http://www.nwt.se/asikter/debatt/article621240.ece Det kan inte upprepas nog många gånger hur viktigt det är att man försöker göra det "osynliga" synligt!
I debattartikeln som publicerades i NWT den 27/11 så skriver jag tillsammans med Göran Harnesk generalsekreterare BRIS, Marie Oudin (M) och Åke Thörnesjö (M), om hur viktigt det är att stärka samhällets skyddsnät så att vi fångar upp alla dessa barn som växer upp under otrygga förhållanden.
***
Ett barn är i stort behov av trygghet under sin uppväxt och föräldrar/vårdnadshavare är den kanalen dit de naturligt vänder sig för att få den. Ett barn som växer upp under sådana här förhållanden får oftast skapa en egen trygghet för sina föräldrar inte genom dem. De blir föräldrar åt sina föräldrar. Det finns oftast en gränslös kärlek från barn till sina föräldrar och har barnen blivit ”föräldrar”, gör de det som är naturligt för dem, de skyddar ”sina barn”. Föräldrar som lever i missbruk eller har någon psykiskt sjukdom kan många gånger ha svårt att acceptera detta eller våga se/kunna se det eftersom de är för sjuka. De gör mycket för att dölja det. Detta ser ett barn/barnen tydligt och barn gör oftast inte som vi säger, utan som vi gör. De lär sig att försvara, dölja och därmed känner de starka skuldkänslor eftersom de många gånger känner att det inte riktigt är rätt. När dessa barn börjar komma upp i skolåldern blir deras situation än mer påtaglig. De ser andra barn och deras föräldrar, de börjar jämföra. Det är då insikten om att de lever ett annorlunda liv kommer. De börjar se att andra föräldrar inte är som de egna, där kompisar växer upp under trygga förhållanden. Ju äldre de blir desto mer påtagligt blir de medvetna om att den egna situationen inte är som andras - de hamnar i ett slags utanförskap, de blir de glömda och/eller osynliga barnen.
Här måste samhället bli bättre på att lära sig se det osynliga och fånga upp barnet genom att vara lyhörd för signaler. Vi har ett gemensamt ansvar för alla dessa barn ungdomar som växer upp under sådana här förhållanden! Det får inte vara så att samhället glömmer bort att de finns, bara för att de inte ställer sig upp och räcker upp handen och säger: ”Jag har en mamma som är alkoholist, jag känner mig rädd och ensam.” Drygt tio procent av Sveriges barn lever i familjeförhållanden där missbruk eller psykisk sjukdom förekommer.
Jag kan med värme i mitt hjärta meddela att det gått med 5751 personer i Facebookgruppen: "Stöd barn till misbrukande och/eller psykiskt sjuka föräldrar". Det visar vilket enormt engagemang det finns för dessa frågor och vilket stöd man vill visa för alla dessa barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar