Stöd till barn och ungdomar som växer upp under otrygga familjeförhållanden

Inbjudan till presskonferens

2010-06-07

”Pojken visste att om han kröp ihop hos skolsyster och berättade sanningen eller bara lite av sanningen, då skulle han tvingas flytta ifrån den han älskade mest i hela världen.”

Det som för ett år sedan började med en grupp på Facebook har nu lett till något mycket större. Elever från Broby grafiskas KY – linje Grafisk Medieproduktion har under vintern och våren arbetat med att skapa en rikstäckande stödportal på internet för barn och ungdomar som växer upp under otrygga familjeförhållanden.

För drygt ett år sedan skapade Marléne Lund Kopparklint en Facebookgrupp: Stöd barn till missbrukande och/eller psykiskt sjuka föräldrar – Osynliga barn. Tanken från början var att väcka en tanke, visa ett stöd för alla barn som inte har det så lätt. Ett annat syfte var att skapa ett levande forum där medlemmar tillsammans lägger in information om vart man som barn/ungdom kan vända sig om man behöver hjälp och stöd.

Facebook-gruppen "Stöd barn till missbrukande/psykiskt sjuka föräldrar" har i dag över 7 000 engagerade medlemmar som öppenhjärtligt delar med sig av sina erfarenheter. Det var när gruppen växte och blev ett forum som idén föddes. Medlemmar delade med sig. De berättade om att det på ett enkelt sätt måste gå och söka hjälp som barn eller ungdom. Ett researcharbete påbörjades. Det var då som gruppens skapare Marléne Lund Kopparklint fick idén och tog initiativet.

Hur gör en 10-åring för att få hjälp? Vet denne hur man gör och var man söker hjälp? Vågar man steget? Det var dessa frågor som behövde ett svar och en lösning.

Eleverna har tillsammans med Marléne Lund Kopparklint, Daniel Hahne, Fredrik Larsson, Bjarne Olsson, Niina Koivumaa, Disa Åkerström och Marie Oudin tagit fram en lösning på problemet.

Arbetet började i vintras med intervjuer med barn i tioårsåldern för att dels ta reda på hur bra de kunde hantera datorer, och dels om de visste vad man kunde göra om man hade problem hemma. Därefter följde månader av arbete med att ta fram en hemsida som skulle vara mycket enkel att använda, men samtidigt passa både de yngre och äldre ungdomarna.

– Vi måste alla hjälpa till med att se dessa barn. Försöka få dem att känna att de inte är ensamma, säger Marléne Lund Kopparklint grundare till Facebook-gruppen: Stöd barn till missbrukande och/eller psykiskt sjuka föräldrar.

Medverkande: Kristoffer, Stefan, Hanna, Marte, Eric, Victor, Johan, Kim och Marcus från Broby Grafiska.

Övriga: Marléne Lund Kopparklint - Initiativtagare, Daniel Hahne webbansvarig, Fredrik Larsson och Nina Koivumaa

Tid & datum: 7 juni kl. 15.30

Plats: Värmlandsmuséet

Adress: Sandgrundsudden, Karlstad

Om ca 3 veckor träder det danska förbudet mot kamphundar i kraft.

I Aftonbladet i går kunde man läsa om förbudet som träder i kraft i juli. Jag har bloggat om det förut och jag står för vartenda ord jag skrivit. Det löser inga problem - det handlar bara om en icke genomtänkt paniklösning. Det finns många frågetecken kring detta. Hur har man tänkt det långsiktigt? Ska man förbjuda hundraser efter hand det händer något? Hur har man tänkt hantera blandraser?

Det danska förbudet innebär att vissa hundraser inte får importeras eller avlas. De ska också steriliseras. Det betyder att när exempelvis den siste danske pitbull-hunden dör av naturliga orsaker så är rasens saga all i Danmark. De hundar som finns i Danmark idag ska, enligt förslaget, även ha munkorg och hållas i koppel när de vistas utomhus.

Som jag tidigare skrivit är jag förundrad och man kan dra hur många paralleller som helst.

