MASKROSBARN AV MIN TID

tisdag 3 mars 2015

Hur tänkte du nu Katerina Janouch?!

Femtio nyanser av ”frivillig” förnedring?

Ett lätt illamående smyger sig på när man läser Katerina Janouchs reportage (26/2 i Expressens Hälsoliv) om hennes möte med verklighetens Mr. Christian Grey. En ”professionell Master som dominerar kvinnor på beställning”. Som engagerad i sociala frågor på samhällsnivå med fokus på utsatta kvinnor, kan jag inte tolka det på ett annat sätt än att verklighetens Mr Grey är en prostituerad som säljer sex. Den stora frågan jag ställer mig är, hur en så pass väletablerad profil som Janouch kan framhålla detta koncept som något positivt genom att överhuvudtaget skriva en artikel som denna? Kan det bero på att det görs skillnad när en man utför sexuella tjänster för kvinnor? Där han sägs tillfredsställa kvinnors lustar och få dem att leva ut sina uppdämda drömmar om maktdominans. Att det enbart handlar om kvinnor som tar för sig lite av livets goda? Frågan blir svårare när man lyfter på den "lustfyllda ytan" och upptäcker att sex är det minsta detta handlar om.

Hela artikeln anspelar på den världskända filmen Fifty Shades of Grey som baseras på trilogin med samma namn och är en påhittad historia. Ska man analysera detta BDSM fenomen som boken baseras på, får man fram en ganska tragisk historia. Utan att gå in alltför mycket på djupet, kretsar den en sexuellt oerfaren kvinna och en man med en barndom präglad av misär och misshandel. Båda är dessutom i 20-års åldern. Konklusionen som bloggaren Daniel Paris drog är talande för denna kioskvältare, när han skrev: ”Fifty Shades of Grey är kvinnomisshandel och hat i lyxförpackning”.

Det är ledsamt när man dessutom tänker på alla dessa kvinnor/män som kanske beger sig ut för att leta efter en egen Mr. Christian Grey och det visar sig att denne är långt ifrån den omtalade Hollywoodkaraktären utan istället är en kallblodig psykopat som njuter av att knäcka ”sitt offer” sakta men säkert med psykisk/fysisk misshandel. Och då är det inte den ”frivilliga” skaran jag pratar om, utan om de tjejer och killar som knappt har sexdebuterat, alla dem där sexakten har gått fel, där de skadat sig eller ännu värre, förolyckats.


Missförstå mig rätt. En storsäljande bok med sex som tema är inte fel. Det är upp till varje individ att skriva fritt och tänka fritt för vi lever i ett demokratiskt land som värnar om yttrande- och tryckfrihet. Dilemmat uppstår när ”fantasierna” förvandlas till verklighet och leder till att brott begås. När tonåringar och unga vuxna råkar illa ut för att någon part inte vet var gränser går eller när en nyfikenhet leder till kroppsskador. Det är inte ovanligt med efterföljande skuld och skam som kan bidra att man inte ens söker läkarvård. Det blir dessutom ännu värre när en så känd jämställdhetsförfattare och sexrådgivare, Katerina Janouch mer eller mindre romantiserar, förskönar och normaliserar prostitution och förtryck. Dessutom gör hon iskallt reklam för det.

Låt oss göra en tankevurpa. Vi experimenterar och ponerar att verklighetens Mr. Christian Grey förvandlas till Miss. Christina Red, en dominant kvinna på ledande position i ett stort bolag. Hon har under många år utnyttjat män och dominerat dem med hjälp av piskor, handfängsel eller andra redskap som finns till för att begränsa rörlighet. Ibland mot deras vilja. Skulle Katarina Janouch skriva exakt likadan artikel där hon dessutom råder läsarna var de kan hitta henne?

Det är inte utan att man tänker tillbaka på ett tv-program som sändes för ett par år sedan och som handlade om äldre kvinnliga sexturister. (Enligt statistiken reser runt 100 000 turister till Gambia varje år.) Svenska kvinnor som turistar i Afrika, köper sex av unga fattiga män och om de faller dem i smaken kanske det kan bli giftermål. Då kan de följa med hem till Sverige på anhöriganknytning. Programmet anspelade på romantik, den fria kvinnliga sexualiteten och att det minsann är det fria svenska kvinnor som "lever livet" och undviker ensamhet på äldre dagar. Samtidigt visas deras omhändertagande ådra eftersom de unga killarna och deras familjer erhåller hjälp och resurser. En slags förvriden vinna-vinna situation framställs snarare än att rika européer utnyttjar fattiga från tredje världen. Faktum är att många av dessa turister är vita kvinnor som åker till Afrika för att "krydda" till sitt sexliv för fem hundra kronor i veckan.

Vad är det vi ser? Prostitution av unga killar som har på grund av misär och fattigdom ”tvingas” sälja sina kroppar för att försörja sig. Lika illa är det när svenska män åker till Thailand för att köpa unga kvinnor och flickor och på det sättet bidrar till sexhandel. Både kvinnor som åker till Gambia och männen som åker till Thailand eller Filippinerna begår brott mot sexhandeln. Den ena gruppen är bara lättare att fördöma än den andra eller? Är det så att kvinnor som åker till Gambia upplevs som lite mer spännande och frigjorda samtidigt som de lever och tar för sig av livets goda medan män som åker till Thailand för att leta efter en 40 år yngre fru är en torsk med förnedrande kvinnosyn? När det handlar om sexköp, prostitution och utnyttjande av sin västerländska position gentemot fattiga människor så är det alltid ett brott och ett maktutövande.


Nej, skärpning Katerina Janouch. Det här var inte snyggt. Att vara en kämpe för jämställdhet eller rådgivande i hälsosamma relationer, barnuppfostran eller vad det nu kan handla om för ämnen, så blev detta ett stort magplask för mig. Ett enda stort hopkok med en snedvriden syn av prostitution, psykopatiska drag, underkuvning och kontroll av kvinnors sexualitet. Detta är definitivt en fråga om jämlikhet vad gäller både kvinnors och mäns sexualitet, som istället för att lyfta fram jämlikhet mellan könen, romantiserar ojämlikhet. En nyans av förnedring helt enkelt.

Inga kommentarer:

Vivian...

Vivian...