Man kan inte bekämpa diskriminering genom att använda annan diskriminering…

Ibland blir man förvånad över hur det artar sig när okunskap tar överhand och orden inte räcker till... Jag har här tidigare tagit upp ämnet om Feministiskt självförsvar som i vissa städer riktas till unga flickor. Parallellt med detta har jag också debatterat om det i tidning.

Än en gång fick jag bekräftat för mig vilken skev bild och offerideologi vissa utgår i från när man diskuterar jämställdhet i samhället...

Frågan som jag ställer mig när man har ett sådant resonemang är: Vem tjänar på att skrämma upp unga flickor med att de kan bli utsatta för våld? Jag anser att det begränsar deras frihet. Flickor/kvinnor blir utsatta för våld och det i sig är bedrövligt, men alla som blivit utsatta för våld är offer oavsett kön. Det är inte bara kvinnor eller kvinnor som kollektiv grupp som blir det.

Det är givetvis med en feministisk underton som man gjort detta uttalande - som så många gånger annars, när man berör jämställdhetsfrågor som feminister anser sig ha ensamrätt att bedriva. Det är sällan som det rörs upp så mycket känslor som när man talar om feminism.

Jag säger som en kollega till mig brukar säga när vi diskuterar frågan: "Jag är inte feminist-jag är humanist"...

Debatten som nu ständigt pågår gällande jämställdhet har kommit att bli någon slags feministisk könskamp. Kvinnor målas upp som offer eller underordnade männen i vårt samhälle. Man använder sig av en slags offerideologi som jag har mycket svårt att ställa mig bakom.

Många gånger motarbetar Feminism jämställdhet i stället för att främja den...

Jag tycker det är märkligt med hur man med ett genusperspektiv resonerar för att få en ökad förståelse och lösningar på problemen i samhället gällande jämställdhet. Det är inte rätt väg att gå om man vill lösa problemet. Problematiken gällande jämställdhet är många gånger mer komplext än att det bara handlar om en grupp. Orsaken till att jämställdhet måste eftersträvas överallt i vårt samhälle är för att diskriminering i olika former fått fotfäste. Här handlar det inte om att det är kvinnor som grupp blir utsatta, utan det är människor oavsett kön som blir det. För att lösa problemen med diskriminering och främja jämställdhet i stort måste vi ha ett individuellt synsätt på människor.

Man kan inte bekämpa diskriminering genom att använda annan diskriminering…

Så länge man behåller bilden av att kvinnor är offer eller underordnade männen så är det den bilden som befästs. Bilden av problemet framhålls medan jag anser att bilden av lösningar borde komma i första hand och då inte bara när det gäller kvinnor som grupp utan alla människor som individer.

Jag är en stark självständig kvinna och ser mig själv som jämlik mannen. Om jag vill komma någonstans eller nå ett mål så vill jag kämpa för det.

Rätt person på rätt plats. Jag vill inte kvoteras eller se på mig själv som det svagare könet, däremot är jag för positiv särbehandling dvs. om det är två personer som är lika kompetenta för samma arbete som de söker till, att man då väljer den ena för att främja jämställhet (exempelvis kön, ålder, etnicitet etc.)

Sluta kalla kvinnor offer och underordnade männen …

Jag vill inte bli placerad i det facket. Vi kvinnor behöver sträcka på oss, skaffa oss lite självförtroende och se möjligheter istället för hinder och inte tänka på oss själva på ett sådant sätt som gör det enkelt att utnyttja.

Jämställdhet för mig handlar om att se att vi alla är olika men att vi kompletterar varandra på olika sätt. Jag ser individer – starka individer som alla ska leva i ett jämställt samhälle.

-+-=-

Folkhälsofrämjande med ökade öppettider på krogen

Med hänvisning till förslaget och diskussionerna om kortare öppettider på krogen.

Ska samhället bidra till dolt missbruk och våld?