Vad ska man göra med alla notoriska rattfyllerister? Förbjuda bilarna?

Det är inte hundens fel. Det handlar om hundägaren. Det spelar ingen roll vilken hundras du har om det är fel hundägare. Alla hundraser härstammar från vargen och talar samma språk mer eller mindre och det går alltid att frammana ett negativt beteende med "rätt" lärare som ämnar att använda hunden som ett vapen.

Jag anser att det danska förbudet mot vissa hundraser är fel väg att gå. Jag kan hålla med om vissa argument i debatten om de sk "kamphundarna" (som har pågått i många år) men att införa ett förbud mot vissa hundraser tror jag inte är lösningen på problemet.

Hundraserna som ska förbjudas.

Kryssa mig så jobbar jag för dig!

Personligt om mig
*****************
Jag är 37 år och har bott i Karlstad hela mitt liv. Bor i hus tillsammans med min man Fredrik och våra två barn. Jag jobbar på moderaternas riksorganisation som projektledare. Innan det jobbade jag med alkohol– och drogförebyggande arbete på Arbetsmarknads– och socialförvaltningen i Karlstad.

Jag har varit politiskt aktiv sedan år 2004. Efter valet 2006 fick jag uppdrag i polisstyrelsen Värmland och i Stadsbyggnadsnämnden Karlstad.

Jag har aldrig tidigare kandiderat och är ny på listorna till kommun, landsting och riksdag.

Jag har alltid varit engagerad i trygghetsfrågor. I synnerhet brottsbekämpning och det som rör utsatta grupper i vårt samhälle. Jag engagerar mig också i frågor som rör ”osynliga barn” - barn som lever tillsammans med missbrukande och/eller psykiskt sjuka föräldrar. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt.

Varför kandiderar jag?
******************
- Jag vill vara med och påverka beslut. Ta ansvar för Karlstads fortsatta utveckling. Jag vill göra det som är bra ännu bättre.

För mig är politik diskussioner som börjar hemma vid köksbordet, i fikarummet på jobbet etc. Jag vill lyssna och reflektera på vad andra människor tycker är viktigt i vardagslivet. Jag vill minska avståndet mellan politiska beslut och verklighet. Ta med mig kunskapen om människors vardag för att kunna påverka fullmäktigebeslut. På så vis hoppas jag kunna vara med och föra en bättre och mer jordnära politik.

Att prata politik är inte det viktigaste—det är att lyssna.

Vilka är mina hjärtefrågor?
*********************************
- Jag brinner för frågor som rör äldre, barn och trygghet.

Jag vill höja kvalitén inom äldreomsorgen. För mig är det en självklarhet att alla som bor på ett äldreboende har rätt att komma ut i varje dag. Det ska finnas tid för medarbetarna att sitta ner och verkligen prata med och lyssna på de äldre. Medarbetare ska känna stolthet över sitt arbete för det som de gör är värdefullt för alla. Ingen ska behöva ha en känsla av otillräcklighet när de slutat för dagen.

Barn och ungdomar har rätt till en trygg uppväxt. Vi måste uppmärksamma det stora antalet ”osynliga barn” runtomkring oss. Det är viktigt att vi alla tidigt reagerar och agerar när vi ser att ett barn inte mår bra. Att kommunen snabbt sätter in rätt insatser när de får kännedom om att ett barn far illa.

Brottslighet ska bekämpas. Ingen ska behöva vara rädd. Alla brott ska utredas, stora som små. När du anmäler ett brott ska du bli tagen på allvar och känna att polisen bryr sig. Därför behövs fler poliser och att hela rättsväsendet får de resurser som krävs för detta. Jag vill också helst se en nationell polismyndighet så att man kan arbeta mer effektivt och inte behöva uppfinna hjulet flera gånger.

All ungdomsbrottslighet ska utredas. För det krävs ett bra samarbete mellan polis och socialtjänst där resursbrist inte får vara ett hinder.

Rösta för trygghet - rösta på mig!