Debatt i NWT: Synliggör och ta hand om de osynliga

http://www.nwt.se/asikter/debatt/article621240.ece

Det kan inte upprepas nog många gånger hur viktigt det är att man försöker göra det "osynliga" synligt!

I debattartikeln som publicerades i NWT den 27/11 så skriver jag tillsammans med Göran Harnesk generalsekreterare BRIS, Marie Oudin (M) och Åke Thörnesjö (M), om hur viktigt det är att stärka samhällets skyddsnät så att vi fångar upp alla dessa barn som växer upp under otrygga förhållanden.

***

Ett barn är i stort behov av trygghet under sin uppväxt och föräldrar/vårdnadshavare är den kanalen dit de naturligt vänder sig för att få den. Ett barn som växer upp under sådana här förhållanden får oftast skapa en egen trygghet för sina föräldrar inte genom dem. De blir föräldrar åt sina föräldrar. Det finns oftast en gränslös kärlek från barn till sina föräldrar och har barnen blivit ”föräldrar”, gör de det som är naturligt för dem, de skyddar ”sina barn”. Föräldrar som lever i missbruk eller har någon psykiskt sjukdom kan många gånger ha svårt att acceptera detta eller våga se/kunna se det eftersom de är för sjuka. De gör mycket för att dölja det. Detta ser ett barn/barnen tydligt och barn gör oftast inte som vi säger, utan som vi gör. De lär sig att försvara, dölja och därmed känner de starka skuldkänslor eftersom de många gånger känner att det inte riktigt är rätt. När dessa barn börjar komma upp i skolåldern blir deras situation än mer påtaglig. De ser andra barn och deras föräldrar, de börjar jämföra. Det är då insikten om att de lever ett annorlunda liv kommer. De börjar se att andra föräldrar inte är som de egna, där kompisar växer upp under trygga förhållanden. Ju äldre de blir desto mer påtagligt blir de medvetna om att den egna situationen inte är som andras - de hamnar i ett slags utanförskap, de blir de glömda och/eller osynliga barnen.

Här måste samhället bli bättre på att lära sig se det osynliga och fånga upp barnet genom att vara lyhörd för signaler. Vi har ett gemensamt ansvar för alla dessa barn ungdomar som växer upp under sådana här förhållanden! Det får inte vara så att samhället glömmer bort att de finns, bara för att de inte ställer sig upp och räcker upp handen och säger: ”Jag har en mamma som är alkoholist, jag känner mig rädd och ensam.” Drygt tio procent av Sveriges barn lever i familjeförhållanden där missbruk eller psykisk sjukdom förekommer.

Jag kan med värme i mitt hjärta meddela att det gått med 5751 personer i Facebookgruppen: "Stöd barn till misbrukande och/eller psykiskt sjuka föräldrar". Det visar vilket enormt engagemang det finns för dessa frågor och vilket stöd man vill visa för alla dessa barn.

Man ska inte ta dagen för given...

Vissa saker som händer i livet gör fruktansvärt ont och man önskar att det aldrig skulle behöva hända. Vissa saker är ibland svårt att acceptera och man kämpar med att försonas med tanken.
***
Det krävs otrolig styrka och motivation för att acceptera det som finns – i synnerhet när man inte tycker om det. Det krävs energi när man försöker arbeta så bra man kan med de omständigheter som råder och med de medel som man har. Det handlar om att finna en balans i relation till det som finns och det kan handla om att man måste gå igenom olika faser för att nå en acceptans. Det handlar om att man måste lindra smärtan, låta såren bli till ärr och ibland blunda – man kan bara förändra det som går att ändra. Att acceptera något som är svårt att förstå handlar inte om att ge upp – det handlar om att hitta styrka i sig själv.
***
De sorgligaste ord som någonsin sagts eller skrivits är dessa: ”Det hade kunnat vara”
***

John Greenleef Whittier

YYYYYYYYYYYYYYYYYYY
Man ska uppskatta dagen...

***De senaste veckorna har jag blivit än mer mån om att vara rädd om tiden som man har. Den är värdefull på riktigt.

***

Vi sätter ofta värde på materiella ting. Har man en stor summa pengar som man bestämmer sig för att köpa något värdefullt för så kan man alltid ersätta de pengarna. Med dagen är det annorlunda för den kommer aldrig åter igen. Den tiden kan man aldrig spara ihop till igen och ersätta som med pengarna man spenderat.

***

Man ska till vara på kärlekens ögonblick och se den man älskar – fånga ögonblicket in till ditt hjärta och låt värmen hjälpa dig att finna styrka. Man ska ta tillvara på de som är ens vänner och familj – de ger dig styrka och finns vid din sida när du ska finna acceptans i svåra ögonblick i livet. Man ska ta tillvara på tiden man har med sina barn och njuta av den – vi har dem bara till låns. Tiden då våra barn växer upp kommer aldrig tillbaks – de blir aldrig små igen och DU själv blir inte yngre. Ta därför vara på tiden. Prioritera rätt. Stressa inte. Finn styrka. Älska dina barn – visa kärleken. Har du funnit äkta kärlek, var rädd om den. Älska dig själv.

