MASKROSBARN AV MIN TID

torsdag 20 juni 2013

Svar på ett öppet brev ställt till mig från Suzann Sexeducator...

Suzann "Sexeducator" Larsdotter har genom ett öppet brev och en replik i Nya Wermlandstidningen svarat lite förvånande på min berättelse som jag hade inne i NWT den 10/6... 

Suzanne, 

Det här var ju också ett sätt att lyfta ett mångfasetterat samhällsproblem. Nu valde jag att belysa en aspekt för att röra om och väcka känslor. Du väljer att belysa hur viktigt det är att "hänga" rätt personer.

När jag läser vad du skrivit blir jag ledsen. De skuldkänslor jag beskriver hos flickan är ju precis de skuldkänslor som man ofta upplever som sexualbrottsoffer, tro mig jag vet. Det är exakt det som är viktigt för andra människor att förstå att de finns. När du skriver att jag skuldbelägger flickan genom att beskriva hennes känslor, menade jag inte att livet var slut för alltid. Däremot kan jag lova dig att man kan ha den känslan just där och då. Även få tillbaka den i omgångar senare. Det behöver inte betyda att livet de facto är förstört vilket jag ändå tycker att jag själv är ett bevis på.

Det är så viktigt att tvätta bort skuld- och skamstämpeln som följer med detta och det gör vi inte genom att använda oss av den skuldbeläggningsteknik du använder mot mig. Det här är inte rent påhittat utan det finns givetvis erfarenheter bakom. Du kan inte ta ifrån mig eller någon annan de egna känslorna eller upplevelsen. Offret har tolkningsföreträde sedan kan du sitta på parkett och dissekera/tycka. Jag hoppas dock att du inte behandlar de brottsoffren du möter så här?

Det är mycket möjligt att killarna i berättelsen kunde haft byxorna nere. Det är möjligt att de hamnade i rätten efteråt, fick ett straff men det förtäljer inte historien. Syftet med hela berättelsen är inte att täcka in alla möjliga perspektiv och roller. Här finns fler än ett offer. Vi har flickan som blivit utsatt. Hennes vän som känner skuld och maktlöshet. Killarna som i alkoholens tecken begått ett fruktansvärt brott som kommer följa dem resten av deras liv. Sedan föräldrarna som även dom kommer att känna tvivel och skuld.

Jag hade kunnat vinklat det utifrån alla involverades perspektiv för att väcka debatt. Nu valde jag dock denna väg. Denna bistra verklighet som våra unga tyvärr påminns om dagligen genom den sociala mediesfärens karga baksida.

Syftet var och är att få föräldrar, vuxna och ungdomar att tänka till i första hand. I andra hand, väcka debatt. När det gäller det första kan jag med alla de kommentarer, delningar och mail jag fått se att det engagerat många på ett positivt sätt. Det har också mynnat ut i att fler vågat ta steget och faktiskt prata om sina erfarenheter.

När det gäller syftet att väcka debatt är det precis det vi håller på med nu när du hugger på kroken och går i klinsch med mig. Vi skapar debatt och får människor att tala om det.

Naturligtvis skulle jag kunna skriva en objektiv sedelärande historia som talar om för folk vad de ska tycka och göra och hur ett perfekt samhälle skulle kunna se ut. Men den historien skulle skjuta över målet med det som jag nämnde ovan. Det skulle då bli en slät historia med pekpinne som människor inte skulle ta åt sig av. Och man skulle lätt falla i fällan med att sparka in öppna dörrar och predika för redan frälsta. De som redan läser avhandlingar och kurser på Universitet och högskolor exempelvis. Och den målgruppen är inte den jag vill nå i första hand.

På ett sätt tycker jag att ditt resonemang är tragiskt samtidigt som det är nyttigt. Dels för att det ger en bild av hur snedvriden debatten kring dessa frågor faktiskt är i samhället och hur lätt människor dömer andra utan att ens ta reda på fakta innan. Dels för att det skapar debatt där man lyfter upp frågan till ytan och pratar om det.

Avslutningsvis vill jag säga att det är tråkigt när vi kvinnor som borde dra åt samma håll, hackar på varandra. Det är så sorgligt att det alltid är någon som måste dominera sina systrar och se ett halvtomt glas när andra ser en styrka i att gå mot samma mål och hjälpas åt i en så viktig fråga-se ett halvfullt glas. Som någon skrev till mig: ”Detta är en otroligt viktig fråga där vi kvinnor ska hålla ihop så att vi kan förändra framtiden...”

Om du är osäker på vad jag varit med om kan jag rekommendera dig att läsa min bok: Det som inte syns, som beskriver min uppväxt och det jag varit med om. Och har du några mer funderingar eller frågor är du hjärtligt välkommen att kontakta mig.

Marléne Lund Kopparklint



fredag 14 juni 2013

Man är inte så tuff när man sitter helt avskalad och ska prata om hur man blev våldtagen som barn....

Nu i veckan var jag med i en intervju P4 Värmland utifrån den artikel jag hade inne i NWT i måndags. Verkligen jättekul att den uppmärksammades så mycket! Det blev ett rekord med 364 delningar på Facebook!! Vilket visar att budskap kan spridas på olika sätt...

Det var också första gången som jag faktiskt pratade helt öppet om hur jag själv blev våldtagen när jag var 12 år gammal...första gången...

Givetvis har jag skrivit om dessa händelser i min bok. Det är dock lättare att skriva om det än att faktiskt sitta och ta orden i munnen. Vi pratade om just skuld & skam-stämpeln när det gäller dessa ämnen och hur viktigt det är att försöka tvätta bort den genom att faktiskt tala om det på olika sätt.

"Jag träffar vuxna män i maktpositioner som har svårt att ta ordet våldtagen i sin mun..."