Vi vet att alkoholkonsumtionen ökar överlag i vårt samhälle - våld och övergrepp ökar i takt med promillehalten. En stor bidragande faktor till detta är den ökade tillgången på illegal alkohol. Här har samhället föga kontroll i det stora hela. Det är den illegala marknaden samhället måste bekämpa och det på flera olika nivåer, inte den legala marknaden.

Jag tycker att man vissa gånger fokuserar på helt fel saker när man talar om förebyggande arbete...

Jag har under många år tidigare arbetat som processledare inom ramarna för alkohol- och drogförebyggande arbete på kommunal nivå. Jag anser att det är ett av de viktigaste områdena som samhället ska arbeta med.

Det är dock viktigt att man lägger resurserna på rätt ställe...

Det finns ett område som jag tycker att man är helt fel ute när man talar i förebyggande termer. De som ger underlag till beslut på detta område tänker inte långsiktigt eller har ett helhetstänk. Jag anser inte att man arbetar förebyggande när man resonerar om att krogar ska stänga tidigare. Det blir snarare en motsatt effekt och man slänger upp dörrarna för den illegala marknaden, det dolda våldet och missbruket.

Det finns ingen forskning som visar på att den totala alkoholkonsumtionen minskar vid kortare öppettider på krogen...

Det är mycket förvånande att olika instanser uppmuntrar till kortare öppettider på krogen. Detta med tanke på att det med all sannolikhet kommer öka med privata fester, svartklubbar mer eller mindre etablerade.

Jag tycker också att man skilja på päron och äpplen...

Självklart ska de som har serveringstillstånd sköta sig och inte servera till märkbart berusade eller minderåriga. Det handlar om hur människor dricker inte när.

Hur ska ligga i fokus inte när...

Tillsynen på de restauranger och krogar med serveringstillstånd måste förbättras tillsammans med att krogpersonal utbildas som idag redan görs. Man kan också tänkas uppmuntra personal att samarbeta mer med socialtjänsten när man ser att personer tenderar att ha ett missbruk eller håller på att utveckla ett. Tillståndsenheter måste förbättra sitt arbete och samarbeta över kommungränserna och med andra myndigheter. Stickprovskontrollerna måste göras över gränserna. Bättre vore att kraftsamla samtliga alkoholinspektörer som arbetar i ett län och göra tillsyn på flera restauranger samtidigt än att kommuninspektörerna tar krog efter krog under en och samma kväll. Djungeltelegrafen arbetar sig, på det sistnämnda sättet, varm och det är ett förlegat arbetssystem.

Det finns också en annan aspekt som används i diskussionerna om kortare öppettider på krogen och det är att det förekommer mycket bråk vid stängningsdags utanför krogarna.

Det finns de som hävdar att kortare öppettider minskar våldet...Hur tänker man då?

Krogar som har utskänkningstillstånd med längre öppettider har också ett erforderligt antal ordningsvakter för att upprätta ordning och säkerhet (detta bekostas av krögarna själva och kontrolleras av polismyndigheten). Med hänvisning till detta borde man snarare resonera tvärtom och uppmuntra till längre öppethållande. Polis har då också mer hjälp under längre tid av förordnade ordningsvakter och man får en bättre spridning på när människor går hem.

Risken för bråk ökar om alla går ut samtidigt...

Om vi skulle få en utveckling av den illegala marknaden genom att man stryper den legala, minskar den samlade kontrollen. Exempelvis servering till märkbart berusade, våld, sexualbrott, kontroll av åldersgräns etc. Det finns ingen tillsyn på svartklubbar eller efterfester. Kortare öppettider leder förmodligen också till att polisen får en ökad arbetsbelastning på ett större upptagningsområde.

Det är ett steg bakåt med tänkandet om kortare öppettider eftersom man av erfarenhet i Stockholm vet att när man införde ett försök år 1993 med längre öppettider på krogen så försvann mer eller mindre det stora problemet med svartkrogar. Har man glömt bort detta?

