Det är inte ok att vi har barn och unga från 10 år och uppåt som behandlas med antidepressiva preparat för att de ska bli lyckligare!

Det har aldrig tidigare skrivits ut så många recept till unga kvinnor på antidepressiva och smärtstillande medel och många av dessa är beroendeframkallande. Värmland ligger högt över rikssnittet när det gäller detta och det är helt oacceptabelt.

Enligt en rapport som presenterats utifrån ett projekt som bekostats av Socialstyrelsen och som drivs av RFHL – Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsmissbruk, KSAN Kvinnoorganisationernas samarbetsråd i alkohol- och narkotikafrågor och Fsum Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar, så var det under år 2009 ca 40 000 barn och unga i ålder 10 – 29 år som använde SSRI – preparat och till största delen handlar det om tjejer (10 åringar!?). Enligt RFHL:s förbundsordförande Sonja Wallbom så ökade utskrivningen av lugnande, -sömngivande, - smärtstillande och antidepressiva medel till unga kvinnor med 70 % mellan åren 2000 – 2008.

Att unga mår sämre i Värmland är ingen nyhet utan detta såg man redan tydligt i rapporten Värmlänningars liv och hälsa 2008 (Landstinget i Värmland). I den kan man läsa om att den psykiska ohälsan bland unga har ökat något och att unga kvinnor uppvisar en betydligt högre grad av psykosomatiska besvär än unga män.

Man kunde också förra veckan läsa om att kokainanvändadet ökat bland unga kvinnor. Enligt en undersökning av Folkhälsoinstitutet har andelen svenskar som tagit kokain ökat från 1 % till drygt 3 % de senaste 10 åren. Bland unga kvinnor mellan 15-24 år så säger sig 2,7 % ha tagit kokain det senaste året.

Så vad är det egentligen som händer? Har allt ett samband?

Det är fruktansvärt att vi har så många unga i vårtsamhälle som mår så dåligt att de måste medicinera eller använda droger för att må bättre. Samtliga rapporter tyder på att detta är ett enormt stort problem som vi har i vårt samhälle och att det måste till kraftinsatser för att få bukt med grundproblematiken utan droger och lättillgängliga mediciner.

Det känns så onödigt och självklart funderar man på varför det är som det är. Hur mycket spelar samhället en roll – är det idealen och girigheten?

Är det för att samhället blivit så fokuserat på att uppnå snabba mål och när man ser att man inte klarar av att hålla takten eller har tålamodet att vänta brister det. Låter man det gå ut över sina barn så att man inte klarar av att skicka med dem det grundtrygghetspaketet som de behöver i livet? Hur lever man själv som vuxen förebild, vad skickar man för signaler till sina barn?

Barn gör inte som vuxna säger, barn gör som vuxna gör…

Som jag tidigare skrivit tror jag också att det är tidens melodi att ta genvägar - man ger upp för lätt. Man tar inte eller orkar inte ta tag i problemen utan finns det en enkel väg som får dig att må bättre snabbt är det fler i dag som tar den.

Jag tycker det är tragiskt. Det spelar ingen roll vilket preparat man stoppar i sin kropp utan det stora problemet är ATT man gör det för att man i en falsk verklighet tror att man ska må bättre.

Det blir ett kortsiktigt tänk där det psykiska och fysiska tar skada och inte ligger i balans med varandra…

Istället för att medicinera bort problemen måste samhället i större utsträckning arbeta med risk- och skyddsfaktorer som förebygger att barn och unga blir otrygga eller är olyckliga i sin uppväxt/sitt liv. Vi måste stärka deras självkänsla från början så att inte väljer att ta genvägar i livet för att må bättre.

Jag är helt övertygad om att dagens ”stress”-samhälle är en stor bidragande faktor till de resultat vi nu ser. Föräldrar är idag för stressade. Det är för höga ideal i samhället som de snabbt vill uppnå. De ska göra karriär. Skaffa ny bil, hus, stor plattbildstv - ha hög materiell status. Samma saker som tidigare generationer kämpat en hel livstid för att få ska man skaffa sig helst inom loppet av 5 år. På vägen dit så blir det på bekostnad av dig själv och dina barn. Man sätter det materiella - statusen framför kvalitetstiden med sina barn och sig själv och det är inte hälsosamt.

Det är inte ok att vi har barn, unga människor från 10 år och uppåt som behandlas med antidepressiva preparat för att de ska bli lyckligare. Det är fruktansvärt. Dessa sammantagna resultat ska vara en väckarklocka för alla att vi mer effektivt reagerar och agerar på alla nivåer i samhället för detta är inte acceptabelt!