är helt plötsligt borta. 

"Ska vi åka ut och lappa några brevlådor då, så kanske det känns bättre...?"


Den här valrörelsen har varit en av de roligaste perioderna i mitt liv och jag kommer att bära med mig många härliga minnen från den. Det slutade dock med sorg när ett par av mina största förebilder lämnade besked om att lämna politiken. Fredrik Reinfeldt först och strax därefter Anders Borg. 

Även om jag känner viss sorg efter dessa besked känner jag också en enorm tacksamhet och stolthet. Jag har fått vara med och se hur de har påverkat och drivit politiken framåt både nationellt och internationellt. Sett hur de förändrat moderaterna till att bli Nya moderaterna. Den förändring som lockade in mig och många andra in i politiken.

Jag kan bara säga hatten av för dem. 


Fortfarande är det lite av en sorgeperiod. Anders och Fredrik t-shirten är på. 

Kanske man skulle ta sig en åktur med bilen. Åka och köpa en kaffe. Åka förbi kansliet och säga hej till alla andra valarbetare som inte är där. Kolla till valaffischerna som inte längre finns... 

...kanske slutar med att jag tar ett extraknäck för direktreklam och brevlådedumpar lite!

Läs gärna:

Titta gärna på:

söndag 14 september 2014

Bara några timmar kvar-nu hoppas jag på många kryss!

Nu hoppas jag på att få många kryss i valet till Kommunfullmäktige i Karlstad som nr 2! 


Där tryggheten står i fokus och där jag kommer att jobba för att Karlstad blir Sveriges tryggaste kommun!

Till Landstingsfullmäktige står jag som nr 4!

Mina hjärtefrågor där är självklara där. Verksamheten ska anpassas till patienten och inte till organisationen. 




I övrigt har det varit helt fantastiska veckor! 







fredag 12 september 2014

Bästa hånglet på länge!

Alpackor flyttar in på vårdboende?

Jag blev inbjuden till Wermlandsalpacka för att diskutera möjligheten att låta några alpackor bli en del av ett vårdboende i framtiden.

Karlstads kommun har kommit en bit på väg när det gäller att använda “vårddjur” i verksamheter som finns till för våra äldre i kommunen. Det finns huskatter på vissa av våra vårdboenden och även en vårdhund som heter Doris.


I USA, Holland och Tyskland bl.a. ligger man ändå långt före när det gäller djurunderstödda aktiviteter och terapiändamål. Därför blev intresset stort när diskussionen om att alpackor eventuellt skulle kunna flytta in på något av våra vårdboenden i Karlstad.

Jag blev mycket imponerad idag när jag tog med mig ett par tjejer från MUF Värmland och åkte dit för att lyssna in hur Sven Persson hade tänkt sig. 

måndag 8 september 2014

Det var charmigare förr... Fiat 500 's evolution

Var på Wafab och hämtade ut bilen på service och fick då se en modern kopia på gamla Enzo. Kände att en jämförelse var på plats. "Småbil" 1970 och "småbil" 2014 är lite skillnad...




söndag 7 september 2014

Nu börjar det bli nervöst på riktigt...

Bokrelease: saknad, lättnad, nervositet, glädje, en smula rädsla...

Mycket blandade känslor nu när den stora dagen närmar sig. Jag vet hur det var förra boken. Känner igen det. Det känns lite bättre då. Det är tydligen helt normala känslor inför en så stor sak som det ändå är för mig. Tänker mycket på mamma och pappa. Lilla flickan inom mig pockar på uppmärksamhet. Känner saknad. Sorg. Går vidare. Tittar upp. Sträcker på mig. Drar ett djupt andetag.  Känner lugnet. 

Jag hoppas nu verkligen att mina läsare blir nöjda. Att budskapet når ut.  

Vivian...

Vivian...