Människor som går till överdrift finns ständigt mittibland oss...

Idag ska jag ägna dagen åt att läsa lite ur boken: Idag ska jag ägna dagen åt att läsa lite ur boken: Människor som gått till överdrift av Kalle Lind. Helt enkelt för att få perspektiv på saker och ting. För att se att det är inte bara vi som råkar ut för energitjuvar; energislukande, ondsinta, egoistiska och/eller snåla människor. Denna helg har tagit priset på många sätt och vis men det blir ett annat kapitel. Jag lärde mig för länge sedan att man inte ska skriva i affekt. 

Det tråkiga är att även om man lägger ned sig och skriver något konstruktivt, så läser inte eller tar inte de människor som skulle behöva det till sig ändå. De är helt enkelt perfekta eller lever i Förnekelsens land där vare sig självkritik eller ödmjukhet inte finns på kartan. 

Innan jag gör det ska jag skingra tankarna lite med att försöka fånga våra koi-fiskar ur dammen så att de inte går samma väg som alla sina föregångare, guldfiskarna. Vi har slutat hoppas på att de ska klara sig över vintern, trots alla överlevnadsstrategier vi haft genom åren. 

Droppen var när vi förra året med glädje såg att de hade överlevt vintern. Genom isen när vårsolen värmde kunde vi se hur de vaknade till liv!

Det var ju bara det att det inte bara var vi som fick vårkänslor och ville komma närmare våren och värmen. De där pantade fiskarna, som överlevt 25 minusgrader en hel vinter, gick ju upp till ytan och lade sig under isen som smälte. Sedan kom kvällen och minusgraderna och vad hände då? Ja, inte hade de där guldfiskarna hjärna nog att fatta att det faktiskt fryser till igen, utan de låg kvar vid ytan och gick en säker död till mötes.

Infrusna fiskar i isen är inget vi eftersträvar igen utan nu blir det ut och invänta The rescue team eftersom jag själv inser att mitt tålamod inte kommer räcka till.

Bitterfittans återkomst!

Ibland förvandlas jag till en bitterfitta, inget jag gillar men man trillar dit då och då. De senaste dagarna har jag varit det iallafall och det är pga. Socialchefdagarna jag varit på i Malmö. Som FSS Föreningen för socialchefer i Sverige anordnat. 

Jag ska inte rata allt utan det fanns några guldkorn men att man inte förstår att man ska hålla en bra nivå gällande politiska ställningstaganden är för mig helt ofattbart. Om man vill få till en förändring inom den sociala sektorn som är politiskt styrd då kan man inte välja att spela enbart på vänsterns arena. Och i ärlighetens namn denna konferens tenderade att gå i kommunismens tecken tidvis.

När jag trodde att det inte kunde bli värre, då kliver riksfeministen Nina Björk upp på scenen, kvinnan som ligger så långt åt vänster att Sossarnas och Vänsterpartiets ramar inte räcker till. Som tur är var det inte bara jag som reagerade efter diverse påhopp på de hemska borgarna som förstört hela samhället. Det var dock inte bara jag som blev frustrerad utan det var många som som började skruva på sig när hon raljerande dömde ut Mona Sahlin.

Ja, Nina är verkligen ett kapitel för sig och man kan ju fråga sig om hon går i kläder stickade av mossa och torkar sig med barkbitar när hon går på toaletten. Det borde hon göra enligt mig eftersom hon så glatt klankar ned på människors besatthet av materialistiska ting och med sina spikskor stampar på människors drömmar.

Nej, denna gång gjorde FSS bort sig rejält och det är min bestämda åsikt att efter denna konferens kan de lika gärna lägga ner. Att de inte förstår hur många de tappar när de med sin ordförande inleder med vänsterpropaganda, klankar ned på regeringen och fortsätter i samma anda, pass efter pass efter pass

In order to change we have to be sick and tired of being sick and tired... 

Nästa år väljer vi något annat!

There is always room for a change - hatten av för Sahar El-Nadi...

In order to change we must be sick and tired of being sick and tired...

@saharelnadi #scd2013malmo #054pol #barnsrätt  @brygganorg  #sedetosynliga

Hade förmånen att idag få lyssna på Sahar el-Nadi. Hon pratade om vikten av att förändra ochttp://www.adlibris.com/se/bok/the-lucifer-effect-understanding-how-good-people-turn-evil-9780812974447h om man vill förändra att man ska värna om sina värderingar och vara beredd på uppoffringar. Hon pratade bl.a. om situationen i Egypten, vad som gör att situationen där är som den är. 

Förutom sin egen bok: Sandcastles and Snowmen, rekommenderade hon också en annan där hon lyfte fram att alla människor är faktiskt inte snälla: The Lucifer effect -how good people turn evel.

När hon pratade kring den drog hon en viktig slutsats:

Evil people in group are dangerous. 

Vi pratar alldeles för lite om att vissa människor är elaka (ondskan bor i dem, som Konstapel Kopparklint skulle ha sagt:-). Vissa är snälla i grund och botten men kan förvandlas till riktiga elakingar.  Alla dessa finns mitt i bland oss hela tiden. En och en kan de flesta av oss parera. Problemet är när de kommer i grupp, då är de livsfarliga och de elaka konspirationerna flödar. Då behöver vi andra agera för få till en förändring.

Det där har jag träffat på alldeles för mycket i mitt liv...