Att faktiskt lyfta ämnet kan bidra till att fler unga faktiskt känner sig trygga med att berätta. Det finns trots allt ett stort mörkertal där många går och bär på en fruktansvärd berättelse som jag själv gjorde i nästan 30 år. Man är rädd för att inte bli trodd, lägger skuld på sig själv eller man har ingen som man känner att man kan berätta för. Det finns helt enkelt ingen vuxen i ens närhet som man känner att man har det förtroendet för.

Lyssna gärna på intervjun och sprid gärna budskapet vidare genom att dela eller faktiskt prata om det...


måndag 10 juni 2013

Kvällen som skulle bli så kul slutade i total tragedi...

"Våldsamt tryckte han ner hennes huvud. Hon hann knappt reagera. Hon ville gå därifrån men benen bar henne inte. Inte heller klarade hennes kropp av att kämpa mot förödmjukelsen och killarnas övergrepp." 

Flickan och hennes bästa vän gjorde sig i ordning inför skolavslutningskvällen. Stämningen var på topp. Ett härligt sommarlov väntade och nu skulle det ut och firas. Vissa föräldrar hade kommit med stränga förmaningar medan andra mer eller mindre accepterat att alkohol skulle vara med i bilden.

Flickans mamma var en av de accepterande: "Nu dricker ni inte mer än den här vinflaskan, gumman..." Visst mamma - svarade flickan leende.

Hon gjorde sig extra fin och drack det sista ur flaskan hon fått. När de satt på bussen på väg till den föräldrafria festen, skrattade de åt hur fulla de blivit.

Festen var fylld med kända och okända ansikten. Snabbt blev de inbjudna av två äldre killar att slå sig ner. Det bjöds på oräkneliga ciderflaskor.

En av killarna visade intresse för henne. Han var definitivt den snyggaste killen hon sett. Hon kunde inte fatta varför han var intresserad av just henne. Hon kände sig smickrad. Alkoholen gick in och förnuftet lämnade kroppen, lika fort.

Det dröjde inte länge förrän de kysstes. Hon var alldeles för full för att märka att klänningen glidit upp så att trosorna syntes. Killens händer var överallt och under tiden stod folk runtom, pekade och skrattade. Alkoholen höll skammen långt borta.

Han blev mer agressiv i sin beröring. Till slut tog han hennes hand och drog henne in i ett sovrum. De var inte ensamma. Killens kompis stod för dörren, och filmade med mobilkameran.

Han satte sig på sängen, drog henne snabbt intill sig. Hon tappade fotfästet och hamnade på knä framför honom, nervös. Han tog tag om hennes nacke medan han knäppte upp sina byxor. Våldsamt tryckte han ner hennes huvud. Hon hann knappt reagera. Hon ville gå därifrån men benen bar henne inte. Inte heller klarade hennes kropp av att kämpa mot förödmjukelsen och killarnas övergrepp. När de var klara lämnade de henne ensam kvar. Kväljningar var oundvikliga och hon kräktes oavbrutet. Hon gled allt längre in i en mörk dimma där kvällen sakta men säkert suddades ut.

Mamma satt på sängkanten och såg på sin älskade dotter. Polisen hade ringt henne tidigare den natten. Hon hade fått hämta dottern från en fyllecell, nerspydd, okontaktbar och trasig. Det gjorde ont i mammas själ. Skamset tog hon med sin dotter hem. Tvättat av det värsta, bäddat ned henne och vakat hela natten. Om vartannat hade flickan vaknat, gråtit och kräkts. Orden ekade ut i tomheten: "Förlåt, mamma. Förlåt."

Hennes lilla flicka, så vilsen och ledsen. Hur hade det kunnat bli så här?

Första veckan på sommarlovet, flera dagar efter den minneslösa kvällen, ringde det på dörren. Hennes vän står utanför, bekymrad. Något är fel. Snart förstår hon varför. Det hennes vän uppskärrat visar upp på mobilskärmen vänder upp och ned på allt. Nu kom minnesbilder.

Filmen som visas för henne blir suddig av tårarna som tränger sig fram. I panik knuffar hon undan sin vän och rusar ut. Bort från det overkliga.

Egentligen vill hon till sin mamma. Än en gång krypa ihop i hennes famn men skammen styr hennes steg. På bara några sekunder har hennes liv förvandlats till ett enda stort mörker. Från mobil till mobil, dator till dator, mun till mun, skulle hennes förödande kväll göra sig påmind, i all evighet. Hon hade sett det förut.

När hon inte orkade springa längre sjönk hon ihop på en parkbänk, slöt sina ögon, försökte tränga bort det onda. Det gick inte. Allt var förstört. Hennes livsglädje skulle för alltid försvinna. Lealös tänkte hon bara en tanke - att avsluta sitt unga liv här och nu.
Marléne Lund Kopparklint

torsdag 6 juni 2013

Sandgrundsudden nästa! Här ska nationaldagen firas....

Idag är det Sveriges nationaldag och självklart ska jag tillsammans med familjen fira den. Hoppas att så många som möjligt kommer till Sandgrundsudden en dag som denna. Jag som förtroendevald i kommunen kommer att vara på plats för att dela ut kaffe, flaggor för fulla muggar!

Tredagars_firande
Vad kan vara mer underbart än att hylla än det underbara land som vi lever i? Idag är det hela svenska folkets födelsdag!

"Sverige är ett demokratiskt land med fred, frihet och respekt för mänskliga rättigheter, oavsett religion eller ursprung. Sveriges nationaldag är dagen då vi firar dessa värden, hälsar nya medborgare välkomna och hyllar Sverige som en fri nation med fritt statsskick!"

Vivian...

Vivian...