Visst finns det saker man ångrat och kommer ångra i sitt liv – men som min älskade man alltid brukar säga: ”Det är bättre att ångra något som man gjort än att ångra något som man inte gjort”

***

Ta tillvara på tiden – den kommer inte tillbaks…

MMA ska inte uteslutas från Riksidrottsförbundet och det ska definitivt inte införas något förbud!

Det har de senaste veckorna debatterats ganska mycket kring MMA (Mixed martial arts). I onsdags sände SVT ett avsnitt av Uppdrag granskning där ämnet togs upp och där man ifrågasatte sporten. Man har också tagit upp det i Sportspegelns program Halvtid . Det har diskuterats kring en norsk studie som visat att barn som utövar kampsport löper 15 % större risk att utöva våld utanför ringen än de som inte håller på med kampsport.

Man väljer vad man vill se och man kan diskutera hur vinklad denna studie från Norge egentligen är. Precis som kampsportprofilen Musse Hasselvall undrar i sin debattartikel som publicerades i Aftonbladet den 12/11, så undrar även jag över hur användbart och trovärdigt resultatet av studien är eftersom man har en lång tradition av förbud mot kampsport i Norge.

Självklart ska MMA omges av noggrann kontroll och jag tycker också att det är bra att debatten om kampsporter med jämna mellanrum kommer upp. Det visar att det finns ett stort intresse vilket innebär utvecklingsmöjligheter i positiv bemärkelse. Detta inte är någon ny debatt utan det är precis samma debatt som förts kring förbudet mot proffsboxning under många år. Olika kampsporter har tid och otid kritiserats för att vara farligt, omoraliskt och influera till ett våldsamt beteende.

Sverige är ett föregångsland med medicinsk expertis som kontrollerar utövarna både före, under och efter varje match. Det finns inga sporter som omges av ett så skyddande regelverk som proffsboxning och MMA.

Kampsportskritiker saknar idag grund för påståendet att kampsport med automatik leder till antisocialt (våldsamt) beteende och det är inte bara för att det är svårt att studera utan det är också för att det finns andra sociala faktorer med i bilden som ledarna inte har kontroll över.

Vad gäller den norska studien där man jämför pojkar i åldern 11-13 år (under en kortare tid)som hållit på med olika sporter under en och samma period (inte bara kampsporter) så kan jag inte låta bli att undra vad som kom först - hönan eller ägget? Många ungdomar som har en trasslig och stökig bakgrund söker sig till olika kampsporter. När barn och ungdomar skaffar sig status och självkänsla genom normbrytande (avvikande/våldsamma) beteenden kan faktiskt kampsporten motverka detta. Vi vet att det inom dessa finns många sociala värden. Läran om självkontroll, mental styrka tillsammans med de tydliga reglerna och disciplinen om vad som är rätt och fel är bra för dem. I och med att man inom de flesta kampsporter visar hur man tål stress och hur man kan stå emot provokationer blir det en positiv spiral där en inre trygghet byggs upp som i sin tur bidrar till att bättre beslut tas, trots eventuellt dåligt grupptryck. Sedan ställs det givetvis höga krav på ledarna att de är goda förebilder. De blir för dessa ungdomar många gånger den enda vuxna personen de har att vända sig till.

Jag tror inte att man kan se på en enskild sportgren för att göra en koppling mellan antisocialt beteende eller inte. Det beror helt och hållet på vad det finns för mentalitet inom klubben, hur tävlingsinriktad den är, hur mån man är om den enskilde individen och vilka andra sociala skyddsnät som finns kring individen. Exempelvis uppfostran, närvarande föräldrar, vuxna förebilder.

Jag är lika lite för ett förbud mot MMA och proffsboxning som jag är mot kortare öppettider på krogen. Precis på samma sätt som vi inte kan få människor att sluta dricka, vara ute och festa kan vi inte få människor att sluta med dessa sporter. Risken är då att man startar svartklubbar där man tappar den sociala kontrollen, sållningen och insynen. Människor som tycker om sporten kommer fortsätta gå matcher och då förmodligen på ställen där det inte alls finns samma ordnade, skyddande restriktioner som idag finns. Vi osynliggör då problem som kan uppstå och det blir svårare att förebygga skador. Ett förbud skulle bidra till att göra sporten till något som ställs utanför samhället. Då kan vi tala om att det riskerar bli en sport som "fel personer" söker sig till och förmodligen finner de likasinnade.