One person can make a different and everyone should try!

Tiden är knapp-livet är kort...

Tydligen har vi  26.000 dagar på oss att göra det där vi verkligen vill göra i livet... 

Med sömn borträknat är vi nere på 20.000 dagar. Med sjukbortfall 15.000. Med sådant som andra (typ barn:-) kräver att vi ska göra i stället för det vi egentligen vill göra har vi slutligen 11.000 

Tänkvärt...

Slutsats: prioritera rätt saker! Man får inte tillbaks dessa dagar....

Har du hört det förut?

...Man ska vara frisk för att orka vara sjuk!

Det blev så tydligt än en gång idag när jag satt på en konferens och en föreläsare talade om hur en Stroke-patient kan bli behandlad och uppleva tillvaron. Hur vi i samhället bygger upp våra organisationer och anpassar dem utifrån hur vi politiker och tjänstemän ska arbeta effektivast. I stället för att se på hur det ska bli enklast för våra kommuninvånare, patienter, klienter etc.

Att vi inte sätter individen i centrum. 

Ni vet det här uttrycket: Vi finns till för klienten, klienten är inte till för oss... 

Vi tror att vi arbetar så och vi säger att vi gör det men i praktiken hävdar jag att det gör vi inte!

Kommuner och landsting ska i olika skeden i människors liv, ge stöd till människor som är i behov av hjälp på olika sätt. Det kan handla om långvarig/tillfällig sjukdom, livskriser, att vara anhörig etc.

Exempel: En flicka har det jobbigt i skolan. Det visar sig efter neuropsykiatrisk utredning att hon har ADHD. Samtidigt visar det sig också efter utredning från socialtjänsten, att hon har det svårt hemma med pappa som missbrukar. Flickan/familjen får kontakter inom flera olika instanser...

Skolan: kurator, skolsköterska, mentor. 
BUP: Läkare (medicinering/utredning), sjuksköterska (samtal/uppföljning), psykolog (utredning/samtalskontakt). 
Socialtjänsten: IFA (ekonomihandläggare) Familjestöd (samtalsstöd). 
Frivården: Eftersom pappa åkt fast för rattfylla och hela familjen ska vara med i rehabiliteringsarbetet.
Vård- och omsorg: biståndshandläggare, Ledsagare enligt LSS

Minst 10 personer runt denna flicka och familjen. Dessutom talar inte alla dessa aktörer med varandra utan det är upp till flickan/familjen att föra vidare/hålla reda på vad var och en sagt. Sekretess styr också mycket. Vad får stå tillbaks? Funktionsnedsättningen, sorgen, rehabiliteringen etc.

Ett annat exempel. Anhörig dotter där modern efter lång tids sjukdom avlidit. Inga syskon med i bilden. Kontakter måste göras efter dödsfallet. 

Sjukvården: läkare (brytpunktssamtal, uppföljning), sjuksköterska (uppföljning). 
Socialtjänsten: handläggare IFA då medel saknas för begravningskostnader, Boupptecknare. 
Skatteverket: dödsboanmälan. 
Bank: tjänsteman kring ekonomi. 
Begravningbyrå: begravning med hjälp av ekonomiskt bistånd. 
Kronofogden: eftersom modern hade skulder. 
Diverse inkassoföretag: som kontaktar dödsbo och vi ha betalning för skulder som modern haft. 
Bostadsbolaget: uppsägning av lägenhet
Vård- och omsorg: enhetschef för personlig assistans eftersom modern hade omvårdnad dygnet runt
Hjälpmedelcentral kommunen: säng och andra hjälpmedel ska tillbaks
Hjälpmedelscentral Landstinget: rullstol, inkontinensskydd mm
Andra: anhöriga, vänner etc. som ska kontaktas för att meddelas om det tragiska som inträffat.

Allt detta ska lösas av den anhöriga. Och man ska som anhörig hålla reda på vad som sagts av de olika aktörerna. Mitt uppe i en livskris och som man kan likna det med, ett nästan förvirrat tillstånd. Vad får stå tillbaks? Sorgen...

Någon funktion (ledsagare, lots, personligt ombud mm) borde alltid finnas i mitten och vara länken mellan alla aktörer. Aktörer borde sitta vid samma bord och föra en dialog med den det rör. På så vis kommer man också runt sekretess till viss del och man kan kommunicera med varandra.

Apropå effektivitet och att vi många gånger säger att vi ska finnas till för klienten/patienten/kommuninvånaren...

40 årsfesten närmar sig...

Ja, eftersom man blev 40 år i somras sågs det ju givetvis som ett bra tillfälle att ordna med en rolig fest och tänka sig att jag har ett alldeles eget festutskott! I alla fall måste jag bara ge en eloge till de som lägger ned sig för att göra detta till en oförglömlig fest - ni är bara bäst!

Och att temat ska vara det glada 80-talet är ju en självklarhet för mig. Jag misstänker att festprogrammet kommer att vara fullspäckat i detta tecken! 

Blir bara lite nervös när jag ställde frågan om det behövs någon fjantig bild till programmet och jag får svaret: "Det här med bilder har nog löst sig:-)"

Nedräkningen har börjat... 

Styrketåren - ursäkten att få ta det där glaset...

Tänk om alla kunde hålla sig till den här storleken på styrketår - om man nu måste ha en vill säga...

http://instagram.com/kopparklint