Så länge det finns ett behov för människor att komma ut och roa sig så kommer marknaden för krogar finnas i stor utsträckning.

Det samlas mängder med människor på gatorna runtom i min hemstad efter krogarna har stängt 02.00, som i de flesta andra städer. Detta kräver också polisens närvaro. Jag drar slutsatsen att det uppenbarligen finns ett mer utbrett behov hos människor att umgås med varandra än fram till 02.00.

Detta behov sträcker sig längre än vad vi idag ger tillstånd till...

Jag tror mer på att utöka öppettiderna och servera alkohol under kontrollerade former i syfte om att förebygga våldsbrott och överkonsumtion av alkohol. Jag tror också på att samhället ska fortsätta med att satsa på att stärka självförtroendet och självkänslan hos barn, ungdomar och föräldrar. Detta genom stöttning och metoder som har vetenskapligt bevisad effekt. Det är alkohol- och drogförebyggande arbete. Lyckas vi med detta kommer troligtvis totalkonsumtionen av alkohol och droger minska i det långa loppet!

Läs även: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2553125.svd
http://www.regeringen.se/content/1/c6/12/15/91/fe04bc72.pdf

Minnen präglar framtiden

Jag har några gånger nu på sistone tagit tillfället i akt och börja åka längdskidor...

Bakgrunden till varför jag tagit detta initiativ är inte för att jag behöver röra på mig eller för att jag känner att jag måste sysselsätta mig med något på min fritid. Nej, det är för att jag i många herrans år haft en bild av att hur det ska vara.

Jag har gått med någon slags nostalgikänsla från när jag gick i mellanstadiet, att det skulle vara så härligt!

Jag kommer mycket väl ihåg friluftsdagarna på mellanstadiet när man åkte ut till Skutberget och hade packad matsäck med sig. Efter kämpande i spåret satte man sig tillsammans med klasskamraterna och drack varm choklad, saft, åt en ostmacka och myste!

Efter 25 års funderande tog mig i kragen och gjorde slag i saken...

Första frågan jag hade när jag väl insåg vad det var jag höll på med, var: Kan jag överhuvudtaget stå på ett par skidor? Den andra frågan var: Har jag fått en knäpp - någon slags åldersnojja...?

Det ska ju också tilläggas att de längdskidor jag hade i mina händer, inte var några vanliga längdskidor...

Det var ett par gamla från försvaret – ”Vita blixten”! Min käre make hade i somras införskaffat oss ett varsitt par, eftersom jag talat om för honom i flera år hur mycket jag skulle vilja pröva detta igen...

Underskatta aldrig Vita blixten...

Skidorna var ok! De påminde ju om dem jag hade, när jag själv åkte för många herrans år sedan - nostalgitrippen var fulländad. Det enda problemet var att de var tjärade under och det var liksom inte gjort det här årtiondet om man säger så:-) Tvärstopp och här kan man prata om fäste. Valla var ingenting vi hade liggandes hemma, så ett stearinljus fick bidra med glidet under skidorna.

Efter att ha ordnat med allt som ska ordnas inför en skidtur, kom vi äntligen ut för att göra det igen...

Var det som jag trodde? Klarade jag av det? Ramlade jag? Såg jag ut som en fullständig idiot? Svaren på dessa frågor är JA. Det var också som jag föreställt mig – roligt, mysigt, fast jobbigt. Att åka längdskidor en kall vinterkväll under stjärnklar himmel var klockrent och jag kommer definitivt inte vänta ytterligare 25 år innan jag gör det igen.

Så vad blir nästa steg? Hm, kanske ska ta upp friidrottandet igen? Nej, skulle inte tro det- det får räcka med denna lilla nostalgitripp från barndomen och jag kommer jobba vidare på den tillsammans med snowboardåkningen som jag gav mig på förra året (jag som aldrig ens åkt slalom:-) Skitkul!