Om vi vill värna om de som håller på med MMA, minska skaderiskerna, få till matcher med jämbördiga motståndare så ska inte MMA uteslutas från Riksidrottsförbundet och det ska definitivt inte införas något förbud. Att arbeta för ett förbud är en kamp vi aldrig kommer vinna mer än att vi får en lag som blir en ”hyllvärmare”. Bättre är att utveckla sporten framåt med gott ledarskap - tränare som är goda förebilder. Verka för att domare bryter i god tid och bidra till att utveckla den medicinska expertisen med bra kontroll före, under och efter matcherna – även utanför Sverige.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att undra över hur man med ett förbud skulle lösa konflikten som uppstår i och med att vem som helst, i princip varje kväll, kan se matcher på någon av alla de tv-kanaler som finns, för att inte tala om internet. Det blir löjligt om man gör skillnad på att se en match på tv eller live.

PS. Ser fram mot kvällens UFC 105 kl 22.45 på TV4 Sport. Där bl.a. svensken Alexander Gustafsson går en match mot Jared Hamman. Ska också bli spännande att se i vilken form Michael Bisping är i sedan han blev brutalt knockoutad av Dan Hendersen i UFC 100. Den matchen var för övrigt ett exempel på när domaren skulle gått in tidigare och brutit.

Kvotering - Nej tack...

Läste en debattartikel I NWT om könskvotering den 5/11. Det handlade om debatten som pågår om att få in fler kvinnor på styrelseposter genom kvotering. Johanna Svanberg skrev i sin artikel att debatten tenderar att få en knepig slagsida och att det knappast kan betraktas som en rättighet att få en styrelsepost i ett aktiebolag. Jag håller fullständigt med henne i det hon skriver och som jag ser det så är detta en jämställdhetsfråga som tragiskt nog tenderar att bli en slags könskamp.

Bort med kvotering - det är ett dåligt styrinstrument!
Jag tycker kvotering är ett märkligt resonemang för att få en ökad förståelse och lösningar på problem i samhället gällande jämställdhet. Att kvotera är inte rätt väg att gå. Problematiken gällande jämställdhet är många gånger mer komplext än att det bara handlar om en grupp. Tillämpar man kvotering tar man till en enkel och kortsiktig lösning på problemet - det handlar då mer om att man vill snygga till statistiken.

Orsaken till att jämställdhet måste eftersträvas överallt i vårt samhälle är för att diskriminering i olika former fått fotfäste. Här handlar det inte om att det är kvinnor som grupp blir utsatta, utan det är människor oavsett kön som blir det. För att lösa problemen med diskriminering och främja jämställdhet i stort måste vi ha ett individuellt synsätt på människor. Om man vill uppnå mångfald i ett företag kan man till exempel använda sig av uppsökande verksamhet och riktade informationsinsatser. Om det är två personer som är lika kompetenta för samma arbete de söker till - kan man då välja den ena för att främja jämställdhet (exempelvis kön, ålder, etnicitet etc.).

Som jag skrivit tidigare - Man kan inte bekämpa diskriminering genom att använda annan diskriminering…

http://www.centrumforrattvisa.se/statiskt/om

Jag är en stark självständig kvinna och ser mig själv som jämlik mannen. Om jag vill komma någonstans eller nå ett mål så vill jag kämpa för det och anses ha kompetens för mitt uppdrag.

Rätt person på rätt plats!

Jag vill inte kvoteras eller se på mig själv som det svagare könet. Jag skulle själv tycka att det var förnedrande om jag kvoterades in i en styrelse bara för att jag är kvinna och män väljs in efter betydelse för företaget. Det strider mot sunt förnuft och man sätter inte företagets bästa i fokus.

Använd rätt sökverktyg
Precis som skribenten i NWT framhåller i sin debattartikel tror inte jag heller att det finns någon som kan hävda att kvinnor saknar kompetens för att på ett positivt sätt kunna bidra i ett aktivt styrelsearbete. Jag tror att större företag varit dåliga på att prioritera mångfald. Dessutom använder man sig kanske av en ganska smal rekryteringsbas när man ska tillsätta poster. Det finns kvinnor som har tillräcklig kompetens och som skulle bidra till en positiv utveckling av näringslivet - det är bara det att man måste ändra förfaringssättet när man ska rekrytera – att man letar på en bredare front.

Är kompetens = utbildning bara...?
Jag tycker heller inte att man ska stirra sig blind på vilken utbildning man har, utan i lika stor utsträckning så ska man se på den totala kompetensen där utbildning är en av flera delar. Erfarenheter är minst lika viktiga, om inte viktigare.

Nej, så länge man använder sig av kvotering befäster man en slags offerbild där en grupp är underordnad en annan. Bilden av problemet framhålls medan jag anser att bilden av lösningar borde komma i första hand och då inte bara när det gäller kvinnor som grupp utan alla människor som individer.