Vad är sannolikheten att det alltid ska jävlas?

100 %

Det var väl ett ett tag sedan som Fru Kopparklant skrev något, så det var väl därför Murphys lag slog till idag!

Alldeles ensam hemma, lugn och ro, tänt ljus lite här och där efter att jag har gått ut och hämtat ved och gjort upp en mysig brasa. Gå upp i skrivrummet och jobba lite. 

Det var det som var min plan. 

När jag kom upp såg jag givetvis att NÅGON inte städat sitt rum på ett tag eftersom dammtussarna minst sagt rumlade runt. SÅ den snälla mamman som man är, tänkte jag att jag lika gärna kunde dammsuga av lite åt Herr Hellrespeladataspel, eftersom dammsugaren stod där mitt på golvet och troget väntade. 

Sagt och gjort. Och efter jag var klar tänkte Frun som aldrig kan stressa av, att jag lika gärna kunde ta hallen och köket också lite snabbt. Det var bara det att jag upptäckte att dammsugarpåsen var full, så när jag kom ned till hallen ställde jag lite snabbt bort skaften mot den fina antika sekretären i körsbär, som vi har under trappan i hallen. Sedan gick jag in till köket och öppnade städskåpet för att hämta en ny. Eftersom ALLA i huset verkar trycka in allt i detta fantastiska skåp som verkar kunna rymma allt möjligt, hittade jag givetvis inte påsarna och doftkulorna på en gång, utan jag fick rota runt lite.

När jag står där och precis funnit det jag letat efter, dundrar det till i hallen utav bara den. Jag rusar dit och slänger upp köksdörren eftersom jag blir rädd att någon av småhundarna fått skaften i huvudet och tuppat av (en så stor sak som en dammsugarslang på en 1,3 kg hund, är väl som om jag skulle få ett mindre träd i huvudet). 

Som tur var låg inte Tjock-Olga eller Förskräckliga Vivi under något. 

Däremot hade hälften av skaftet glidit ned på golvet och på vägen dit hade det rivit med sig en av två ljuslyktor med värmeljus som står på sekretären. 

Det första jag ser är stearin över hela golvet, vilket bara det gjorde mig förbannad. Men sedan undrar jag hur i hela friden halva skaften i stål bara kan ligga där medan slangen hänger kvar över stolen framför sekretären. Då ser jag att förutom stearinkaoset, ligger den där förbannade slangen över den andra ljuslyktan och har smällt sönder till en äcklig sörja som luktar vedervärdigt. Därav att skaften gått av.

Med 5 hundar som inte ska gå runt mitt upp i detta. Brand som ska släckas. Brandlarm som inte ska börja tjuta så att Securitas ringer mitt uppe i allt, är en ekvation som inte riktigt går ihop i min hjärna, som mer eller mindre kokar av ilska. Det sista jag ville var att kameralarmet skulle skicka bilder till larmcentralen och någon alltför trevlig person skulle ringa och fråga vad jag höll på med!

TVÅ TIMMAR senare av min lugn och ro. Kokande vatten. Rengöringsmedel av alla dess slag. Slippapper till brännskadan på sekretären. Skrapande med degskrapan på golvet. Skurande och borstande. OCH ett evigt sjå att få undan alla hundar som inte förstår ett smack i krissituationer, sitter jag här nu i skrivrummet. Lugn och ro är puts väck. 

Och när sonen äntligen kommer hem och ensamheten är ett minne blott, frågar han givetvis vad som har hänt med dammsugaren som står i delar ute i farstun. Full med stearin och uppbrunnen slang...

...ja, då känner jag bara att det enkla svaret blir: Jag vill inte ta det just nu.

Jag undrar fortfarande hur jag ska förklara detta för Konstapel Kopparklint när han kommer hem från jobbet :-) Blir han förvånad tro?